söndag 18 juli 2021

EN OLYCKA KAN SKE SÅ LÄTT!

 Igår hände nåt som jag verkligen hade hoppats jag skulle slippa. Förra gången var när jag halkade på en våt fläck i korridoren utanför behandlingsrummet på onkologen på Visby lasarett. Jodå, jag ramlade handlöst då med!

Jag vet dessutom även denna gång hur det gick till. Jag hade slarvat och bara tagit på mig mina träskor som står vid ytterdörren. Har märkt tidigare att jag inte längre kan gå i träskor nu när jag har ont i ryggen. Så på morgonen skulle jag bara ut och spilla på lite vatten på dom 9 krukor jag har på framsidan (ja, jo, jag vet - jag har alldeles för många) och då orkade jag inte spänna på mig mina mjuka sandaler.

 

En av krukorna på framsidan...

Vi har ju lagt stora marksten och utanför den är det en smal "rabatt" med småsten och enstaka växter. Jag gick runt och vattnade, alla utom dom två största. Dom behöver ganska mycket vatten, så jag gick in och fyllde vattenkannan halvfull. Vågar inte bära en fylld för då får jag känningar i ryggen direkt. Så gick jag ut och runt spaljén där jag har en stor kruka som jag haft penséer i. Dom tog jag bort i torsdags och sparade bara det fina palettbladet jag hade klämt ner bredvid.

En liten sten räckte...

Nu var det bara den stora plåtkrukan som står bredvid gången kvar så jag skulle ta mig dit. Men...när jag kliver upp på gången så kliver jag på en sten från stenrabatten (se ovan) utan att märka det. Jag hade ju träskor på mig! Med mina sandaler så hade jag känt det direkt. I nästa sekund så far jag upp i luften och in bakom spaljén mot den stora stock som jag ställt där som dekoration. 

Stor hård stock plus lite annat man kunde slå sig på. Bl.a. en stor vattenkanna (i plast - som tur var ) som 
 inte finns längre!

Sen låg jag där platt på marken och jäklar vad ont det gjorde. Värst i ryggen förstås, så det var inte att tänka på att försöka kravla sig upp. Istället släpade jag mig fram en halvmeter till trappan och försökte få tag i handikapphandtaget vi har där. Men jag lyckades inte. Ropa på Rolle, som för det första hör dåligt och för det andra låg i sovrummet och läste i andra änden av huset med vår AC på - och den låter väldans högt, var meningslöst.....

Dahlian som växer i den stora plåtkrukan fick inget vatten igår.....

Till slut kunde jag sträcka mig upp, öppna dörren och skrika samt dessutom ringa på dörrklockan. Så till slut kom Rolle och hjälpte mig. Fy fasicken vad ont jag fick. Och det är nästan värre nu än när det hände i går, det känns i hela kroppen.....

Som tur är har jag inte behövt vattna i pallkragarna - ännu!

Men vad lätt hänt det är att man råkar ut för en olycka. Konstigt nog bröt jag inget, där hade man tur - men som en syster på VC sa en gång; "Vi som är lite `välstoppade´ bryter sällan någonting, det är dom magra som bryts som stickor...".

Dagliljor i blom behöver inte så mycket vatten...

Men stocken som står lutad mot väggen är inte världens mjukaste precis utan har en del grejor som sticker ut både här och där - och jag träffade den perfekt innan jag hårt och handlöst slog i backen. Den flyttade sig in i spaljén och kroken den hade som stöd rätade ut sig, men det gick att fixa. Och är det inte värre olycka än det här så ska man väl kanske inte klaga!?

...men innan dagliljorna har växt till dig och knoppats DÅ behöver dom vatten!

På grund av ovanstående fall känner jag mig därför lite handikappad just nu, men inte värre än att jag ska vattna alla krukor. Har hitintills bara lyckats med dom på framsidan. Då var jag extremt försiktig och höll noga uppsikt på vad jag trampade - och så hade jag naturligtvis sandalerna på mig!

Jag gillar dagliljor som har lite krusiga kronblad.

