Skrev sist att jag önskade mig regn och det har vi fått. Har dock inte kollat om koblajorna fick tillräckligt för att blötas upp och försvinna!
Visserligen gillar jag kossor, men att få deras stora svarta lämningar mitt på den gröna gräsmattan i förträdgården var inte så kul. Det kommer bli det första våra besökare kommer att se. Ok att blajorna egentligen är bra gödsel, men det blir alldeles för koncentrerat så gräset brukar dö under dom. Och att för oss två som är lite handikappade försöka få bort dom var bara att glömma. Alltså fick vi hoppas på regn. Så nu hoppas jag att vi fick mycket under morgontimmarna, men risken är nog inte speciellt stor. Vi får se när vi i eftermiddag ska in till Hemse. Rolle ska handla, medan jag ska till VC och läggas om.
När vinden äntligen hade lugnat ner sig bad jag Rolle att ställa ut min trädgårdspall och min vagn med skräpkorg och verktygsväska. Gick sen ut och satt mig vid den värst igenväxta pallkragen (av 8) för att börja rensa. Jag kom halvvägs i den, men hela tiden kände jag att pallen lutade lite framåt så jag bestämde mig för att flytta den lite. MEN…inte kom jag upp inte!!!
Så där satt jag och gled sakta framåt mot pallkragen och såg förmodligen skräckslagen ut. (Har ju ramlat av en annan halare pall för ett år sen – då tog det över en timme liggandes på den frusna marken innan jag kom upp med hjälp av 2 Ekstabor som Rolle stannade på vägen utanför.)
Jag ropade på Rolle som var inne och inte hade sina hörapparater på sig (typiskt), men till slut hörde han mina skrik på hjälp och kom ut. När jag fick ta hans hand så kunde jag själv dra mig upp till stående – men då hade jag deppat ihop totalt. Tårarna rann och jag tyckte enormt synd om mig själv (vilket jag inte gillar, det finns ju dom som har betydligt värre - och jag lever ju), så det var bara att gå in och sätta sig framför TV´n. Nu får min händiga gubbe fixa en ny lite högre sträv pall innan jag gör nästa trädgårdsförsök…Hemse |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar