BRA HUMÖR

 Så var det dags för Visby i morse för min 3:e cellgiftsbehandling. Jag var på ett strålande humör, trots en del bakslag .....

Det ena var att jag för 2 dagar sen kände att det sved på sidan av "bröstet" (alltså det jag opererat) och eftersom jag är ENORMT känslig för sårtejp, så trodde jag att jag fått en blåsa av en tejpbit. Men vid närmare besiktning igår visade det sig vara en hemsk stor böld!

Precis såna här bölder har jag haft tidigare nån gång emellanåt under 50 år. Jag hade en förra sommaren och tidigare i år trodde jag att det var en till på gång, fast den kom aldrig upp till ytan, så jag ville inte rusa iväg till VC omedelbart i coronatider. Så det dröjde tyvärr ett par veckor extra innan jag kom iväg och då visade det sig naturligtvis att det var ingen vanlig varböld utan bröstcancer.....

Igår så tittade jag lite extra noga på bölden och såg att den vätskade lite. Tog ett papper och tryckte emot och ut kom MASSOR, minst 2-3 msk, med äckligt var och efter det blod. Tvättade och la om - har lite bra grejor kvar sen förra canceroperationen i magen.  Tjejerna från bröstavdelningen har idag tittat, tvättat och lagt om, men tyckte inte att det var så  märkvärdigt. Dom har nog sett värre.....men kul är det inte!

Önskedahlia!

Det andra som egentligen skulle gjort mig deppad var att jag fått urinvägsinfektion för andra gången i mitt liv (förra gången var för några år sen när jag badade i poolen för mycket och för länge) med blod i urinen. Tydligen kan cellgiftet påverka en på det sättet, men idag fick jag antibiotika så jag hoppas jag slipper att springa på muggen var 30 minut - och framförallt att jag slipper ha ont när jag kissar.....

Men jag var alltså glad idag ändå! Jag hade nämligen på nätet hittat ett fantastiskt lunchställe (ville absolut inte göra om tavlan med hamb.ställe igen) om man gillar sallad.  Det är The Green Factory som finns på två ställen i Visby. Ett mitt inne på Adelsgatan - shoppinggatan - och så ett några kvarter norr ut i Flexhuset. Där fanns stor parkering precis utanför så vi valde det senare! Vi åt Pork Taco och så Chicken nånting. Vi blev så otroligt mätta att vi var tvungna att lämna, så nästa gång tar vi bara en och delar på. Tror det blir perfekt till lunch.....

    Redan utvald båge.....

Medan jag blev ompysslad hos onkologen så hade Rolle passat på att göra lite ärenden, men efter lunchen så bar det av till Specsaver - där jag hade hittat ett par bågar på nätet. Tror att jag provat åtminstone två/tretusen (man lägger in en bild av sitt ansikte och sen är det bara att prova på), men dom här föll jag för direkt - och då brukar det bli bra. Fast jag ville ju se dom i verkligheten förstås. 

Tyvärr fick jag ingen tid förrän i början på november för själva kontrollen av ögonen, men det är ju så att den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge!

När vi kom hem var det ett så underbart väder, 21 grader, sol och ingen vind så vi passade på att äta middag på altanen. Men det hände också lite andra saker, men det tar vi i morgon.....

SUSIE

ROSOR, TIDLÖSA & CHIHUAHUA

I förrgår kom min käre gubbe hem med en bukett med rosor. Han tyckte jag behövdes piggas upp antagligen - och det hade han verkligen rätt i!

 När han var inne på Coop frågade tjejen i kassan hur vi och vår lilla hund mådde!?  

"Tjejen" måste alltså vara en som bor i närheten, eller nån som brukar köra förbi Rolle när han gick på vägen med Santos. Rolle fick naturligtvis berätta det sorgliga och då berättade hon att hon också mist sin gamla hund.

Men det här är ju en förhållandevis ung tjej, så hon hade för ett halvår sen skaffat sig en ny. Den gamla var en större hund, men nu hade hon valt en liten. Det var en blandning, men Rolle kom inte ihåg av vilka raser.....

Så igår åkte vi båda in till Hemse - jag var ju tvungen att ta några blodprover tills i morgon - och då åkte han till Coop och fick en bild på den lilla sötnosen (tror att det bl.a. är Chihuahua) - och så erbjöd han sig att om det behövdes så fanns det två villiga hundvakter i Eksta.....

Hon tackade för erbjudandet, men hon bodde granne med sin svärmor som alltid ställde upp. Så det blir förmodligen inte aktuellt. Tyvärr!

