TRÅKIGHETER

 Ibland så slår verkligheten till hårt. Speciellt nu när man har fått några år på nacken.

I måndags tog vi oss upp till Visby för att och hälsa på vår gode vän Cronis som bor i Eksta men nu är intagen på s.k. korttidsboende. Han ringde i lördags kväll och lät otroligt dålig, så vi ville träffa honom innan...och nu har dom ringt från boendet och berättat att han bara ibland är vid medvetande!

Cronis midsommar 2023

Annars mår vi väl själva som vanligt - alltså lite halvknackigt. Jag som går med krycka har t.ex. inte kört bil på två år, men nu har jag iaf börjat fundera på det. Vi har ju automatlåda som tur är, men jag måste testa lite innan jag ger mig ut på vägarna. Rolle kör bil utan problem som tur är, men hans neuropati gör att han är enormt vinglig. För att inte ramla på platta marken så har övertagit min rullator hemmavid och för övrigt måste han använda han käpp.

Vår lilla Austin 7 som vi köpte i England och som absolut inte hade nån
automatlåda! Så det är tur att vi inte har den kvar.

I tisdags var jag till sjukgymnastiken för andra gången den här säsongen. Typiskt när träningsvärken från den 1:a äntligen hade släppt efter 4 dagar. Alltså har jag fått tillbaka värken, dock inte lika hemsk som tidigare. Och jag vet ju att det enda som kan lindra träningsvärk är att träna mer, så jag tror att den går över på bara ett par dagar den här gången. Idag har vi inte heller nåt som vi måste göra, jätteskönt!

Buskrosen Heidi Klum som växer i lådan bredvid vattentappen på baksidan. Älskar färgen...

Förutom att hämta mina tre par glasögon som har kommit till Synsam i Hemse idag är det inte nåt kul direkt som hänt. Men det är spännande och jag håller tummarna för att jag ska gilla dom. Det är ett par progressiva, ett par solglasögon och så till sist ett par läsglasögon. Dom sista brukar jag bara använda när jag ligger i sängen och läser, så jag hoppas det går bra med dom här nya också. 

En vacker daglilja som jag glömt namnet på. Växer i en av pallkragarna på framsidan.

Nåt direkt roligt eller festligt har vi inte inbokade - och det saknar jag. Har alltid varit van vid att ha nåt kul på gång. Gillar att ordna och arrangera fester, men nu orkar man ju inte. Dessutom är det numera endast vid luncher eller middagar som man träffar sina vänner. Och jag märkte efter lunchen - första på ett halvår - vi hade för ett par veckor sen att jag blev helt slut. Trots att jag gjorde det enkelt med lättlagat - och att en av gästerna hjälpte oss att bära ut maten till altanen. 

En näva - i rätt färg - nedanför spaljén i förträdgården.

Rolles favorituttryck som jag börjat hålla med om; Nej, det var bättre förr - ju förr desto bättre!

SUSIE