...från ELISA och mina - långa - svar på dom! Fick verkligen tänka till ordentligt den här veckan, men fick till slut till det.
- Hur är du en riktig Svensson? Den här frågan tog det tid att svara på, för tidigare levde jag som kvinna ett ganska udda liv. Men som pensionär lever jag numera som en riktig "svensson" med allt vad det innebär!
- Vad gör du direkt när du kommer hem? Är alltid hemma...
- Vilken tid går du och lägger dig? Förr var jag en riktig nattuggla, men numera går jag och lägger mig vid elvatiden.
- På vilket sätt är du tråkig? På grund av att jag fortfarande har handikapp efter stroken i somras så gör jag ingenting. Och vi som tidigare hade ett omfattande socialt liv, har efter covid och sjukdomar lagt ner det sociala mer eller mindre...
- Har du en Ove Sundberg i ditt liv? Nu ser jag inte den här TV-serien, alltså var det den lättaste frågan; Har inte en aning!?
 |
| Idag är det snöfritt igen, skönt! Det här är traktorstigen in i "kohagen" bakom vårt hus. |
När jag läser igenom mina svar så ser jag hur otroligt mitt liv förändrats dom senaste åren. Men jag tror också att det är ganska vanligt för folk som börjat bli lite äldre och fått en del krämpor, så det är nog inte specifikt för oss utan nåt som drabbar dom flesta.
 |
| Längst upp vid dom gröna markiserna låg vår firma Ronwill Speedshop på söder vid Nytorget i 25 år. Sen flyttade vi först till Årsta och sen hem i villan i Örby som vi då hade byggt till. |
Alltså, för att förtydliga den första frågan; Förr var jag "egen företagare" i en bransch som totalt dominerades av män. Vi sålde specialdelar till veteran-, sport-, rally- och racebilar och det intresset finns fortfarande kvar. Våra kunder blev ofta också våra vänner, så vår stora umgängeskrets dominerades av folk med intresse för bilar.
SUSIE
11 kommentarer:
inte fel att vara Svensson, bara man trivs, kul jobb du hade!
Visst förändras livet när man råkar ut för något som du har gjort, men du verkar trots allt hålla humöret uppe. Jag försöker också se positivt på livet, även om det aldrig kan bli som det en gång var. Förutom ålder, ensamhet och sjukdom har den där förbaskade pandemin verkligen vänt tillvaron upp och ner. Det sociala livet har verkligen fått sig en knäck.
Ha en fin fredag!
Kram, Ingrid
Ibland bjuder livet på överraskningar, somliga bra, andra mindre bra. Hoppas du kan återuppta någon av dina sociala ådror så småningom - bloggning är ju hur som helst en sådan, och den håller du ju vid liv!
Livet förändras när man drabbas av sjukdom. Kan tänka mig att det blev en stor omställning för er som tidigare levt ett aktivt liv.
Livet förändras med tidens gång och du har ju drabbats av en stroke så det är inte möjligt att leva som förut. Men man får göra det bästa möjliga av situationen. Snart är det vår och sommar och då är det enklare att leva.
Ha det gott! Kram!
Ett spännande liv du levt och eftersom det är ett ganska nichat område förstår jag att det dels blir en stor del av livet men också att kunderna blir vänner då man har samma intressen.
Hoppas ni har det bra i vårvintern, inte för att det är så mycket vår hos oss, med 15-20 cm sno och fortsatt snöfall!
Ha en fin helg!
livet kan förändra sig snabbt när en minst anar det. och en har bara att gilla läget. och göra det bästa möjliga av det. pandemin gjorde dessutom att många kom av sig. livet stannade av och det är trögt att riktigt komma igång igen. coolt jobb du hade! traktorvägen ser promenadvänlig ut. hoppas att det snart blir vår i din trädgård.kram
Hej Susie!
Jag tänker att pandemin begränsade allas liv en hel del. Det är inte konstigt att din sjukdom gjort att du inte kan vara lika aktiv som förut. Hoppas att du kan röra dig obehindrat och vara ute i trädgården i sommar.
Ha det gott /Kram Marika
Jag tror livet förändras överhuvudtaget när man blir äldre, oavsett sjukdomar och annat. På något sätt så tappar man orken, och kanske lite av lusten också. Men igår träffade jag en man på gymmet som gjorde mig full av beundran. Han berättade att han för 8 år sedan fick prostatacancer. Vid strålningsbehandlingen gjorde läkarna något fel, och resultatet blev att han blev helt förlamad från midjan och nedåt. Han berättade att han gav sig den på att han skulle kunna gå igen. Idag, åtta år senare, gör han det! Han berättade om lyckan första gången han kunde röra ena tån. Och hur han envist tränade 7 dagar i veckan! En helt fantastiskt man, och han berättade med massor av humor, vilket jag tror är stor tillgång i den situation hann befann sig i. Numera tränar han 2-3 ggr/vecka. Från att ha suttit i rullstol, så går han numera t.o.m. utan käpp! Visst blir man imponerad!
Ha det gott! Kram!
Livet kan ändra sig fort. Kan ibland gå från en sekund till en annan. Med envishet och en portion humor kan tillkortakommande minskas. Jag hoppas du lyckas ta dig tillbaka så mycket som möjligt.
Vilket intressant yrkesliv du haft.
Helgkram, Bosse
Du har helt rätt i att livet förändras när man blir äldre och orken börjar tryta. Man är inte lika intensiv längre och tycker det är rätt mysigt att njuta av tillvaron utan större åthävor. Stressat har man gjort tillräckligt. Kul att se var ert företag låg,i tidernas begynnelse. Och spännande att du jobbat i så grabbig bransch. Jag har alltid haft lättare att umgås med killar, det är raka rör medan tjejer ska pakta på åbäka sig och snacka skit om varandra bakom ryggen. Du hör, efter tjugo år på bank vet jag hur det är...
Allt har sin tid sägs det, jag hoppas du tillfrisknar mer och mer och orkar/vill/kan umgås i den omfattning du själv finner lagom. För visst är det ibland trevligt att träffas o umgås med vänner. Varma kramen
Skicka en kommentar