Innan lunch gasade vi iväg till Klintehamn för att handla. Eftersom det fortfarande (puh) är strålande sol så trodde vi att det skulle vara ganska lugnt på Coop, men det var ju svalare idag - bara 24 grader - så det var massor med folk. Men mat måste vi ju ha, vi har inte handlat sen i torsdags. Och för en gångs skull var jag med in i affären.

Tror nästan den här är vackrast av alla dagliljor - iaf just nu!

Sen åkte vi hem och jag gjorde en sallad till Rolle, men "svenska sushi" till mig (=susie som Rolle kallar det). Jag hade kokat och gjort iordning sushiriset igår så jag la på lite småbitar av både rökt och gravad lax (Rolle fick det i salladen). Först hade jag på - gillar starkt - wasabi (=grön pepparrot), sen hade jag paprika, färsk rödlök, citron, kräftstjärtar samt inlagd ingefära. Underbart gott! 

Men - nu ska jag ut på varma altanen och till växthuset - i sandaler - och vattna.

Hej då, ha det så skönt i den behagliga värmen!

SUSIE

7 kommentarer:

chica sa...

Que pena pelo tombo! Uma só pedra pode tudo fazer acontecer! Lindas flores! TE CUIDA! beijos, chica

Ingrid sa...

Så oturligt att du skulle halka omkull, met var verkligen tur att du inte bröt dig någonstans. Hoppas att ditt ryggonda inte blir värre efter fallet.
Ha det så gott i sommarvärmen!
Kram, Ingrid

Anita, de fyra blomsterhaven sa...

Men Susie ... du måste vara försiktig. Ja det är ju lätt att säga, man har väl gjort en och annan tavla själv under åren. Men Tur i oturen ändå att du inte bröt något. Nu hoppas jag att du mest är mörbultad men kommer känna dig ok igen snart.
Och vilka vackra bilder. Håller med om dagliljan på din nedersta bild, den är jättefin!

Kram Anita

Åke sa...

Fina blommor. Jo det är lätt att råka ut för olyckor speciellt när man ska "bara"

Paula Merio sa...

Nämen fy vilken otur! Och fotat stenjäveln har du också! För prick sju år sen gick jag i sandaler och plockade blåbär, plötsligt låg en utskjutande smal trädrot mitt på stigen och jag hade fokus på bären. Jag föll som en fura, tog emot med höger arm, blåbären i hinken flög i en vid båge, o där låg jag,,,,,och fotade! Det visade sig att armbågen var både bruten och ur led.
Efter det använder jag inga sandaler med öppna tår när jag går utomhus...utan svettas ymnigt i mina sneakers. Men har inte brutit mig efter det heller.
Lova mig nu att det är slut på tofflande hit och dit, gå hellre barfota!
Och så tycker jag så synd om din värkande ömma kropp, sköt om dig och snar bättring/Kram från pörtet

Ölandsvindar sa...

Ojojoj! Ja, tur att man är välstoppad. Träskor har jag slutat med för länge sedan men numera kan man snubbla över ett grässtrå, oavsett vad man har på fötterna. När jag går mina fotorundor i naturen är jag jätteförsiktig, går fem steg då jag ser mig noga för, stannar och tittar mig omkring efter motiv, går fem steg till osv. Hemma är man säkert slarvigare. Rolle får konstruera ett internt trygghetslarm, så han hör om det händer något igen. Här har inget hänt men jag blev utelåst en gång. Gubben glömde bort att jag var i växthuset, gick in och låste dörren. Jag knackade, ropade, ringde på dörrklockan men ingen reaktion. Då blev jag riktigt orolig, hade det hänt något med honom? Kom på att jag hade mobilen i ficka, så jag ringde. Många signaler gick fram men så äntligen...Han hade gått upp på övervåningen, satt på sig lurar och satt och plingade på synten. Till sist kände han vibrationerna av sin mobil i fickan. Så kan det också gå. Var nu försiktiga! Kram från Kerstin

Lena i Wales sa...

Vilken otur!
Man kan göra samma sak och gå på samma ställen hundratals gånger och inget händer, så helt plötsligt är olyckan där. Tur att du inte bröt något eller skadade dig värre, men detta var illa nog.
Så fina bilder från din trädgård, ser underbart ut.
Krya på dig!