FÖLJANDE SKREV JAG FÖR SNART 3 VECKOR SEN, FÖGA RÄKNADE MAN MED VAD SOM SEN SKULLE HÄNDA PÅ SÖNDAGSKVÄLLEN;
Igår - alltså lördagen den 13:e augusti - var Molton (vår dagishund), husse Alex och matte Sylvia och hennes dotter Pella här på lunch för att vi skulle lära känna varandra lite bättre.
Vår lilla "ruin" och ett japanskt hängkörsbär.... |
På kvällen orkade jag inte laga nån mat och vi var fortfarande mätta, så Rolle lagade middag! För första gången i mitt liv kunde jag sätta mig till ett helt färdigdukat middagsbord. Ok, det han bjöd på var resterna av potatissalladen samt vårrullar som han först kört i mikron och sen stekt (han har tydligen tjuvgluttat när jag gjort iordning sådana). Men efter lunchen och i den här värmen vill man ju inte ha så mycket, så det var en perfekt middag. TACK Rolle!!
Det här blev kvar efter det att "trädet" brutits av..... |
Sen kollade dom mig och så lastades jag in i ambulansen. Därefter vidtog en hemsk bilresa. Jag gillar ju att åka bil, men absolut inte liggandes baklänges i en skramlig hög (trodde vi skulle välta ett flertal gånger) och snabbt framförd bil, så jag började må illa. Men vi kom fram fort till Visby där folk stod och väntade på mig och tog mig till röntgen direkt och sen lades jag in,
Det konstaterades att jag fått en stroke och jag frågade om det var en s.k. 10:a, men det var det inte. Det är när symptomen släpper inom 24 timmar. Min stroke var lite allvarligare, trots att den bara syntes som en svag skugga på röntgen.
Efter snart 3 veckor på en fantastisk avdelning kördes jag hem i förrgår för att en arbetsterapeut och en sjukgymnast skulle se hur jag klarade mig hemma. Dom tyckte att jag gjort så stora framsteg, fast vänstra handen är fortfarande dålig och jag bara kan ta enstaka steg från rullstolen, att det började bli dags för hemgång.
Så igår eftermiddag skevs jag ut och kördes hem. Rolle välkomnade mig med en lyxmiddag: yakitorimarinerad och panerad (sesamfrön med chili) kycklinfilé som han gjort själv, samt pompe, bea och grönsaker. Och nu har jag sovit hemma en första natt, helt underbart! Men det är otroligt jobbigt att gå - väldans vingligt med käpp - och jag har problem med att resa mig upp både från rullstolen och sängen/soffan. Men som tur är så har jag ju Rolle som hjälper mig!
NÅGRA BILDER HAR JAG INTE KUNNAT TA, dom här ovan är från 2020-2021. MEN JAG LOVAR, JAG ÄR SNART PÅ G IGEN!
SUSIE
13 kommentarer:
Men kära nån Susie!
Jag har varit oroligt för dig och skrev en kommentar på ditt förra inlägg där jag hoppades att allt var bra med dig och Rolle. Så nu är jag glad att du la ut det här inlägget så jag fick reda på vad som hänt.
Alltså, vad du råkar ut för saker. Du som fått ett positivt besked när du var på återkontroll och så fick du en stroke! Men alltså, du är ju en riktig fighter och jag gillar verkligen din slutkommentar. Att du snart är på G igen. Och det tror jag verkligen för du är envis och det kommer att hjälpa dig! Och fina Rolle. Hur går det med Molton nu? Kommer ni att kunna ha honom senare i höst tror du?
Jag ska inte skriva så mycket mer. Är bara glad att höra ifrån dig och att det går åt rätt håll. Kämpa på nu Susie!
Stor krya-på-dig-kram!
Anita
Hej Susie!
Har saknat dina inlägg. Nej så tråkigt. Du verkar vara på gång igen, hoppas att det fortsätter bra.
