EN SISTA REDOVISNING, hoppas jag...

Gårdagens sjukhusbesök blev både lite upp och ner. Det började bra med en "ny" kirurg som både verkade kunnig och mycket engagerad. Han hade gått igenom hela min stora journal så vi började med att diskutera allt som hänt - i en hel halvtimme utan att han blev stressad. Bara det kändes extremt lovande!

Det han sa var dock kanske inte fullt så kul, så där sjönk man ner i skorna igen. 

Att jag reagerat som jag gjort kunde bero på den "främmande kroppen", alltså nätet som lagts in mellan bukväggen och inälvorna, irriterade. Om allt varit normalt så hade det inte ställt till något, men nu käkade jag ju cellgift efter operationen och det hämmar läkningen. Men att få bort cancern var viktigast.....

Så om inget annat påverkade det här med blödningen och den inte gick ner, så kanske en ny operation var nödvändig. Denna gång för att ta bort nätet, sen skulle man kunna sy ihop hålorna inuti för att allt bråck är ju borta. Hmm..... Det här alternativet lät inte ett dugg kul, men vad gör man om man inte läker ordentligt!?

Men innan man kom till så såna drastiska beslut skulle vi testa lite annat. Så en sjuksyster (gammal bekant naturligtvis, jag känner snart alla på sjukhuset) kallades in och så fick hon stränga order hur hon skulle gå tillväga. 

Jag "packades upp" och båda syrran och läkaren blev faktiskt lite chockade när dom såg mängden blod som faktiskt välde ur magen. Läkaren gick iväg till en annan patient, men han skulle komma tillbaka och titta när allt var rengjort.

Sen vidtog en otrolig noggrann sköljning med hjälp av en kateter vars slang stoppades långt upp i hålorna. När jag spolats med 1,5 liter koksaltlösning och blödningen helt avtagit så sa syrran att hon skulle ta en flaska spolvätska till för säkerhets skull, sen ta odlingsprovet för eventuella bakterier och så skulle det vara dags för läkaren igen.

Eftersom både jag och syrran är pratglada människor så tjattrade vi på tills hon plötsligt tystnade och sa: Du skulle inte tro mig vad som spolades ut! Jag ska INTE visa dig!! Jo förresten, du MÅSTE få se!!

I rondskålen låg en gammal 10 cm lång slemmig blodig bit av Aquasel som är det uppsugande material som stoppats in i min mage sen operationen. Till att börja med var det flera såna här hela "tygbitar", sedemera klipptes "tygbitarna" i 2 cm smala remsor på en 40-50 cm och sen var det en period när bara en liten bit på 10 cm av Aquaselet användes för att hålla själva hålet öppet. 

Det var under den perioden när jag började må bra, alltså för en månad sen. Därefter har vi återgått till dom långa remsorna på grund av all blödning som uppstått!

Nu visade det sig alltså att en sån här kort bit "glömts" inne i mig. Ett mardrömsscenario som jag varit väldans orolig för. Så därför vet jag att inte Rolle gjort den här tabben. När han plockar bort bandaget så har han - och jag - varit enormt noga med att kolla att Aquaselen kommit med. 

Men...på vårdcentralen har det hänt ett antal gånger att dom har missat det. Ett par gånger har jag faktiskt nästan kommit i bråk med personalen (då har det varit nybörjare på mig) och krävt att dom ska gå igenom det kastade blodiga materialet - och mycket riktigt. Det har visat sig att dom inte fått ut Aquaselen! 

Ett par gånger har det också hänt att remsorna försvunnit långt in i mig och dom har fått leta efter dom! Så numera tejpas alltid remsorna så att dom inte ska kunna "slinka in", men  tydligen så har en sån här liten remsa gjort det ändå!!

Syrran och jag blev riktigt glada och även så läkaren när han kom in och såg det hela. Han tyckte det dessutom var oförlåtligt att "någon" missat det här. Men nu finns det stort hopp att det kanske varit den här "främmande kroppen" som har varit roten till dom senaste veckornas störtfloder. Vi får snart se.....

Så jag hoppas på "inget ont som inte för nått gott med sig"!

När växthuset kommer i mitten på april blir den här vyn över södergaveln ett minne blott!