VART TOG VÄRMEN VÄGEN!?

I dagens inlägg tänkte jag börja med att berätta att jag faktiskt gjort något jag inte brukar göra. Och det beror helt och hållet på min bloggväninna Lena i Wales!

Hon skrev om – och visade – på sin blogg att hon brukar ta in massor av blombuketter, vilket jag ytterst sällan gör. Nästan aldrig faktiskt. Men eftersom vädret just nu är så vansinnigt trist (fast det har mycket glädjande kommit hela 1 mm´s regn i förrgår och 2 mm´s regn igår) så att man inte kan vara ute och njuta av tulpanerna som har börjat blomma, så bestämde jag mig för att ta in några. Men det kändes lite knepigt…..klippa av  blommor! 

Men nu gjorde jag det iaf och jag tog också några kvistar av den gulbladiga smällspirean som retat mig. När jag satt inne i matrummet och tittade ut över framsidan så såg jag att några kvistar hade dragit iväg högt över dom andra i busken – det såg väldans spretigt ut!

Det vi åt till middag när vi satt där och tittade ut var en favoriträtt. Små bitar av marinerad kycklingfilé (i Teryakimarinad) som jag steker och sen lägger på en bädd med småskurna bitar av isbergssallad, kiwi, avocado, färsk gurka, tomat och rödlök.

Jag steker kycklingbitarna först och sen häller jag all överbliven marinad på dom i stekpannan och låter det hela koka ihop. Så häller jag det på grönsakerna och lägger på kycklingen. Sen blir det – naturligtvis, man är ju gift med en ”potatisgalning”  – nån typ av potatis till. Igår blev det klyftor i ugn, eller rättare sagt halva potatisar med skal som jag kryddat med salt, peppar, paprika och timjan. T.o.m. jag tyckte det är gott! Och så stark chilisås, japansk pepparrot och chutney förstås!! 

Men jag såg nåt annat där ute när vi satt och åt. En liten spretig buske med bruna blad som precis hade slagit ut bakom den gulstammiga bambun.  Vad 17 var det!? Hade inte en aning, men när jag tog kvällsprommisen med Santos tog jag med mig kameran och så tog jag ett par kort. Och när jag kom på riktigt nära håll så kände jag naturligtvis igen den. Det är en amerikansk buskkastanj som jag tidigare hade vi infarten. Den blev dock överväxt av alla större snabbväxande buskar och små träd jag har där, så för några år sen flyttade jag den hit.

I hörnan nere vid vägen så blommar häggmispeln för fullt och jag tror att blommorna kommer stå sig ganska länge – för det är inte varmt precis! Det trista gråmulna vädret hade dock blivit riktigt fint framåt kvällen och det såg riktigt skönt ut. Jag kollade dock termometern innan jag gick ut så jag hade byltat på mig vinterjacka, mössa och vantar som tur var. Det blåste nämligen och den vinden var inte skön!  

Hitom häggmispeln så har jag en ganska stor vårolvon med massor med blomknopp, men blommorna verkar aldrig vilja slå ut! På andra sidan om gångstigen till vägen har jag ett antal buskar och små träd. Bl.a. både en gulbladig och en rödbladig Acer negundo  – och det var alltså här någonstans som dem amerikanska buskkastanjen växte tidigare. Det ser skönt ut på bilden, men var alltså isande kallt och nåt varmare och skönare väder verkar inte komma inom närmaste veckan tyvärr.

Som synes så har jag massor av små träd och buskar på tomten, men det verkar som om jag aldrig kan få nog. Den här bilden hittade jag igår på facebook hos Karin i Skara. Det är en Fagus sylvatica `Striata´ som får såna här randiga blad när dom slår ut ordentligt. MÅSTE HA! Det är bara att börja leta….. 

SUSIE