Men tisdagen den 6 oktober kommer Anna & Leo (Santos kompis, som är en strävhårig Podengo Portuguese Pequeno) hit så att vi får krama och pussa på honom. 

När han var här när Santos levde så lekte och busade dom hela tiden, så man hann inte riktigt med det!  Konstigt nog blev dom dock aldrig avundsjuka på varandra när man hade "fel" hund i knäet!!

Ska bli väldans sorgligt men också trevligt.....

SUSIE

SPÖKLJUSET I EKSTA

 Här får du reda på vad det var för nåt ljus jag sett i en vecka - men aldrig tidigare - ute i/på/bakom fältet på andra sidan "kohagens" lilla skog som jag skrev om igår!

I förgår var det inget ljus, men igår när det började mörkna så såg jag ljuset igen (låter som om jag blivit religiös) och efter att ha dividerat lite fram och tillbaka så tyckte Rolle att vi skulle ta bilen och åka runt "Mellingsslingan". Det är allt så en pytteliten väg som man kan komma runt på till Eksta kyrka, ganska mitt emot oss, på andra sidan vägen finns det några hus, 2-3 stycken gamla och så lite längre bort två ganska nya.

Så vi ut i den vackra och sena solnedgången, satt oss i bilen och började åka. Jag - som har bra lokalsinne - fick välja åt vilket håll - så jag bestämde att vi skulle åka till höger. Alltså när vi kom ut från vår tomt. Efter den lilla bron över kanalen en bit bort så tog vi "Mellingsvägen" till höger.

Rolle körde sakta på den lilla grusvägen och jag försökte se ungefär var "ljuset" kunde vara. När vi kommit halvvägs till kyrkan så hade vi ett stort odlingsfält på höger sida, samt en ganska stor träddunge - som det var avverkat en massa träd från. Men i skymningen så kunde man till vänster om dungen mycket svagt se öppningen in till "kohagsskogen" 300-400 m bort. Alltså där Rolle stått och försökt se nåt i går kväll. Men nåt "ljus" det såg vi inte till!

Så kom vi bara ett par hundra meter längre fram och där var det! Ett ganska modernt enplanshus som ligger på vänster sida om Mellingsvägen och där hade det satts upp ny ytterbelysning i form av två lampor, en på varje sidan. Belysningen var faktiskt riktigt snyggt, men att det skulle vålla oss så mycket huvudbry var ju inte klokt. Men belysningen var inte bara snygg, den var så stark också att vi som bor c:a 500-600 m längre bort BAKOM en liten skog ser den.....

Gårdagens bild över SPÖKLJUSET I EKSTA!

SUSIE

LJUS & SKRÄCK

 Om en liten liten stund ska jag börja laga middagsmaten, men försöker dra ut på tiden så länge som möjligt. Rolle vill helst äta före fyra (!). Det blir så när man äter lunch redan klockan elva! Själv vill jag äta så sent som möjligt.....

Kom hem nyss från VC där allt gick bra, förutom att blodproverna som skulle tas på mig inte gick att fixa. Hade varken fått lappar till rören eller besked om att dom ville ha några, så när jag bad dom att ta det ändå var det för sent. Bilen med prover hade redan gått iväg till Visby - och ta prover idag och skicka i morgon fungerar inte. Det är nån jäkla varulv där uppe som vill ha dagsfärskt blod.....

När jag kom hem så gick jag ett litet varv i trädgården och hittade en del att fota, så här följer dom bilderna:

När jag är inne på det här med skräck så tänkte jag visa en rätt intressant och lite konstig sak. I en vecka nu så har det varit ett ljus på andra sidan det vi kallar kohagen på baksidan. Man ser ljuset endast när man sitter ner på min plats, så igår var jag tvungen att fråga Rolle vad han trodde det var. Det är alltså på andra sidan om den lilla skogen i kohagen, ute på odlingsfältet bakom.

Solen hade inte riktigt gått ner, så snäll som Rolle är - han var nyfiken han också - så tog han på sig och gick ut i kohagen för att kolla. Så här såg det ut när han kom fram till odlingsfältet.....

Det var jättehögt med majs, så att se över fältet gick inte. Så Rolle tog sig till en kulle med sten och försökte klättra upp för att se. Men det gick inte det heller - och nu började det mörkna.....

Under tiden satt jag i soffan och försökte se vart Rolle tagit vägen. Det dröjde otroligt länge tyckte jag, så jag var nog lite uppskrämd när han kom tillbaka. Han rusade direkt ut på altanen och så tog han följande kort på ljuset - vilket inte gjorde det ett dugg klarare. Vad är det!?

