torsdag 17 oktober 2024

FÖRSTA TIDEN

Den här veckan är snart slut och jag har inte haft en aning om vad jag ska blogga om. Så varför inte bara ge 17 i att lägga ut nåt tänker säkert du!

Men nu är det så att jag har sån otrolig lust att skriva. Jag kunde förstås alltid bara berätta vad som hände mig under helgen som var, men det hade nog bara räckt till ett par rader - alltså får jag ta till en nödlösning. Men jag börjar med en vacker inomhusväxt - Azalea rose - jag utan anledning fick av Rolle som bara ville glädja mig i veckan!


Nödlösningen är att berätta lite om vad jag under dom här åren gjort på tomten - för nån "trädgård" var det inte när vi flyttade hit. Det är en ganska stor tomt, nästan 5000 kvm, belägen på södra Gotland (det som kallas "sudret"). Tomten är långsmal och har ett gräsbevuxet grunt dike som gräns mot landsvägen. På andra sidan landsvägen var det en stor skog, men den är numera avverkad och är nu ett kalhygge.

Men på baksidan av huset gränsar tomten till en liten skog med massor av ovanligt stora träd - alltså för att vara här på Gotland. Det vi kallar kohagen - för det går alltid kvigor där sommartid. På den avsmalnande delen söderut som nu kallas "parken" växte det massor av träd, alltså 90% tallar och bidrog till att Ekstaborna kallade stället för "skuggarve" istället för Stjärnarve.

På bilden ovan syns en tiondel av biten jag grävde upp och planterade första
sensommaren vi flyttat hit. 

Vår allra första åtgärd var att få ett gunnebo uppsatt runt det vi kallar "innertomten" och "baksidan" så att vår dåvarande hund Penny kunde springa lös. Sen började jobbet med att förvandla tomten till en trädgård. Ett "jobb" jag faktiskt älskade eftersom det inte fanns nån trädgård alls att ta hänsyn till utan endast en stor gräsmatta, en massa träd och några enstaka prydnasbuskar. 

Vi ville ha nåt snabbt som var trevligare att titta på än en väg och ett gräsbevuxet dike, så jag började med att plantera några små träd och stora buskar. Mellan dom blev det plats för lite större perenner. Några träd som jag hade krukat redan året innan hade vi med oss från Stockholm, så dom slog jag ned först.

Häggmispel, ett "träd/buske" som jag gillar och aldrig haft nåt problem med.

Efter dom första åren råkade jag ta en prommis med vår hund i skogen mittemot och träffade då på några gubbar som höll på att avverka träden. Frågade lite försiktigt om dom var intresserade av att ta bort våra fullväxta träd - samt ta hand om virket och behålla ersättningen. Och det var dom naturligtvis! 

Efter avverkningen på andra sidan vägen.

Vi behöll några träd, bl.a. en vildapel, en liten lönn samt en björk och sen satt vi igång att ta bort alla stubbar och bearbeta marken. Tog ett par år innan jag kunde plantera en massa små träd och stora buskar. Jag hade vilda planer på hur jag så småningom skulle göra om området till en vacker park, men tyvärr kom sjukdomar och satte stopp för dom. Men fint är det i "parken" nu när allt jag satt då har börjat växa till sig...


På baksidan av huset gick en vägbank över tomten. Vägen hade lagts ner på 30-talet och nu var den full av höga tallar, sly och rötter. Jag tänkte göra om den genom att göra ett "bergsparti" men gav snabbt upp när jag inte ens fick ner spaden ett par centimeter! Istället tog vi hit en grävmaskin och grävde bort allt, även träden togs bort naturligtvis. Sen la vi sten i den lilla sluttning som var kvar och så satt jag lite trevliga buskar där. Men också murgröna vilket gjort att hela slänten numera är grön och inga sten syns efter att murgrönan tagit över...



SUSIE



4 kommentarer:

Ingrid sa...

Jag har ju åkt förbi ert hus och trädgård många gånger för mina äldsta barn gick i skolan i Eksta i sju år och då var man och snurrade runt i trakterna däromkring och jag har sett vilket enormt arbete ni lagt ner på tomten. Jag förresten och tittade lite närmare när du var med och visade upp din trädgård ett år när det var "Öppen trädgård". Ni har varit så duktiga du och Rolle!
Ha en fin torsdag!
Kram, Ingrid

Anonym sa...

Vad bra att du lyder dina egna råd. Skriver när du har lust för det. Sedan håller jag inte med eventuella "olyckskorpar". Det här var ett suveränt inlägg om ett praktjobb som du/ni gjort genom åren. Hatten av för det. Ni borde fått något slags erkännande av de bestämmande på ön. Du kan lätt fördjupa det med nerdykningar inom ämnet. Kram, Bosse

Rosor och ruiner sa...

Visst är det kul att blogga, det tycker jag med även om jag inte har lika mycket att blogga om nuförtiden.
Och visst är det kul att titta tillbaka på gamla foton, och se hur det såg ut då, och vad som har hänt. För det händer ju rätt mycket i en trädgård med åren, om man som vi är intresserade och planterar.
Kram Gunilla

Paula sa...

Det lät ju inte så kul att ni har ett kalhygge som granne nu. Men det spelar kanske inte så stor roll när ni ju ändå har er egen paradisträdgård! En jättestor dylik! Minns att vi hade 6000 m2 när vi drev värdshus och då hade vi en stor uteservering, uthus för getter och grisar, inhägnad för kaniner och dessutom en hel del träd. Nu lägger sig snart trädgården i träda, o ni får börja planera inför nästa säsong. Kramen