SAKNAD

 Det är otroligt vad veckorna går fort och hög tid att komma på nåt att skriva om här. Vilket inte är lätt när man inte gör någonting alls! 

T.ex. så har jag endast varit utanför ytterdörren en enda gång sen i början på december. Och det var när jag skulle till min läkare på VC. Det är ju inte direkt nåt kul att skriva och berätta om, men nåt annat har inte hänt mig. Att jag ramlade och slog sönder ansikte och ett ben på luciamorgonen har jag ju berättat om. 

Jag är fortfarande tjusigt lila och så svullen i ansiktet att jag inte kan visa mig för folk. Jag har "roat" mig med att läsa en massa thrillers och att glo på TV. Om jag kunnat gå och stå utan att vingla så hade jag kunnat göra lite nytta här hemma, men tillfrisknandet går enormt sakta. Kan gå 10-20 m innan jag är tvungen att sätta mig och vila och bli av med smärtan. Efter fallet så är jag överdrivet försiktig dessutom...

Vi har inte haft vår lilla gullgris här på evigheter. Det var meningen att Julia, Moltons matte, skulle komma hit med honom för några dagars besök men då fick vi MASSOR av snö och vägarna var mer eller mindre körbara. Typiskt! Alltså fick vi skjuta upp det besöket. Vi saknar honom enormt, men man kan ju inte ge sig ut och köra bil i onödan när man varnas av både vägverket och SMHI...

Eftersom vi båda är vingliga så kanske man kan tycka att det var lika bra att Molton inte kom hit. Jag kan ju inte gå vettigt och Rolle som har neuropati har vinglat i flera år och det blir bara värre och värre. Numera går han med rollator både ute och inne.  Och gå med en sån på snöig väg och samtidigt ha en liten hund kopplad är inte lätt - även om Molton har lärt sig att lyda...

SUSIE