Försökte förstora det hela - och dessutom gå ut på nätet och kolla översiktsbilder för att se om det var nån ny byggnad där ute, men det fanns inga aktuella så det var man ju inte hjälpt av! 

Efter att ha varit ljus där hela veckan så slocknade det igår kväll. Konstigt! Så nu är man ju ännu mer nyfiken. I morgon måste vi försöka ta oss närmare, men det är en liten skogsdunge mellan fältet och den lilla väg som gåt på andra sidan så vi får se hur det går.....

SUSIE

FEM FRÅGOR

 Det är fredag igen och här kommer Elisas frågor med mina svar:

* Vad är det dummaste respektive smartaste du gjort den här veckan?

Att inte bestämma mig för vilket ställe vi skulle äta lunch på igår redan hemma innan vi åkte till Visby.

Det smartaste var att flytta över elanslutningen till min vauumpump bredvid sängen så den kunde ladda upp under natten. Igår när vi var så länge i Visby, började den varna så jag var tvungen att stänga av den tills vi kom hem. Inte bra.....

 * Vad är det bästa respektive värsta du ätit under veckan?

Det bästa är helklart ”Kålbullar de Luxe” som var jättegott.

Det sämsta var att igår och fick ett antal timmar över vid lunchtid så slutade det hela på MacDonalds trots att jag redan innan sagt att jag ABSOLUT INTE ville äta där eller på Max. Anledningen var att Rolle vägrade äta på dom första 4 ställena vi var inne på – sen vägrade jag på dom andra 2. Dessutom var några bra ställen stängda för säsongen, så till slut gav jag med mig! Såg på min gubbe att det började blir kris....Så det fick bli en Donken cheeseburgare med Hot Vings till. Billigt med inte speciellt gott - jo, Hot Vings var helt OK.

 * När under veckan var du gladast och när var du mest ledsen?

Gladast blev jag igår när vi efter trist lunch kom till damfrissan LinaKhan och dom precis fått hem ett lass med peruker och jag hittade en – inte alls vad jag innan hade tänkt mig, fel stil och fel färg - men det sägs ju ”att blondiner har det roligare”.

 

Trött, omålad och utan glasögon - men välfriserad.....

 Ledsen var jag i söndags när vi var tvungna att avliva vår älskade Santos efter det han blivit akut sjuk. Ledsen är dock kanske inte är rätt ord, vi var och är förtvivlade båda två.....

 * Vad fanns för mycket respektive för lite av under veckan?

För mycket sorg och för lite glädje!

 * Vad ser du fram emot under nästa vecka, och vad bävar du för?

Att man har hämtat sig från den allra värsta sorgen, men jag bävar för att det kommer ta fruktansvärd lång tid.....

 *********************************************************************************

För er som är intresserade av en lättlagad och billig - och faktiskt jättesmarrig rätt. Rolle fick naturligtvis kokt potatis till, själv åt jag couscous. När vi skulle äta resterna hade jag 1 burk tomatkross kryddat med lite Sambal Oelek på dom innan dom värmdes och det blev riktigt lyckat också!

KÅLBULLAR DE LUX

 

DEL 1

400 G           vitkål hackas

1-1,5 tsk       salt hälls på och rörs om

500 g           köttfärs läggs på

1                   finhackad lök

1                   ägg  

100 g           havregryn finfördelas

Blanda allt och gör bullar som läggs i en smord form och penslas med olja.

Stek i 20-25 minuter i 180 grader.

DEL 2

Under tiden kålbullarna steker, finhacka 1 lök och stek i olja. Riv en morot och lägg i stekpannan med 30 g tomatpuré samt efter en kort stund 150 ml vatten. Låt koka ihop och häll sen på bullarna och låt koka med ett tag! 

Serveras med lingonsylt och inlagd gurka! Mums!!

Med glasögon.....

Färgen på peruken är ganska mörkt i botten med gråblont överhår. Provade en massa med bara grått men det såg inte bra ut eftersom frisyrerna då var mycket mer strikta. Inte riktigt min stil.....

Nu har vi precis ätit en hemgjord skink-, purjolök-, ostlåda till lunch - men som vanligt blir aldrig min äggstanning riktigt bra. Det blir vattning - och detta trots att jag kokat mjölken innan och låtit den svalna. Tips mottages tacksamt.....

