fredag 27 mars 2020

FREDAGSFRÅGOR & SANTOSPROBLEM

Idag ska jag börja med Elisas fem frågor, jag tror att dom blir väldigt lätta för mig att svara på.
  1. När var första gången du gick på bio? Har inte en aning, måste förmodligen vara för nästan 70 år sen.....
  2. När var första gången du gick på zoo? Likadant där.....
  3. När var första gången du köpte en cd-skiva? Har jag faktiskt aldrig gjort - har en gubbe som samlar på musik och sköter det.
  4. När var första gången du åkte skidor? Det var också nån gång för snart 70 år sen.....
  5. När var första gången du använde internet? Vilket år det var vet jag inte men det var när vi hade firman och det började med att jag köpte en begagnad dator av en flygkapten. Fick ingen manual med, utan lärde mig  själv att köra ett flygprogram. Mycket intressant för en som är flygrädd..... Några år senare anslöt jag mig till Internet och sen var man fast!
Häggmispeln - Amelanchier lamarcki - på väg att slå ut!

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

Rubriken SANTOSPROBLEM kanske är lite väl dramatisk, men nog 17 har det varit - och är - ett problem just nu. Vi hoppas dock att det nu är löst.....

Santos har fått ett litet godisben.
Det är ju så att Santos kom till oss när han var 4,5 - alltså för 8,5 år sen. Han var då en liten champion och avelshane på en kennel i Skåne där Podengo Portuguise Pequeno föddes upp. 
Vi hade 2 månader tidigare blivit av med vår 16,5-åriga tik Penny - en Lanchashire Heeler - och var ute efter en ny hund i annan ras, men av samma storlek ungefär, och "hittade" den här rasen på den stora hundutställningen i Visby.


På den här gångmattan i vardagsrummet skall allt gott ätas!

Efter att fått kontakt med kenneln så fick vi köpa Santos för dom kunde inte längre ha honom kvar. Han var för intresserad av löptikarna. Han hade tre kullar efter sig och visste ju precis vad det hela handlade om! Han är ju ingen dumskalle!!
Och löptikar fanns det på kenneln nästan hela tiden. Så Santos slutade t.o.m. att äta, så när han kom till oss så var han hemskt mager. Men här skulle det inte bli såna problem, vi hade inga tikar i närheten och långt till grannar.

Ibland fastnar godis i tänderna - kan bero på att Santos har en hel del tänder borttagna!

Allt fungerade perfekt tills han efter nåt år fick stenar i urinblåsan. Efter mycket om och men med ett antal spolningar och operation så slutade det med att han fick ett nytt kisshål upptaget mellan pung och snopp. Och det har fungerat perfekt sen dess! 
 Det är väldigt mycket blodkärl i det här området, så veterinären ville kastrera honom, men då satt Rolle ner foten; Aldrig! Det kunde han absolut inte tänka sig!! 
Istället blev det kemisk kastrering som räckte ett år ungefär, därefter fick han en spruta till. Så under två år var han totalt ointresserad av tikar.

Nu när det är löp på gång så hoppar och klättrar han överallt (utom på bordet).
Under den här tiden hade ett par grannar c:a 500 m bort, skaffat sig några tikar. Först var det en tax och en pudel, men numera är det en tax och en Shetland Sheepdog (dvärgcollie). Santos är väldigt förtjust i dom - trots att dom aldrig fått leka nån gång eftersom taxen inte alls gillar Santos. 
Problemet började redan för ett par år sedan eftersom Santos redan innan nån av dom började löpa förstod vad som var på gång. Sen löpte en av tikarna och "smittade" den andra så den här perioden kunde vara uppåt 5-6 veckor. Mycket jobbigt, både för Santos och oss!

Framåt nio på kvällen är han så slut att han till slut hoppar upp till husse och lägger sig i 
sin favoritställningen och sover!
Men sista tiden har det varit hemskt! Santos har pipit och gnällt hela dagarna. Han har börjat med att väcka oss genom att hoppa i sängarna och slicka oss i ansiktet mellan fem och sex. Sen har han fortsatt att gnälla precis hela dagen och sitter t.o.m. vid ytterdörren och ylar!!
Han får prommisar 5 gånger - varav en lång - om dagen, men för att få en lugn stund har vi börjat med att släppa ut honom ensam på tomten vilket vi egentligen inte vill. Dessutom så står han då bara still eller sitter mitt på gräsmattan och glor; Tjejerna kan ju komma förbi!

Nej, inga tjejer nu heller!
Så igår var till Visby - trots att man inte ska ge sig av hemifrån - för att han skulle få en spruta igen. Gissa om Rolle ångrar att han satt sig emot kastreringen! Men nu är han så pass gammal att vi inte vill utsätta honom för en onödig operation. 
Det var alltså ett implantat han fick och sprutan var otäck grov och han skrek, men allt gick bra till slut och nu väntar vi bara på att han ska bli lugn igen! 
Det tråkiga är att jag har hört att den kemiska kastreringen inte fungerar så bra om hunden är gammal och har varit "normal" innan. Men jag hoppas att det bara är sånt där typiskt snack som det inte finns någon befog för.....

SUSIE

11 kommentarer:

Ingrid sa...

Du verkar ha lika dåligt minne som jag!
Stackars Santos, tänk om ni hade låtit kastrera honom, så mycket lugnare det varit. Men nu är det som det är och det är bara att hoppas att den där sprutan hjälper.
Ha en skön helg!
Kram, Ingrid

Anita, de fyra blomsterhaven sa...

Nej men oj så besvärligt ni har det, allihopa får jag väl då säga. Jag hoppas verkligen att det fungerar med sprutan han fått. Det är ju synd om honom där han står och tittar efter tjejerna. Han blir säkert jättestressad Och jobbigt för er att han väcker er.

Nu håller jag tummarna för att det fungerar så att ni får det lugnt igen, allihopa.

Kram Anita

midtlivskrise sa...

Noen ganger lurer jeg veldig på hva i alle dager fant på før vi hadde internett. Greit at en sitter der og glor på unødvendige ting innimellom, men jaggu har det gjort livet mye lettere også. :) Ønsker deg en fin weekend.

Hanneles bokparadis sa...

inte lätt att minnas, mysig sovplats.

Paula sa...

Ojoj, nu hamnade jag ju i Santos dilemma! Jag har aldrig tidigare haft en hanhund, nu då jag tog över dotterns Daniel märker jag hur annorlunda det är. Och väldigt snabbt fick Daniel en flickvän och blev upp över öronen kär. Han är avelshane och trot eller ej, nu bara några veckor senare löper flickvännen! Och nu kan de ju inte umgås alls, tills det eländiga löpet är över...
Kemisk kastrering har jag ingen erfarenhet av dessvärre, hoppas du får goda råd från dem som har mer erfarenhet.
Jag är glad att jag märker att jag inte är ensam om att ha dåligt minne...
Trevlig helg på er

tanthuset.blogg.se sa...

Men stackars lilla Santos då <3 Det är inte lätt det där, hoppas sprutan hjälper trots allt....för det är ju jättejobbigt för er också!
Kul att läsa dina svar, jag skulle nog ha svarat ungefär likadant :D
Kram på dig!

Mrs Calloway sa...

ojoj, sån´t besvär med stackars Santos! han måste väl ändå få inta sina måltider på den vackra mattan? svårt att komma ihåg när allt hände

BP sa...

På fråga 3 svarade jag ungefär som du. Det var min man som gillade musik mest ock köpte/spelade in kassettband och kollade CDn.

Undrar om du också började med en PC 286 och spelade Flight Simulator på den. Jag var urusel på spelet, men min man var en fena.
Roliga minnen i alla fall.

Märtha sa...

Det där har jag diskuterat med många karlar. De kan inte förklara varför de sätter sig så hårt emot att kastrera ett handjur! Innerst inne, kanske. När jag vägrade sköta den unga hanhästen, då fick jag till slut fram en kastrering... Men det satt verkligen hårt åt...

Karoleen sa...

Alltså, stackarnSantos, jag hoppas verkligen att sprutan funkar nu och att han lugnar sig. Det är galet vad de påverkar hundarna. Max har ju aldrig fått ”testa”, utan vet ju bara att löptikar luktar väldigt gott. Kul att se svaren på dina frågor ��

Geddfish ♥ sa...

Intressant att läsa dina svar. Ja, vi är olika till att hålla reda på när var hur med gamla minnen. Min make lade aldrig sånt på minnet, men jag. Antagligen viktigt för mig.
Trevlig lördag!