TRÄDGÅRDSBILDER & VISNINGSTIPS

 Efter förra inlägget ska jag den här gången enbart ägna mig åt att visa bilder från trädgården just nu och ge lite tips. Alltså inga fler arga inlägg på ett tag.....

Helgen har varit varm, vindstilla och solig så det har blivit en hel del gjort. Men...man är ju inte 35 längre, varken Rolle eller jag, det som tagit hela helgen hade man då klarat på en dag. Hmm..... Men eftersom jag inte längre har några trädgårdsvisningar så behöver jag inte vara så petig. 

Lite bilder från ingångssidan där Rolle sprutat med trädgårdsättika mot ogräset.....

Men jag kan inte undgå att lämna några tips till dom som ska besöka en trädgård. Eftersom jag tidigare var redaktör i Trädgårdsamatörerna Gotland och därför besökte ett antal samt också hade visningar själv, så har jag upplevt både det ena och det andra. Så mitt viktigaste tips är; Tänk på vad ni säger och pratar om sinsemellan. Gör inte ägaren till trädgården ledsen eller upprörd i onödan! Ge ägaren lite positiva omdömen.....

Vilda aklejor i långrabatten mot vägen - som jag tacksamt låter yngla av sig...

Mina värsta upplevelser var nog under den första visningen. Till saken hör att när vi flyttade hit så var det ingen trädgård alls. Det fanns endast ett fåtal växter, en rad hallon på baksidan t.ex. och en gammal vägbank helt igenväxt med både sly och stora träd. Och detta trots att tomten var stor, hela 5000 kvm. Sen har vi ett gräsfyllt dike utmed vägen som väl är c:a 3 m brett och 150 m  långt - och som vi måste sköta om det ska se något så när välordnat ut.

På framsidan mellan tomtgränsen och huset anlade jag en "pallkragsrabatt" på 10 m för perenner för att komma undan ogräset.....

På framsidan växte en forsytia som var så uppväxt att den skymde sikten från matrumsfönstren! Sen fanns det två jättestora risiga spireor på var sida om en gång som gick från "finingången" (som aldrig användes) som gick från mitten på huset ut till stora vägen. Där byggde vi en liten altan så vi fick nån nytta av ingången. Gången las igen och spireorna togs bort. Det gick inte att stanna med en bil på vägen utanför ens, så vad skulle man ha en gång ut där för!?

Rolle har sprutat med ättika här i stenhörnan också.....

 Förutom det här fanns en enda vacker buske - en japansk kerria - samt en massa extremt höga träd överallt. Det vi nu kallar "parken" var då en liten skog, likaså "förträdgården" samt bakom garage och bod var igenväxt. På grund av mycket grundvatten så var alla träd jättehöga (för att vara på Gotland) så vi hade MASSOR som skuggade hela tomten! Men man kunde se potentialen för trädgården!!!

Den första vallmon i en pallkrage har slagit ut.....

Efter några år med avverkning av hundratals träd, markbearbetning och plantering av både perenner, buskar och vackra träd - alltså inte fler tallar - på det som skulle bli "innertomten". Vi som hade liten hund hade omgående hägnat in marken runt huset, resten av tomten avvaktade vi med - så var det till slut dags för en första visning. Man var ju lite skärrad och inte blev det bättre av att en reporter och en fotograf från en Gotlandstidning dök upp. Dessutom kom hustrun till den gamle ägaren och jag var väldans nyfiken på att få höra vad hon tyckte.

Kerrian som vi behöll.....

Men det bara dånade in med besökare, så nåt annat än att hälsa folk välkomna och sen svara på frågor hann jag inte med. Men när jag står och pratar med några så ser jag reportern gå fram till f.d. ägarinnan och fråga; "Nå, känner du igen dig!? Vad tycker du?" Till min stora chock och förvåning så hör jag f.d. ägarinnan svara; "Jora, det ser precis likadant ut som tidigare!" 

En underbar syren , Syringa `Sensation´.....

Andra grannar som besökt oss tidigare hade sagt att dom hade kallade stället för "skuggarve" och tyckte att förvandlingen var otrolig! Så jag trodde först att f.d. ägarinnan skojade, men hon var helt allvarlig. Veckan efter väntade jag på artikeln i tidningen, men jag hade inte behövt oroa mig. Det stod bara en massa positivt och inte ett ord om vad hon sagt. Antagligen fattade reportern av alla andras kommentarer - för dom pratade mycket med besökarna men inget med mig - att den f.d. ägarinnans svar var lite av "surt sa räven". 

Jag har berättat om krukan jag ville ha krossad men som Rolle räddade samt lackade. Så här blev den med några alunrot i lämplig nyans. Sen igår överraskade han mig med ett ljus så jag kunde ta bort det urblekta turkos som suttit på väggen i 10 år. Han är bra snäll.....

Förutom ovanstående har jag råkat ut för att besökare påpekat att alla mina gulbladiga växter (jag älskar gulbladigt) var angripna av nån sjukdom, att jag hade en utslagen maskros i en rabatt (dom skulle se rabatterna nu! Ett par ansåg att jag måste ha ett tema i trädgården. När jag svarade på frågan om tema så berättade jag att mitt tema var att jag ville det skulle bli en vacker trädgård - men det kunde det paret inte acceptera. Ett riktigt tema var ett MÅSTE! Och när folk letade efter köksträdgården och jag berättade att jag inte hade nån och inte ville ha någon, då tittade dom med stora ögon på mig och skakade på huvudena.

Vad detta är för ogräs vet jag inte! Bladen är grågröna och extremt små och låga. Och blommorna som jag först
 trodde var maskrosor är betydligt mindre och ljusare gult - riktigt vackra.....

Sen blev jag också utskälld för att jag inte hade satt ut skyltar utmed kustvägen - alltså en bra bit härifrån - utan "bara" vid kyrkan i Eksta. Och att parkeringen (både stor grusplan framför garaget samt gräsmatta bredvid och bakom garaget och boden) var alldeles för liten! Vad väntade dom sig, en nyasfalterad skolplan!? 

Den första visningen pågick från 11.00 till 18.00 och då var jag helt slut. Rolle och Penny (vår dåvarande hund) satt på altanen och väntade med grillen uppvärmd och ett behövligt glas vin upphällt. Vad händer då!?

Min "folly", alltså en fyrkant med en stolpe med en klängros i varje hörn, ett antal
buskar och ett CD-ställ i mitten med en sommarblomma.....

Jo, en cyklist svischade in och frågade om hon kunde få titta lite i trädgården. Hon visste att hon var sen, klockan var nu runt halv sju, men hon skulle vara snabb. Snäll - eller dum - som man är så sa jag OK, men när klockan nästan var åtta så sa jag faktiskt ifrån. Jag orkade inte längre... 

Grillen och maten var kall och vinet varmt - och lusten för att sitta ute på altanen och prata om vad som hänt under dagen (det vi kallar efterracet) var som bortblåst. Det var bara att slå sig ner i TV-soffan för att hålla gubben sällskap för han hade tröttnat och gått in, men vad hände då; Jo, jag somnade direkt! 

Så det är mitt sista tips, är visningen slut så är den.....!!!

SUSIE