Stor kram och krya på dig.
/Marika
Så tråkigt, men skönt att du är hemma igen! Hoppas att du återhämtar dig och snart är i form igen och vilken tur att du har Rolle som kan hjälpa dig.
Krya på dig!
Kram, Ingrid
Hej kära Sussie! Skriver för Fred som är i Stockholm några dagar med en telefon i dåligt skick, men jag skulle hälsa att han ringer när han kommer hem igen nästa vecka och stor kram från oss båda! Fred och Susanne ❤️❤️
Men kära nån, så det kan bli! Har tänkt på dig och undrat varför blogginlägg har uteblivit, tänkte att något hade hänt och det hade det ju visar det sig. Skönt att du är hemma igen, hoppas nu du kryar på dig helt! Ta hand om dig!
Varm kram Gunilla
Så tråkigt att höra men det hade ju kunnat gå ännu värre. Tur att vi inte vet allt som kan hända och att du har Rolle som du kan räkna med i nöden.
Många styrkekramar Luna
Hej Susie,
Gute Besserung!!!!!!! Get well soon!
I`m sending you greetings from Sölvesborg, we`re on vacation for 3 weeks now.
Marlise und Brigitte
Ojoj! Man vet aldrig vad nästa minut bjuder på. Nu får du kämpa på och träna så du snart kan skippa rullstolen. Ett steg i taget! Vår dotter fick en allvarlig stroke för fem år sedan och är nu fysiskt ganska återställd. Hjärntröttheten hänger kvar, men det är ju väldigt olika hur man drabbas. Alla kramar till dig och Rolle från oss, som just nu försöker bli kvitt coviden vi fick vid besök i Trosa. /Kerstin
Men kära du, så otroligt tråkigt att läsa! Visserligen var inte stroken av värsta sorten men illa nog. Du har ju haft dina bördor att bära så jag tycker det här känns extra tråkigt att det hände dig. Även om du har gubben som hjälp så tveka inte att ta hjälp även från annat håll, så att du själv får koncentrera dig på att träna upp dig. Varmaste kryakramar från pörtet
Oj, vad du drabbas av elände! Så tråkigt, men skönt att höra att du är hemma igen och på bättringsvägen. Även jag misstänkte att något inte stod rätt till då det varken dök upp fredagsfrågor eller andra uppdateringar. Krya på dig nu!
Nu har jag varit inne och läst om din stroke Susie! Vilken tur ändå att det gick så bra, och vilken salig tur att du har Rolle. Skulle en annan få en stroke, så blev jag väl liggandes här. Men jag är så jäkla envis, så jag skulle väl dra mig fram till en telefon, och trycka på nödknappen. Men det ger mig faktiskt en tankeställare: att jag borde ha mobilen med mig runt i lägenheten, för händer det något så kanske man inte når den! Men nu hoppas jag innerligt att du kämpar på och bli bra igen! Stor kram!
Vilken tur i oturen. Tänker på att du inte var ensam när det hände. Skönt att läsa att de kom på tio minuter och du är nöjd med tiden på sjukhuset. Jag brukar tänka att det är bäst att inte veta vad som ska hända i framtiden. Hoppas de inte släppt dig och du får fortsätta med arbetsterapeut och sjukgymnast. Samtidigt gäller det väl att inte gå på för hårt. Vila, sömn och massage behöver ingå hela tiden. Läsa av vad kroppen skickar ut för signaler. Tur du har Rolle. Alltid-i-allo-söderkisen.
Bamsekram, Bosse
Hej Susie ! Blev tvungen att skrolla ner till detta inlägg, här kan jag läsa allt som har hänt så du slipper återupprepa dig.
Förfärligt vad allt kan förändra sig snabbt, alltså man undrar om du får lov att vara glad en längre stund, vad händer.
men du har kämpar glöd i dig, det är det som susen gör.
Kramar / Eva Rolf o Ludde
Skicka en kommentar