EN TREVLIG PÅSKAFTON

Gårdagen blev väldigt lyckad. Inte bara för att vi åt en mycket god middag med färska jordgubbar och hallon till efterrätt, utan också för att vi nu kan ställa in oss på att lilla Molton kommer och hälsar på oss i slutet på april. Nåt vi verkligen ser fram mot - härligt!

Det är tur att inte bara vi gillar honom, utan att han gillar oss också. Han är så jättegullig och söt, samt dessutom både lydig och snäll. Vi brukar skoja om att det bara är ett fel på honom; "Han är inte vår!" Men samtidigt kanske det är tur, man vet ju inte hur länge till vi kan ta hand om honom på ett bra sätt...

Pussläge!

Som sagt så blev gårdagen väldigt lyckad, trots att vi inte hade nån stor fest eller ens någon/några vänner över för middag. Vi drack varsitt glas sangria innan maten och t.o.m. jag tyckte allt var gott. Innan vi kan ha nån på middag igen måste jag dock bli betydligt piggare så jag orkar, för jag la mig redan vid 10.00. Rolle har inte heller hämtat sig riktigt efter sitt fall förra veckan... 

Jag har ju berättat tidigare att han efter en cellgiftsbehandling för c:a 30 år sen fick lite problem. På den tiden drog dom till med riktigt starka cocktails som glädjande nog tog hand om cancercellerna, men också tog kål på en massa nervceller i hans fötter. Och med åldern så har han blivit allt vingligare och vingligare. Numera kan han alltså ramla på platta marken och kan absolut inte kliva upp ens på första steget på en stege...

Det börjar se vår ut...

Det som hände var att han skulle förflytta sig i musikrummet och ena foten fastnade på mattkanten (en av två mattor i hela huset) och han föll pladask. Jag hörde en hemsk duns och sen blev det tyst. Jag rusade in till honom och där låg han på golvet och hade slagit i vänstra armen, ryggsidan samt stukat foten. Hans kommentar var; "Och så var man inte ens full!"

Rolles arm och fot börjar redan bli bättre, men ryggen har han fortfarande ont av och äter av mina Alvedon...

SUSIE