FREDAGSFRÅGOR & SANTOSPROBLEM

Idag ska jag börja med Elisas fem frågor, jag tror att dom blir väldigt lätta för mig att svara på.

1. När var första gången du gick på bio? Har inte en aning, måste förmodligen vara för nästan 70 år sen.....
2. När var första gången du gick på zoo? Likadant där.....
3. När var första gången du köpte en cd-skiva? Har jag faktiskt aldrig gjort - har en gubbe som samlar på musik och sköter det.
4. När var första gången du åkte skidor? Det var också nån gång för snart 70 år sen.....
5. När var första gången du använde internet? Vilket år det var vet jag inte men det var när vi hade firman och det började med att jag köpte en begagnad dator av en flygkapten. Fick ingen manual med, utan lärde mig  själv att köra ett flygprogram. Mycket intressant för en som är flygrädd..... Några år senare anslöt jag mig till Internet och sen var man fast!

Häggmispeln - Amelanchier lamarcki - på väg att slå ut!

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

Rubriken SANTOSPROBLEM kanske är lite väl dramatisk, men nog 17 har det varit - och är - ett problem just nu. Vi hoppas dock att det nu är löst.....

Santos har fått ett litet godisben.

Det är ju så att Santos kom till oss när han var 4,5 - alltså för 8,5 år sen. Han var då en liten champion och avelshane på en kennel i Skåne där Podengo Portuguise Pequeno föddes upp. 

Vi hade 2 månader tidigare blivit av med vår 16,5-åriga tik Penny - en Lanchashire Heeler - och var ute efter en ny hund i annan ras, men av samma storlek ungefär, och "hittade" den här rasen på den stora hundutställningen i Visby.

På den här gångmattan i vardagsrummet skall allt gott ätas!

Efter att fått kontakt med kenneln så fick vi köpa Santos för dom kunde inte längre ha honom kvar. Han var för intresserad av löptikarna. Han hade tre kullar efter sig och visste ju precis vad det hela handlade om! Han är ju ingen dumskalle!!

Och löptikar fanns det på kenneln nästan hela tiden. Så Santos slutade t.o.m. att äta, så när han kom till oss så var han hemskt mager. Men här skulle det inte bli såna problem, vi hade inga tikar i närheten och långt till grannar.

Ibland fastnar godis i tänderna - kan bero på att Santos har en hel del tänder borttagna!

Allt fungerade perfekt tills han efter nåt år fick stenar i urinblåsan. Efter mycket om och men med ett antal spolningar och operation så slutade det med att han fick ett nytt kisshål upptaget mellan pung och snopp. Och det har fungerat perfekt sen dess! 

 Det är väldigt mycket blodkärl i det här området, så veterinären ville kastrera honom, men då satt Rolle ner foten; Aldrig! Det kunde han absolut inte tänka sig!! 

Istället blev det kemisk kastrering som räckte ett år ungefär, därefter fick han en spruta till. Så under två år var han totalt ointresserad av tikar.

Nu när det är löp på gång så hoppar och klättrar han överallt (utom på bordet).

Under den här tiden hade ett par grannar c:a 500 m bort, skaffat sig några tikar. Först var det en tax och en pudel, men numera är det en tax och en Shetland Sheepdog (dvärgcollie). Santos är väldigt förtjust i dom - trots att dom aldrig fått leka nån gång eftersom taxen inte alls gillar Santos. 

Problemet började redan för ett par år sedan eftersom Santos redan innan nån av dom började löpa förstod vad som var på gång. Sen löpte en av tikarna och "smittade" den andra så den här perioden kunde vara uppåt 5-6 veckor. Mycket jobbigt, både för Santos och oss!

Framåt nio på kvällen är han så slut att han till slut hoppar upp till husse och lägger sig i 

sin favoritställningen och sover!

Men sista tiden har det varit hemskt! Santos har pipit och gnällt hela dagarna. Han har börjat med att väcka oss genom att hoppa i sängarna och slicka oss i ansiktet mellan fem och sex. Sen har han fortsatt att gnälla precis hela dagen och sitter t.o.m. vid ytterdörren och ylar!!

Han får prommisar 5 gånger - varav en lång - om dagen, men för att få en lugn stund har vi börjat med att släppa ut honom ensam på tomten vilket vi egentligen inte vill. Dessutom så står han då bara still eller sitter mitt på gräsmattan och glor; Tjejerna kan ju komma förbi!

Nej, inga tjejer nu heller!

Så igår var till Visby - trots att man inte ska ge sig av hemifrån - för att han skulle få en spruta igen. Gissa om Rolle ångrar att han satt sig emot kastreringen! Men nu är han så pass gammal att vi inte vill utsätta honom för en onödig operation. 

Det var alltså ett implantat han fick och sprutan var otäck grov och han skrek, men allt gick bra till slut och nu väntar vi bara på att han ska bli lugn igen! 

Det tråkiga är att jag har hört att den kemiska kastreringen inte fungerar så bra om hunden är gammal och har varit "normal" innan. Men jag hoppas att det bara är sånt där typiskt snack som det inte finns någon befog för.....

SUSIE