Igår var jag till fotvården i Klintehamn och då både snöade, regnade och blåste det. Dessutom hade jag lite extra ont, alltså en hemskt trist dag. Men fötterna blev som nya, så jag trivdes ändå...
Och tack vare regnet igår så har det mesta av snön försvunnit. Idag är det härligt, solen skiner från en klarblå himmel och det är +5/7 grader. Det blir nog vår inom kort, även om SMHI varnar för mer nederbörd och kallare. Men om bara en vecka, den 20 mars, är det Vårdagsjämning - underbart!
Egentligen har jag inget speciellt att skriva om, jag gör ju inget. Däremot funderar jag naturligtvis en hel del. Bl.a. på hur det skulle ha gått om jag hade varit ensamstående? Jag hade väl varit tvungen att sälja huset och flytta in på nåt hem. Och jag undrar faktiskt hur jag skulle ha klarat mig där!?
Ja, det är mycket som inte skulle passa mig på ett äldreboende. Har besökt några under åren och alltid slagits av att det verkar som om tiden stått still på dom. Det måste ju finnas massor av folk i min ålder som numera bor på dom här ställena. Så varför envisas en del ställen med att behandla dom inneboende som några reliker från 1900-talets början!?
För några år sen såg jag ett danskt program om ett enplans äldreboende. Det låg vägg i vägg med ett daghem - så det var alltid stojande ungar på lekplatsen utanför, dom boende fick ha både katt och hund - om dom kunde sköta djuren hyfsat. Dom fick också bestämma själva vad dom skulle ha för typ av mat - även om det fanns vissa gränser.
Men det mest otroliga var att dom fick ta sig ett glas vin eller en snaps till maten! Inte för att jag gillar sprit, men jag förstår dom som varit vana med det - och sen när dom är gamla förvägras dom det nöjet! Bara tanken på att nån annan ska bestämma över hur jag skulle leva resten av mitt liv gör mig fullkomligt skräckslagen!! Så jag är överlycklig för att Rolle och jag kan bo kvar här och orkar sköta huset, tomten och oss själva - än så länge.....
5 kommentarer:
Jag såg också det där programmet från Danmark. Och visst var det bra, men danskarna är nog lite liberalare när det gäller livets goda än vi i Sverige.
Jag var på Bornholm härom året och beställde "en lille en" till lunchen. Det skulle jag aldrig göra i Sverige.
Kram, Ingrid
Förstår dig tillfullo! Gillar inte tårta med allsång heller. Det värsta skulle nog ändå vara att talad till som ett litet barn...
Bra ändå att det f8inns för de som verkligen behöver det.
/Siv
Hej Susie!
Har sett några mysiga program om äldreboenden, från Sverige. De hade ett program där gamlingarna fick besök av dagisbarn, det var ljuvligt att se både de små barnen och de äldre ha något att se fram emot. Tror att det bara var på försök. Håller med dig, bland guldkornen så finns det nog många som inte är så kul. Vi får hoppas att vi klarar oss hemma med hjälp.
Ha det gott /Kram Marika
Hej Susie!
Vi är nog många som delar denna oro - att bli gammal och helt beroende av andra! Största skräcken för mig är att bli dement. Jag har tyvärr inte särskilt ljus ”ärftlighetsbild”, där såväl Alzheimer som ”vanlig demens” finns bland mostrar och morbröder. Vi har nu en svåger på demensboende. Ett jättefint boende, men att se denna aktiva och alerta person rätt snabbt förvandlas till en förvirrad, rullstolsburen, icke-kontaktbar spillra är hjärtskärande.
Nej, ursäkta ett deprimerande inlägg! Snart är det vår, och DU har då såväl huvud som bra humör i toppskick! Ha det gott!
Det er ikke så mye som skal til før en føler seg litt bedre. Med tanke på at man kan bidra litt selv, så er det bare å nyte når andre fikser.
Skicka en kommentar