HOLMHÄLLAR PENSIONAT

I lördags var vi hemma hela dagen, min hemvårdare kom sent. Klockan hann bli två och sen var det ju ingen idé att åka iväg någonstans. Men det gjorde absolut inget, det finns massor att ägna sig åt här hemma. Jag var faktiskt i trädgården och klippte bort en massa vissna rosor. Fast jag orkade bara med en sektion av rosenspaljén vid ingången, det är fyra. Så jag vet vad jag ska göra om en stund.....

Men igår var jag omlagd och klar redan 10.30, så då tog vi en fantastisk skön tur ner till storsudret (området längst söder ut på Gotland) och Holmhällar. Vädret var perfekt med 20 grader, lätt soldis och en svag bris från havet.
Varje år åker vi hit för att äta en härlig lunch på uteserveringen. Igår parkerade vi vid pensionatet, men vi var så tidiga (dom börjar inte serveringen förrän 12) så vi tog en prommis ut mot raukarna. På vägen dit var jag dock tvungen att vila mig lite och då skulle Santos sitta på stenen också.....

 Santos upptäckte naturligtvis nått riktigt spännande när han stod där på stenen, en häst med ryttare. Dom syns svagt i mitten på bilden nedan. Som tur var så såg han dock aldrig rabbisen (liten vildkanin) som satt blick stilla bara 10 meter bort vid enarna.

När klockan närmade sig tolv så gick vi tillbaka till Holmhällars Pensionat - som en del av er kanske minns från filmen Pensionat Oskar från 1995 med Gardell, Loa Falkman och Stina Ekblad. Det ser faktiskt precis likadant ut fortfarande och maten är precis lika god som när vi började åka till Gotland på semester 1998.

Men oj vad stället har blivit populärt! Det bara dråsade in folk, så dom fick öppna luckan för beställning redan tio i tolv. Det hör till saken att ägaren är så petig med tiden att om man bor på pensionatet och har halvpension så får man inte komma försent till serveringen. Då är det kört och man slipper mat den dagen. Har blivit lite av en "kul grej"..... *fniss*

Men Rolle som är en hungrig man för det mesta, han hängde på låset (i luckan till vänster) och var faktiskt 2:a man att beställa. Medan vi väntade dök det upp fler och fler, även flera hundar. Så även Santos hade lite att titta på och bekanta sig med.

 

Man betalar och hämtar sin mat i luckan. Vis av erfarenhet så beställde vi halva portioner, dom hela är nämligen enorma. Så Rolle tog inkokt lax och jag - precis som vanligt - rödspätta.

Och sen njöt vi av en perfekt lunch, med trevliga och pratsamma människor omkring oss. Det blir ju gärna så att man byter lite ord med andra hundägare, speciellt som Rolle bjöd en svart labradortik på vatten som alltid finns framställt. Hon var otroligt törstig, medan Santos inte rörde en droppe. Han är faktiskt dålig på att dricka när vi är ute och åker och promenerar - och det är egentligen inte så bra med tanke på hans stenar i blåsan.

Som sagt så dråsade det in folk hela tiden och trots att dom utökat bord och bänkar till det dubbla så började det bli mer än halvfullt och klockan var inte ett ännu. Så vi satt inte kvar och tog upp plats i onödan, utan drog oss tillbaka mot bilen - mätta och belåtna.

På den här bilden ser dock Rolle inte så mätt och belåten ut, men det var så att en av bilarna som kom till parkeringen körde lite för fort så det dammade. Vilket Rolle hatar!
Folk tänker sig inte för ibland, det är ju hemskt torrt i markena och här där det bara är grus/jord är högre fart än 10-15 km ett ofog. Det stod ett stort dammoln runt bilen, så föraren borde ju ha märkt det men.....