POSITIVT

I går var det ett hemskt väder och vi som var tvungna att åka till Visby. Jag skulle nämligen till kirurgen på lasarett och få ett besked om hur kontrollerna av cancern ska skötas och vad som skulle göras med min håla och op.sår i magen.

Det hela började väldans bra. Det snöade lite lätt när vi åkte, så vi tog god tid på oss och jag var på incheckningen redan 20 minuter innan jag skulle vara på kirurgen.

Den trevliga tjejen i kassan säger nått till mig som jag inte uppfattar, utan var tvungen att fråga om. Då säger tjejen att hon tycker jag hade en otroligt snygg frisyr! Alltså en människa jag aldrig sett tidigare, på ett stort sjukhus med massor av kassor!!

Hon pratade alltså om mitt krulliga gråa hår. Visserligen hade jag varit och klippt mig för en vecka sen, men ändå.....Sen tillägger hon att även själva håret var skitsnyggt!!

Jag tackade så hemskt mycket och så skrattade vi gott båda två. Dom andra som satt runt omkring stirrade helt chockade på oss. Skrattande och glada människor på ett sjukhus, mycket konstigt!!!

Jag kom in direkt och av min operationsläkare Pontus (överläkare på kirurgen) fick jag enormt positiva besked vad gällde cancern. Alla mina värden är - och har varit - så otroligt bra att jag ska tillbaka först i maj, ett år efter operationen, för en röntgen (catscan) och sen efter 3 år för en endeskopi och catscan. Lät mycket trevligt!

Sen var det problemet med hålan i magen som fortfarande är jättestor och vätskar.

Beskedet var att det håller på att läka nu när jag slutat med cellgiftet - och framförallt såg det väldans fint och rent ut. Rolle har gjort ett fantastiskt fint jobb och läkaren påpekade det tre (!) gånger! Det sista han sa innan han gick, var att jag inte fick glömma att berömma och tacka Rolle!!

Den här underbara synen av en traktor med plog så jag i morse

när jag gick ut med Santos!

Så kom jag ut i väntsalen ovanligt tidigt och försökte då ringa Rolle. Vi brukar göra så att han tar en tur med Santos, äter en burgare på Max och kanske gör nått annat ärende. Sen när jag ringer så kommer han och plockar upp mig. Så icke igår.....

Jodå, det var vår fantastiska huskarl som - för andra gången i år -
kom och plogade upp hela infarten. Det enda som Rolle nu har kvar att skotta
är gången från grinden till ytterdörren.

Istället fick jag sitta och vänta i 50 minuter eftersom det inte gick att ringa till honom.  Tur att man är van vid att vänta och ALLTID har en bok med mig. Till slut började jag tro att det var nått fel på mobilen och ringde hem. Samma svar att man inte kunde nå abonnenten. Så det var bara att låna en vanlig fast telefon och sen dök han upp efter en minut!

Sen skulle vi därifrån och det var inte lätt. Det är en svag backe utanför och där var det kö. En lastbil hade fastnat. När den till slut var borta så slirade vi oss sakta uppför backen i det ymniga snöfallet. Jag hade hört av folk som kom till sjukhuset att en del bussar inte gick - och nu förstod jag varför. Det vräkte ner snö och var glashalt!

Väl hemma igen så tittade vi bara på eländet och gick direkt in och lagade till middag. Tacos och Enchiladas med mycket grönsaker och starka värmande såser. Behövdes verkligen!

Sen idag kom alltså Erik till vår glädje och plogade av den stora planen och infarten. Men nu har man tröttnat helt och det får vara nog med snö.....

Jag vill se vårlökarna blomma!!!