VÅR "DAGISHUND" MOLTON

Förra inlägget avslutades med att jag skrev att jag skulle ge Molton ett alldeles eget inlägg. Eftersom jag inte har nåt annat att berätta så lägger jag ut det redan nu! Molton kan man ju varken skriva, läsa eller se för mycket om eller.....?

Molton - den svarta lilla tjockisen - med sina tre syskon...

Det hela började med att vi som haft hundar i 45 år, började "klättra på väggarna" när det gått nästan två år utan hund sen vår senaste, Santos en Podengo Portuguis. Vi var på folk, både vänner, bekanta och släktingar, men ingen behövde någon som kunde passa deras hundar. Konstigt, men ganska typiskt!

Santos, så söt och så snäll!

Att vi inte skulle skaffa oss någon ny hund berodde på att vi tyckte vi var för gamla och att vi tänkte på hundens välbefinnande först och främst. Det är ju inte så kul om man inte orkar roa eller motionera dom tillräckligt - och ännu värre om dom skulle bli av med sin husse eller matte.

Sova och sola är två av Moltons stora intressen...

Men som sagt, det var en hemsk tid tills vi en dag kom på det här med gratis dagishund. Alltså satt jag ut en annons på Facebook om att vi gärna ställde upp utan kostnad att passa en hund. Tror att det senare gjorde att vi fick så otroligt många svar...

Moltons mamma Tuva med sina fyra valpar...

Jag skrev att vi ville ha en mindre hund och att det gällde dagtid i veckorna. Det bara dråsade in svar. Dom flesta kom från Visbybor, vilket jag tyckte var lite konstigt. Skulle dom köra hit 45 min på morgonen med hunden och sen komma tillbaka på kvällen när dom både bodde och jobbade i Visby. Hur länge skulle dom orka med det? 

Moltons pappa Baloo...

Många var dessutom lite väl stora, det fanns flera anledningar till att vi ville ha en mindre hund. För det första är vi vana med det, alla våra hundar har vägt mellan 5-8 kg och det är lättare att handskas med en mindre - t.ex. om man måste lyfta dom. För det tredje så har Rolle blivit så vinglig (efter sina cellgiftsbehandlingar) att en större hund lätt skulle kunna dra omkull honom. Inte bra.....

Första bilden till oss på Molton ...

    Vi hade väl mer eller mindre bestämt oss för en tax när jag fick ett mail med en bild på en vansinnigt söt liten krabat. En liten fyrvägskorsning. Vi föll pladask. Tjejen som mailat var också "på hugget" och kom direkt över och visade Molton - som var ännu sötare i verkligheten. 

Tila - systern

Men framförallt var han otroligt snäll - och lydig trots att han var i slyngelåldern, bara 2,5 år - och verkade gilla oss. Dom bor en bit nedanför Hemse, inte alltför långt bort alltså och husse kunde lämna/hämta honom på vägen till/från jobbet i Visby. 

Världens snällaste, han har inte rört någonting han inte får. Varken blommor eller annat...

Så vi bestämde direkt att Molton var vår dagishund - vilket vi inte ångrat en enda sekund!

Basco, en av brorsorna...

Molton är hos oss tis-tors mellan 07.10 och 18.00 ungefär, men vi är så glada när han ibland får vara lite längre. Som den här veckan när han ska vara här mån-fre. Sen har han legat över tre nätter - i våra sängar under täcket naturligtvis för där har alla våra hundar legat.

Banjo, den andra brorsan...

Det har blivit en s.k. win-win-win situation; Husse & matte slipper oroa sig, vi två njuter av sällskapet av honom och älskar honom - och Molton själv verkar älska oss tillbaka! 

Molton är en liten korsning. Har tydligen fått det bästa av fyra raser.....

Det är som Rolle brukar säga: "Men det är ett fel på Molton - han är inte vår!"

Hans vita inslag blir fler och fler, men den 3:e februari fyller han bara 3 år! 

SUSIE