torsdag 5 november 2015

SÄSONGENS SISTA ROSOR OCH ANNAT...

Till att börja med så är jag tvungen (många har hört av sig och undrat) att förklara varför jag inte bloggat under en väldigt lång tid. För att vara mig alltså.....



Jodå, jag har varit dålig. Hög feber, förhöjd sänka, trötthet osv. som till största delen beror på mina hålor i magen. Cancern har jag hitintills inte haft några problem med annat än att jag blir lite illamående (fått medicin som hjälper) och väldans trött av cellgiftet som är inne på sin 5:-e omgång.



Det har forsat blod och sårvätska sista tiden (påverkas också av cellgiftet) och förra torsdagen var jag tvungen att åka till kirurgakuten. Då togs några bakterieprover som jag skulle ha fått svar på i början på veckan,  men efter att jag ringt idag så ska jag - förhoppningsvis - svaret i morgon klockan 09.00. Fast vi har ju inte sett det ännu.....



"Dåligheten" höll i sig t.o.m. i söndags vilket gjorde att hela helgen spenderades i sängen, sovandes. Inte så kul! Men i måndags när vi började med att skölja och lägga om två gånger per dygn enligt önskemål från kirurgerna, då har livsandarna börjat vakna till liv igen. 




Och gissa vem som fått ta hand om den andra spolningen och omläggningen? Jo, doktor Bloom som min gubbe kallar sig för ibland!!


Båda bilderna från idag på klängrosen "Penny Lane"!

Rolle har sedan länge erbjudit sig att lägga om mig, jan gjorde ju faktiskt det dom första veckorna efter operationen i maj, men som jag sa till kirurgerna så tyckte jag inte att det är så kul att han gräver och stoppar in grejor i magen. Trots att han är både pedant och har bacillskräck (vilket läkarna gillade). 




Men då påpekade genast en läkare att det har han väl gjort det tidigare!? Alltså grävt och stoppat in grejor.....Gissa om det blev massor av skratt!! 



Båda kirurgerna som pysslade om mig var underbart trevliga och vi fnissade och skrattade mycket TROTS att jag då var dålig. Undrar hur det kommer bli när man börjar bli riktigt bra - någon gång i vår! 
För så länge kommer det förmodligen ta att läka hålorna i magen!!

...och nej! Jag kan fortfarande inte kommentera hos er mina bloggvänner!!

15 kommentarer:

Ingrid sa...

Jag har ju förstått att du varit dålig som bara den när du inte bloggat på så länge, så det var roligt att du orkade höra av dig. Att det skulle bli så besvärligt med den där läkningsprocessen, men det är väl, som du själv skriver, cellgifterna som ställer till det. Man får hoppas att läkarna vet vad de håller på med och att du snart kommer att må bättre.
Varm kram till dig!
/Ingrid

trädgårdsdrömmar sa...

Jag började allt att undra när du inte skrivit något på så länge.Va trist att det ska hålla på och jäklas med såren hela tiden.Att allt ska behöva ta så lång tid innan det läker och blir bättre.
Ha det skönt nu .Skickar en tröstekram.
Gunsan.

Ölandsvindar sa...

Idag stod jag ute i växthuset och mumsade på druvor som jag hittade när vinlöven börjar försvinna. Sedan tog jag några hösthallon utanför som gick samma väg. 5 nov och fortfarande blommor och bär i trädgården. Det kommer att bli en kort vinter och snart är våren här och dina hålor är läkta och fina. Hurra!
Kram från Kerstin

Gunilla Teckenberg sa...

Riktigt tråkigt att höra om din hälsa Susie. Du har kämpat väl en hel sommar och nu är det höst, trädgården kräver i alla fall inte din medverkan mera denna säsong.

Önskar dig all bättring som går att uppbringa.

Kram!

lavendia sa...

Visst har jag tänkt och undrat hur du har det. Och kunnat ana att det inte varit riktigt bra. Skönt att höra ifrån dig igen.
Jag kan hålla med dig angående att din man tar över vården, men det verkar inte finnas någon bättre. En privat husläkare med bacillskräck och som är pedant. Jättebra! Ha det bra båda två. / Britt

Rosor och ruiner sa...

Åh, va jobbigt det låter, tur du är gift med doktor Bloom! Och att läkare har humor ;) så man kan skratta mitt i eländet!

Krya nu på dig massor!!
Kram Gunilla

HWIT BLOGG sa...

Det låter jobbigt...otroligt jobbigt. Vi kikar in och du bloggar när du orkar, lätt som en plätt!
Varm kram till dig,
Titti

Unknown sa...

Tråkigt för dig att det ska ta så lång tid och mycket åkande till sjukhus för dig. Men det är ju tur att du bor i Sverige och får hjälp. Vi är lyckligt lottade som har tillgång till vår fina vård.
Krya på dig! Kramisar

mammi sa...

Hoppas detta kommer fram.Inte lätt att ha en sprillans ny dator, med massor jag inte begriper mig på. Du kan känna dig lycklig som har en egen husdoktor. Det har vi också haft i många år, men han la av efter alla grejor som skulle göras, listor m.m.Detta gjorde han trots att vi sa till honom "våga att lägga av så länge vi lever" det hjälpte tydligen inte.Min frivecka som skulle varit slut nu i onsdags, då äkta halvan skulle varit på en rehabvecka, så jag kunde ta igen mig. Då får han naturligtvis någon komplikation, som gör att han får en viss sorts medicin, och absolut inte vara med några andra !!! p gr a smittorisken. Behandlingen är avslutad, men fått annat elände i stället.
Kram till er tre
från oss tre

Anette i Torsåker sa...

Åh, så du kämpar på och att humorn är med.
Trevlig helg!
/Anette

Carita och Bertel sa...

Jag har förstått att du inte alltid orkar blogga och ägna dig åt såna egentligen ovidkommande saker. Du måste i första hand ta hand om dig själv för närvarande. Å andra sidan kan det vara en avkoppling från det besvärliga att se vad andra försöker pyssla med under hösten. Hoppas att allt blir ok så småningom. Ha en fin helg. Carita

Marlise sa...

Liebe Susie
danke für deine Mail.
Es tut mir so leid, das du immer noch nicht gesund bist.
Ich schicke dir ganz viel Kraft.
Ich wünsche dir alles Liebe und Gute.
Weiterhin gute Besserung
Liebe Grüße von mir zur dir

Dear Susie
Tack för ditt mail.
Jag är så ledsen att du fortfarande inte hälsosamt.
Jag skickar er massor mycket styrka.
Jag önskar er all lycka.
Dessutom Krya nu på dig.
Hälsningar från mig till dig
Stor Kram/ Marlise

Anonym sa...

Bara ääälskar din Blogg😊 du skriver så bra och fotar dina blomster så bra. Många tankar går till Dig med allt elände du får gå igenom, tur att du har Din älskade Rolle .

Kramar om du vill ha

Anonym sa...

Hej Susie, man blir riktigt ledsen i ogar att det ska behova jeklas sa lange i di mage, du ar tuff som orkar.
Ja vad i hela friden ska du gora det ar bara att hanga med . . ....
Tur du har doktor Blom inneboende hos dig, fniss ....
Jag har hollt utkik efter kommentar och om hur du har det, visst har jag fattat att nogot varit jobbigt.
Hos mig har i polen ar det fullt upp men jaj ar uppassad hela tiden, so det gor inte nod po mig.
Skot om di vennen, manga varma goa kramar/Eva
evas kvarnaro

ps. Jag har en vovve har son jag blivit sa kar i (Kajsa) vi blivit riktiga vanner, jah leker mycket med henne.
det blir nog en stor saknad nar jag reser hem, snyft ...

Maria sa...

Hejsan!
Jag har inte själv bloggat på så länge, blir så ibland. Ledsamt att du inte mår så gott men håller tummar å tår att det ska läka och att du får känna dig pigg igen. Har själv gått igenom en del av det du gör och konstigt att man får en inre styrka på något vis, ja så var det för mig.
Önskar du får en bra vecka, krya på dig kramar Maria