SISTA TIDEN

 Så var det hög tid för ett inlägg igen - och idag har jag lite att berätta. 

Det började i torsdags när jag blivit varnad om att jag skulle bli uppringd av min läkare på VC. Så när en kille ringde på förmiddagen från VC blev jag lite konfunderad när han inte verkade veta ett ljud om min sjukdomsbild. Hade han inte läst på!? 

Jag brydde mig dock inte så mycket för han berättade att alla mina prover var bra. Blodtryck, blodfett, diabetes, levervärde m.m. m.m. var helt OK. Ja, t.o.m. hjärtsvikten var bättre och elektrifieringen av hjärtat för att få bort flimret hade  funkat! Så jag började fundera över varför jag egentligen skulle till hjärtavdelningen på sjukhuset på måndagen

Nu är alla möbler borttagna eller inpackade i presenningar och
alla dekorationer inställda.

När läkaren sen ringde på eftermiddagen sa han samma sak om mina prover, den tidigare som ringt var bara sjukskötare, så blev jag jätteglad - tills han berättade att  ett prov inte var riktigt bra; Jag hade tendens till njursvikt! Tänk att man aldrig ska få vara riktigt glad!!

Grannens får...

På lördagen ägnade vi oss åt att glo på bil- och MC-race på TV och kela med Molton som vi skulle ha över hela helgen. Så mysigt! Och så i måndags åkte vi upp till sjukhuset alla tre. Moltons matte träffade vi på Träffpunkt Gotland där vi överlämnade honom. Lite sorgligt, men vi hade iaf haft honom sen fredagen...

Molton som valp för 8 år sen - det är den lilla svarta "klumpen"!

På sjukhuset tog en sköterska EKG på mig och talade direkt om att det såg bra ut. Sen träffade jag en mycket trevlig läkare som informerade mig att allt med hjärtat så jättebra ut; Jag fick se EKGt och det var perfekt. Likaså puls och blodtryck, flimret var borta och hjärtsvikten var det nästan också - så efter konsultation med överläkaren blev resultatet att jag inte behövde komma på fler kontroller på hjärtavdelningen - alltså om jag inte kände nåt hemskt förstås! Men det har jag ju inte gjort någon gång...

Nere vid havet vid Holmhällar där vi ofta tog prommisar med våra hundar.

Dagen efter var det så äntligen dags för gruppgympan efter 4 återbud från personalen där jag tillhör dom som är i sämst skick beroende på kvarstående men efter stroken. Men när jag inte orkar så får jag sitta istället för att stå - och det går ju också bra! Vi är väl en 7-8 stycken och har en mycket trevlig stämning.

En annan trevlig sak var att  först 3 sköterskor på sjukhuset som jag gick förbi och sen tre av dom kvinnliga gympakompisar + dom två sköterskorna där - blev mycket imponerade av mitt mörkgrå/rödlila hår. Och när jag berättade för gympagruppen att jag gett frissan "fria händer" så tyckte dom att dom också skulle göra det nån gång. Fast dom litade inte riktigt på sina frissor... 

 SUSIE