torsdag 8 september 2022

ETT STEG I TAGET...

...är vad jag roar mig med att ta. Efter att ha varit hemma en vecka från sjukan så lyckades jag igår kväll att ta mig till och från toan utan hjälp. Wow.....

SEPT 2018: Ekstakusten med Lilla Karlsön i bakgrunden.

Men väl där så grejar jag inte att själv dra ner och upp byxorna. Kan nämligen fortfarande inte krama åt vänsterhanden. Så Rolle är fortfarande min PS (Personliga Slav) och den stackarn har fullt upp med att både sköta mig, hemmet och trädgården - alltså vattna alla mina krukor samt i växthuset.

SEPT 2018:  Rabatten nedanför altanen - alltså den vi kallar för poolrabatten.

Gissa om man känner sig onyttig när man inte gör nåt annat än sitter i rullstolen framför datorn eller TVn, stapplar några steg med hjälp av en krycka eller ligger och läser. Det sista är dock knepigt, svårt att hålla i en bok med en hand, så det blir enbart efter säng"gåendet".....

SEPT 2018: Tidlösa i "långrabatten".

Har försökt att laga lite mat, men måste be min duktige gubbe om hjälp med att skära upp grönsaker, öppna burkar och frp, ta fram dom verktyg jag behöver osv. Han börjar däremot bli riktigt duktig i köket. Men jag är alltså ganska hjälplös, men det går framåt. Igår lyckades jag göra tonfisk/ägg/purjolöksröra till lunchmackorna!

SEPT 2019: Rosenflockel och uppstammad lärk i "långrabatten".

Fortfarande har jag inte varit ute eller lyckats ta mig ut på altanen. Dit är det nämligen 2 steg, men i morgon ska Rolle montera ett litet räcke så jag får ordentligt stöd. När jag var hemma med 2 hjälpare från sjukan så fungerade dom som stöd och då var jag där ute och nu längtar jag faktiskt ut! Förmodligen ett bra tecken.....

SEPT 2019: Då var poolen igång även om det just den här regniga dagen hade överdraget på. I år orkade Rolle inte fixa med poolen..... Den stora granen i "parken" i bakgrunden är numera borta!

Några nytagna foton har det av ovanstående anledning inte blivit, så du får stå ut med lite skåpmat - men är det på växter eller natur så kanske det inte gör så mycket!?

SEPT 2019: Rosorna blommade för fullt, hur det är i år har jag inte en aning om!

SUSIE


6 kommentarer:

Anita, de fyra blomsterhaven sa...

Skönt att höra ifrån dig och att det går framåt ... även om det går långsamt. Förstår också att du längtar ut och med ett litet räcke kommer det säkert att fungera.
Du behöver inte fundera på att du inte hinner ta några nya bilder. Det är som sagt bara roligt att höra ifrån dig och de gamla bilderna är minsann så fina så dom kan jag se på många gånger.

Ha det nu så bra som det går och fortsätt kämpa på!

Kram Anita

Ingrid sa...

Du verkar ju, trots att du själv tycker att det går långsamt, gjort framsteg och vilken tur att du har Rolle. Lever man ensam som jag gör är det rena mardrömmen att råka ut för någonting sånt här.
Fortsätt krya på dig och tack för grattishälsningen!
Kram, Ingrid

Lena i Wales sa...

Så jobbigt du har det. Tur att du har hjälp hemmavid.
Krya på dig och stora kramar!

Thalassa sa...

Som sagt: du är en kämpe och kommer säkert tillbaka även om det tar tid.
Jag känner så väl igen en hel del, även om det jag råkade ut för är en bagatell jämfört med en stroke. Det är nu drygt fyra månader sedan jag bröt handleden, och jag har stora svårigheter med att t ex dra på mig byxor.
Lycka till!

Rosor och ruiner sa...

Vad jobbigt och frustrerande det måste vara att inte kunna göra det man vill! Men vilken tur att du har Rolle - i lust och nöd heter det ju!
Fortsätt att krya på dig!!
Kram Gunilla

Maribel sa...

Hej Susie!
Oh vad du kämpar, det är ett bra tecken. Tror Rolle gör allt för dig, snart kan du återgälda och passa upp på honom.
Kram och krya på dig hälsningar.
/Marika