VARNING FÖR STORM

 I förrgår kväll strax efter tio så blev det ett riktigt åskväder! Det vräkte ner regn och på 15-20 minuter kom det 15 mm. 

Nu har vi ju blivit lite bortskämda med sol och torka, så vi har önskat oss massor med regn, men...nu börjar det kännas lite som höst. Speciellt idag när det bara är 15 grader, duggar och ska bli storm. Färjor och flyg hit är inställda. Det blåste faktiskt hemskt redan igår, så man är inte förvånad. Men - nu vill vi ha sommarväder igen,  det värsta var i förrgår var dock inte regnet utan åskvädret.

Buskarna döljer vår infart och Rolle har börjat klaga på att den längst till höger närmast vägen måste beskäras så man ser ordentligt när man ska ut på vägen. Dom andra har också blivit väldigt
stora, men dom stör ingen sikt iaf. 

Det mullrade på riktigt ordentligt, först trodde jag att Rolle höll på att flytta möbler i sovrummet. Sen började fönstren skaka och så blixtrade det hemskt - och vi fick elavbrott. Det första varade i 10 minuter och det andra i 10 sekunder. 

Och jag som varit med om en hemsk upplevelse med åska och efterföljande storbrand i ett tvätteri som barn, tyckte det var riktigt obehagligt. 

Du som inte gillar att läsa om obehagliga saker - sluta läs här och titta bara på bilderna och läs deras kommentarer!

 Så här hög (2--3 m) och med massor av blommor brukar rosenflockeln vara
varje år vid den här tiden. I år är den c:a 50-90 cm hög (=låg) och har än så
länge bara några få blommor på dom högre stänglarna!

En av många underbara somrar som jag spenderade hos min två år äldre kusin Monica i Kolartorp, Handen hände nåt otäckt. Vi var alltid en grupp ungar som lekte och hade jättekul ihop, men ibland är gruppmentalitet kanske inte det allra bästa. 

En eftermiddag var det ett otroligt åskväder, riktigt otäckt och vi fick reda på att det brann i tvätteriet som låg en bra bit från oss. Men som nyfikna ungar är så tyckte nån att vi  naturligtvis skulle springa dit och titta. Och det var man ju tvungen att hänga med på...

Så här ser det ut om man står på trappan till "lilla altanen" som vi i år inte ens ha tagit ut möblerna till. Och några växter har jag inte där heller. Altanen byggde vi i första hand för att göra så att husets "stora" ingång skulle få nån funktion.

Det har hänt att när det varit för varmt på "stora" altanen på andra sidan huset så har vi suttit här i skuggan och kollat in turisterna som svischat förbi. En ganska trevlig sysselsättning...

Det skulle vi naturligtvis inte gjort. När vi kom fram så brann det fortfarande och både brandkår och en ambulans var på plats. Precis när vi stod där och glodde (konstigt att ingen vuxen sa till oss att gå därifrån, men så var det på den tiden) så leddes en man försiktigt över gårdsplanen mot ambulansen. 

Nu när det kommit så mycket regn hade jag tydligen slarvat med vattning av dom krukor som står mot väggen på "stora" altanen. Så i den lilla röda lådan hade växten torkat ihop och dött. Istället håller jag på att plantera en röd pelargon där, men på grund av regn och blåst var jag tvungen att avbryta. Får fortsätta nån annan dag... 

Han var helt naken men hade fått en skjorta knuten runt midjan och hela han var sönderbränd och all hans hud krullade sig. Den synen glömmer jag aldrig och inte heller hans namn, Levin. 

Efter nån vecka stod det i tidningen att han hade avlidit, men innan dess hade jag som hade tagit väldigt illa åt mig, hämtats hem av pappa. 

Nedanför "stora" altanen växer en manshurisk valnöt som har växt nåt enormt i år. Jämför med piedestalen till vänster, den är hela 2,2 m hög - så jag skulle tippa att trädet nu är uppåt 10 m. För att inte tala om jättetallarna bakom i kohagen...

Det här har gjort att jag alltid är väldigt orolig när det åskar och bränder hatar jag. Jag tillhör inte (och inte heller Rolle som tur är) den kategori av nyfikna som kan stå i timmar och glo på bränder. Eller nästan stannar när dom ser att nåt otäckt hänt på vägen. Alltså såna som själva råkar ut för s.k. tittkrockar...

Visst har gräset börjat bli grönt, men det är otroligt massa ogräs som tagit över. Ska bli skönt att snart klippa det igen och kanske också få fälla upp parasollet när solen tittar fram igen. Just nu har man ingen större lust att vara ute!

Ledsen för ett obehagligt inlägg, men idag kändes det viktigt att få ur sig den här berättelsen. Annars kunde det tagit massor av dagar för mig att sluta tänka på den!

Nåt som verkligen glatt mig i år är min klematisar. Jag har två på den här spaljén
vid ingången, en vid grinden, en på kortsidan av "lilla" altanen och så en på 
piedestalen vid valnötsträdet. Alla har blommat massor och t.o.m. blommat om!

SUSIE