ALSVIK & LOJSTASKOGEN

Livet börjar mer och mer återgå till det "normala" nu när jag känner mig piggare och piggare, så både i fredags och igår tog vi några härliga prommisar. 

 I fredags - i det vackra men kyliga och lite blåsiga vädret - åkte vi till fiskeläget Alsvik som ligger väster om Havdhem och gick ut mot vindkraftverken bredvid.  Det finns alltid små vägar för servicefordon fram till dom och oftast ligger dom nere vid havet. Det är faktiskt det bästa med vindkraftverk - för oss. Och så är det alltså lättgånget, inte dumt alls.....

Själva fiskeläget Alsvik ligger vackert och så här års är det nästan aldrig någon där. En sen höst träffade vi dock på en äldre motorcyklist som sa att han bott hela sitt liv i Hemse (c:a 1,5 mil härifrån), men att han aldrig tidigare varit här!? Medans vi nyinflyttade varit här massor med gånger under alla årstider. Det är bra med hund så man kommer ut lite.....

 Så igår åkte vi till Lojstaskogen efter lunch och bestämde oss för att ta en lite längre prommis i ett av våra favoritområden. Det var lite molnigt till att börja med, men det verkade som om det skulle klarna upp. Och det gjorde det.....

 Vi bestämde oss för att gå in i naturreservatet som ligger väster om Russparken (där hästarna springer lösa och vilda året om). Väl där kan man välja massor av små gångvägar, igår tog vi ett par hjulspår som följde elstolparna. Vi har gått just den stigen ett par gånger och den går upp på sidan om en klint (klippbrant) till en stor platå. Väl där uppe så är det alltså plant och fint igen. (Jag är ju lite besvärad av höjder!) 

 Sen gick vi vidare en bit tills vi kom till en mycket lång och brant trappa. Där finns också en rastbänk som vi passade på att sätta oss vid ett tag. Alltså i 10 sekunder!

Vi - läs jag - upptäckte nämligen att Santos hade en viss förkärlek för att springa fram till stupet och trappan. Vilket jag kände var lite jobbigt. Jag är alltså inte bara höjdrädd när det gäller mig själv.....*fniss*

Så efter en liten fotosejour med Santos motvilligt men säker på bordet så jag kunde känna mig lugn, vände vi och gick tillbaka mot bilen. Den syns lite svagt som en vit prick långt där borta - och nere - vid pilen!

Väl hemma igen kastade jag mig över datorn och satte igång med att försöka ladda ner bilderna från kameran i den. Och till slut fick jag alltså till det. Men bilderna kommer inte längre in där dom tidigare gjorde, utan på ett helt annat ställe och så får jag flytta dom. Konstigt!?

Jag har också kommit på att naturligtvis är hela mitt adressregister (c:a 70 personer) och e-maillista borta. ALLT är ju faktiskt borta när man botat om datorn.

Jag har visserligen dom viktigaste mailadresserna på papper samt ett gammalt utskrivet adressregister som inte är uppgraderat på flera år, så jag får använda det till att börja med. Sen får jag väl leta efter våra vänners adresser på nätet. Man har alltså lite jobb framför sig.....