VÄXTHUSMÖBLER

För några dagar sen gjorde jag ett inlägg om vår misslyckade shoppingtur bl.a., men sen också om vad vi hittade för växthussaker hemma. Idag gjorde jag en ny raid.....

I den här italienska stolen (ska inte ut i växthuset) från 50/60-talet som står i vardagsrummet har jag haft en dyna med lila "snoddar" som jag fått av min kusin i Stockholm. Hon älskar att köpa fina saker till mig och jag bara älskar dynan. Men...idag kom jag på att den har exakt rätt lila nyans! Yes!!

Alltså tog jag fram metallstolen (som också är italiensk) och som ser ut som om den var gjort av grå bambu - den ska ut i växthuset. Den har vi haft i "biblioteket" på en undanskymd plats med en fårskinnsdyna i. Nu fick dynorna helt plötsligt byta plats..... Och jäklar vad bra det blev! Perfekt!!

Nu återstår bara dynor till två av "repstolarna", fast kanske inte lila. Det kan bli lite FÖR mycket. Kanske grå, svarta eller lime!?  Men dynor måste det vara, man sitter inget vidare på dom här små pinniga stolarna.

Sen ska rullbordet målas, så ska vi hitta ett lågt skåp (eller varför inte två låga snygga sängskåp som dom ovan som man sen sätter ihop) och så lackar man dom om det behövs. Det ska sen stå en befintlig öppen hylla ovanpå skåpet/skåpen där alla mina små vackra krukor ska förvaras.
Det kryllar av snygga krukor här. Rolle hittade en hel låda full som vi tänkt sälja på loppis och sen har jag ett köksskåp där det också är utsålt, samt en del i trädgårdsskrubben! 

Hyllan som är obehandlad måste också målas/laseras - vilken färg vet jag inte ännu (Finns det lila lasyr!? ) - och så ska jag ha ett arbetsbord också.
"De ä alltså mycke nu!" fast vi inte har köpt något växthus ännu. Väntar på katalogen från företaget..... *fniss*

Jag antar att en del av er har märkt att jag bloggar mycket oftare nu. Det är ett tecken på att jag börjar må riktigt bra. Än är dock hålan inne i magen kvar och det vätskar, antingen av blod och/eller sårvätska, även om det inte är lika mycket som tidigare och hålet in dit är pyttelitet.
Nästa vecka ska jag till kirurgavdelningen på Visby lasarett och då ska det bli väldigt intressant att höra om dom har några vettiga behandlingsidéer. Dom har ju inte haft det hitintills, utan bara låtit tiden gå och min kropp att sköta det här mer eller mindre själv - vilket alltså betytt att det tagit en ofantlig tid. Som sagt; "Tiden läker alla sår" - och nu börjar jag se slutet i den mörka tunneln.....