BARA PROBLEM

Ibland känns det som ALLT är emot en! Först och främst så är man ju helt klart ledsen för att ens vänner avlider, sen är det problemet med mina nu två "icke användbara" datorer. Den nya har tydligen fått något virus i sig, för i den fattas det en massa filer och man kommer inte in 

på nätet alls. 

Den andra, den "lilla gamla bärbara" är så full att där kommer jag knappt in. Något är helt klart fel för jag rensar och rensar och rensar och.....

Ändå så kommer det upp meddelanden nästan omedelbart om att datorn har 0 i minne kvar och jag därför inte kan göra det jag vill.  

När jag rensat bort det som går så funkar datorn ett litet kort tag, sen är det samma igen. Och jag kan överhuvudtaget inte maila eller ladda ner bilder!

Det här med bilder ställer ju till det här på bloggen, så ni får nöja er med lite gamla sådana idag!

I morgon ska jag lämna in den nya datorn för "renovering"!!!

Sen kommer vi till mina hålor i magen. För 1 månad sen så tyckte jag faktiskt att jag var mycket bättre. Jag hade bara ett hål kvar och det behövdes bara sättas in en liten tamp i ingångshålet för att hålla det öppet så man kunde skölja hålan. Och Rolle behövde bara lägga om mig en enda gång om dagen.  Sen var jag till kirurgen i Visby för 14 dagar sen.....

Vad dom gjorde där vet jag inte, men bl.a. så har jag nu två hål igen. Det allra minsta som hade gått igen är nu helt öppet igen och läcker. Och så petade dom med en sån där extralång topz och hittade helt plötsligt en lång håla uppåt mot bröstkorgen som dom inte märkt tidigare. 

Överläkaren som sagt att han skulle vara på plats om syrrorna behövde någon hjälp, han var naturligtvis inte det. Så på morgonen dagen efter när en av dom pratat med honom ringde hon upp och så att "Allt är fullständigt normalt. Det blir så att hålorna sluter sig och sen kan dom öppna sig igen. Inget konstigt alls!"

Sen dess har jag blött som en gris. Ungefär som när man hade mens. Jag trodde faktiskt jag hade kommit över den tiden! Rolle fick t.o.m. lägga om mig tre gånger per dag och stoppa in massor med material samt skölja och jag har fått sova inpackad i plast som jag fått byta ett par gånger per natt. Inte kul alls...så jag har faktiskt börjat deppa!! Jag som nästan alltid brukar vara glad!!!

Så idag ringde jag kirurgavdelningen och sa att jag börjar bli deppig, att jag vill ha en "second opinion" och att jag inte längre trodde att dom visste vad dom höll på med. Inte ens överläkaren.....jag var ganska (läs väldans) arg och det gjorde tydligen att syrran reagerade.

Så nu ska jag alldeles strax åka dit för att träffa en "ny" läkare. Sen får vi se vad eller om det  händer något! Det har nu gått 10 månader sen min operation, så det är på tiden.....