JAG BER OM URSÄKT

 Ibland har man lite svårt att uttrycka sig så att andra förstår exakt vad man menar!

I mitt fall är att ni mina kära läsare nu tror att jag har extra ont, men så är inte fallet. Visserligen fick jag fruktansvärt ont när jag satt på gräsklipparen som jag berättade om i senaste inlägget, men så fort jag klev av och ramlade ihop så var smärtan över. Däremot så hade vänster sida av min kropp blivit förlamad! Och får jag välja, vilket man tyvärr sällan får i såna här sammanhang, så tar jag hellre smärta än förlamning. Det finns ju smärtstillande att ta till...!!

Är fortfarande "halvförlamad" och kan inte gå mer än 2-3 steg med stöd, men jag känner att jag blir en aning bättre dag för dag. Alltså nåt positivt som händer! Tjejerna från bostadsanpassningen har hört av sig så jag ska idag få en rullstol så jag kan komma ut lite. Nu har det ju blivit varmare igen så jag hoppas verkligen att jag kan ta mig ut till solen på altanen åtminstone (det är två trappsteg dit ut)...

Man får ju en massa praktiska problem när man är oflyttbar. I måndags t.ex. hade jag tid hos frissan, men kontaktade henne i förra veckan och bad att få en ny tid om ett antal veckor. Vilket hon fixade åt mig trots att hon har fullbokat för det mesta. Hos henne finns det en fin ramp att ta sig in på, men man måste ju ha nåt att sitta på och rulla in med också!

Sammetshortensian 2024

Härom dagen lyssnade jag på trädgårdsprogrammet på radion med John (en favorit). Det handlade om hortensia och lite nytt fick man i sig. (Det är så dags nu när man inte har nån nytta av det!) Jag har två hortensior, en vanlig syrenhortensia (Hydrangea paniculata) och så en lite ovanligare, sammetshortensia (H. aspera ssp. sargentiana), se ovan. Den senare fick jag när jag fyllde år av min tidigare granne och nära kompis i Örby-Älvsjö, Bibbi, som hade med sig ett jätteexemplar från Zetas i Stockholm. Nu är busken enorm...

Bibbi var som mig; Gillade hundar (hade Saluki) och var aktiv i kennelklubben, gillade trädgårdar och växter (men odlade inte nåt matnyttigt), älskade Gotland (hennes änkeman bor här nu) och hade mycket stort umgängesliv - och både jag och Rolle saknar henne nåt otroligt!

Kari och Bibbi...

Bibbi var ofta hos oss och hälsade på tills hon tyvärr avled i cancer för ett antal år sen. Och hennes man Jola, som alltså också var vår granne i Örby under många år, umgås vi inte alls med trots att han numera bor bara ett par mil härifrån. Första året var han här på några luncher samt på julafton, men numera ser man inte en skymt av honom - och hans nya fru har vi aldrig träffat!? Det är konstigt hur saker och ting utvecklar sig...

SUSIE