 SUSIE

EN SORGENS DAG

 Igår - söndagen den 13 september 2020 - så blev vår älskade lilla Podengo Portoguese Santos akut sjuk och föll ihop. Vi fick snabbt ta honom till länsveterinären i Roma, där han röntgades och man upptäckte att han hade blödningar i magen från mjälten. 

Det fanns inget att göra - och för att han inte skulle få lida mer så var vi tvungna att låta vår lilla gullgroda avsluta sitt 13-åriga liv. En fruktansvärd upplevelse.....

Vi har ju vari med förr, men vår strävhåriga tax Brasse blev 18 år och Penny vår Lancashire Heeler 16,5 - så vi hade faktiskt räknat med åtminstone några år till med Santos. Men...så blev det alltså inte! 

Vi är nu båda två väldigt upprivna och försöker hitta saker att sysselsätta oss med. För trots att Santos var en tyst och lugn hund och inte ett dugg stökig, så tycker vi båda två att det är oändligt tyst och tråkigt här hemma. 

Rolle har tagit sin dagliga långprommis ensam och själv ska jag strax iväg till VC för att fixa bröstet, ta lite prover och byta bandage om Picclinen. Hoppas bara att dom inte undrar varför jag har så röda ögon och är så uppsvullen i ansiktet. Då kommer jag bryta ihop.....för än så länge kan jag inte prata om att Santos inte finns längre!

SUSIE

BRA SAKER MAN LÄRT SIG

 Ibland så vill man gärna skriva om trevliga saker, men det är inte alltid så lätt. Men det här inlägget ska bli ganska kort och i.a.f. lite roligt hoppas jag! 

Eftersom jag knappt gör nåt hemma numera, ja annat än lagar lite mat ibland och spiller på lite vatten på krukorna ute, så tänkte jag vara lite extra duktig igår. Alltså bestämde jag mig för att glädja min duktiga och snälla gubbe med att göra mannagrynspudding med saftsås. 

En del växter trivs riktigt bra när man inte pysslar för mycket med dom!

Det är en rätt han är mycket förtjust i, men som jag trots det inte gjort på massor av år. Den är superlätt att laga, så jag var inte orolig för att inte orka med det hela. (Jag är lite "seg" just nu.) Sagt och gjort - och det blev verkligen en härlig och god lunch. Och Rolle verkligen vräkte i sig, men det räckte t.o.m. till ett sent kvällsmål åt honom. Det var han verkligen värd, så hårt som han jobbar i trädgården nu!

Dom krukor som inte står under tak på altan har man sista tiden inte behövt bry sig så mycket om. Dom klarar sig bra, speciellt dom lite större.....

Hade inget recept, men ett ganska bra hum om hur jag brukade göra. Och kom direkt att tänka på när min äldsta moster Anna-Lisa var på en ö en sommar som tonåring - måste alltså ha varit för över 100 år sen - och hade ansvaret för alla sina småsyskon. Hur många dom var just den gången vet jag inte, men dom var ett stort gäng!

Än finns det lite vindruvor kvar i växthuset - men dom godaste, dom svarta är slut.

Mina morföräldrar var inte rika precis, så matförrådet i huset på ön var nog väldans knapert. Men hon hittade mannagryn och satte igång att koka gröt till alla ungar men upptäckte att det var nåt som fattades och måste iväg till närmsta grannen på ön bredvid för att låna. Anna-Lisa var väldans ung och hade ännu inte lärt sig så mycket om matlagning (det gick över sen), så hon räknade ungarna och tog till ett ordentligt mått för var och en, sen rodde hon hon iväg.

Nu har agapanthusen gjort sitt - och blommorna är bortklippta!

Min mamma som var näst äldst fick i uppdrag att röra i gröten - och det gjorde hon. Men när gröten började koka över blev hon lite orolig. Hon fick ta till dom kärl som fanns i närheten och försöka ösa över mannagrynsgröten i dom. Men det blev bara mer och mer och mer.....

Potatisblomman har växt sig enormt hög nu när jag inte varit i växthuset och hållit koll. Men den blommar i.a.f. fortfarande.....

Så när min moster Anna-Lisa kom tillbaka var det gröt överallt i köket. Både i och utanför dom använda kärlen  -  och i ett omodernt hus utan vatten och avlopp, så var det kanske inte så kul. Dom fick tvätta köket i flera omgångar, gröten var nästan omöjlig att få bort! Och så äta gröt en hel vecka.....

Den här historien berättades och skrattades det hjärtligt åt i vår släkt  -  där kvinnorna med åldern blev riktiga s.k. matmammor  -  och redan som barn lärde jag mig alltså att vara mycket försiktig med mängden av mannagryn!

SUSIE