DAGBOK

 I tisdags var jag till vårdcentralen och skulle ta blodprov ur min inopererade picline i armen - det fungerade inte. Först kom det inget blod alls, sen efter omläggning av den så kom det alldeles för lite!?

Så just det slutade med att jag fick gå in till provtagningsavdelningen och så fick dom ta ett vanligt blodprov. Det gör mig inte så mycket, jag är inte rädd för sprutor, men det känns ju lite onödigt  när man har en sån här fast infart på armen. 👎

Saknad.....

Det var också dags för att lägga om bröstet och det gick bra, det börjar läkas riktigt fint. Men själva bröstet var väldans rött så "syrran" blev lite orolig. Kunde jag ha en infektion där inne i såret? Men det syntes inget, så idag när jag ska till onkologen för mitt 8:e cellgift så får "syrran" från bröstavdelningen som kommer dit ta en ordentlig titt. Jag har dock ingen feber (ligger runt 36,5 hela tiden) så jag är inte alltför orolig.

Den här veckan som gått har jag mått ganska dåligt, tydligen har cellgiftet börjar påverka mig ordentligt. Jag är väldans trött, orkar ingenting och har ingen kondis alls längre. Allt jag äter och dricker smakar illa, antingen för salt eller för sött eller hemskt beskt. Och jag får en fruktansvärd halsbränna när jag äter nåt som är lite surt. Var tvungen att sluta med dom brusande zinktabletterna som jag skulle ta 3 gånger per dygn, men dom var alldeles för sura (dom var till för att läkningen av bröstet skulle gå bättre). Mina slemhinnor i underlivet blöder så jag får stoppa upp vagitorier varje natt och dessemellan spruta upp salva. Om jag inte gör det får jag hemskt ont, som en fruktansvärd mensvärk.😩

Dessutom hände nåt igår som oroar mig. Jag reste mig upp från matbordet och tog ett steg - vilket jag tydligen inte skulle ha gjort - för jäklar vad ont det gjorde i vänster fot! Kunde bara hjälpligt ta mig in till soffan i vardagsrummet och sen sitta där hela kvällen. Sånt här har hänt mig tidigare under många år, men då brukade Rolle massera foten och vrida lite på den och helt plötsligt så knakade det till och det kändes att nån muskel hoppade rätt igen. Men icke igår - eller i morse när han försökte igen. Typiskt när man ska till Visby och sjukhuset och gå långa korridorer.....

Nu är foten hårt inlindad och jag försöker trycka den i konstiga vinklar och sen får jag kanske be Rolle om hjälp igen. Jag har inte gett upp att det som är fel hoppar rätt igen. Men om det nu skulle gå så illa att det inte blir nån ordning på den, då är det rullstol till onkologen som gäller - och det vill jag inte vara med om. Det räcker så bra med att jag ramlade i korridoren för några veckor sen..... 😖

SUSIE