TRÄDGÅRDS"JOBB"

 Den här dagen började egentligen igår kväll när vi fick ett telefonsamtal från Julia, Moltons matte. Ett mycket trevligt sådant.....

"Lite" blandade lökväxter i den första pallkragen (räknat från ingången).

Hon bad om ursäkt och undrade försynt om vi kunde ha Molton här idag också. Det hade kört ihop sig lite för henne. Vi har ju flera gånger sagt att är vi bara hemma - vilket vi är till 90% nu för tiden - så är det inga som helst problem att lämna den lilla sötnosen här. Snarare tvärtom..... *fniss*

Det är rätt många lökväxter i alla pallkragar...

Så vi kröp i säng direkt efter Formula One-racet och sen sov vi gott till halv sju i morse. Strax efter sju kom Alex (husse) med Molton. Och det roliga var att han rusade direkt in och sprang runt, började pussa på oss - och verkade överlycklig för att vara här igen. Det hade bara gått tre dagar, men det verkade som om han saknat oss - nästan lika mycket som vi saknat honom.....

Nu gäller det att njuta av tulpisarna.....blir det lite värme och sol så blommar dom fort över!

Sen var det bara att gå ut i trädgården och sätta igång. Blev väl dock inte så mycket gjort, det var hemskt kallt. Istället gick jag in och satt mig framför datorn medan Rolle och Molton vilade sig i sängarna. Rolle hade räfsat i förträdgården som han hade klippt i förrgår. Och hans gräsklippare gör att det blir strängar med klipp. Inte snyggt.....

Såna här vita små narcisser har jag i nästan alla pallkragar. Tycker dom kompletterar dom andra färgglada så bra!

Framåt lunchtid så gick Rolle den vanliga rundan på 45 minuter och när maten var klar och uppäten så gjorde vi oss iordning och så åkte vi till Klintehamn. Anledningen att vi åkte dit och inte till Hemse var att jag ville "titta på" (=läs köpa) lite utplanteringsväxter till den röda lådan på altanen. Ja, inte bara till den utan till en hel del andra krukor också.....

Som synes så blir det massor av tulpaner, men trots det tar jag aldrig in några. Det skär i mitt hjärta om jag
klipper av några i trädgården...

Jodå, jag vet att det egentligen är alldeles för tidigt. Speciellt med tanke på att det är och har varit så kallt. Men "hoppet överger ju aldrig människan" så jag tror att det ordnar sig inom kort. Dessutom så har jag vårt uppvärmda växthus att ta till om det blir några frostnätter. Det gäller bara att vara beredd på dom också.....

Försöker hålla växterna något så när färgavstämda, men det är faktiskt inte lätt...

Väl i Klintehamn så åkte vi till Suderviljan och det fanns väl inte speciellt mycket att välja på. Rolle gick ytterligare lång prommis med Molton så nu är han trött och ligger och sover under kontorsbordet. Men jag hittade 6 stycken Flitiga Lisa med dubbla blommor i illrött. Aldrig sett tidigare, så dom föll jag naturligtvis för direkt.....

Igår la jag in en bild tagen från altanen på det här partiet; Murrabatten. Då såg det ut som om dom tre
stora buskarna växer ihop. Men till höger på bilden är den rödbladiga flädern och bakom den kornellen med orange stammar...

När jag planterat dom i morgon ska jag ta en bild, just nu har jag burit ut dom i växthuset så dom inte ska dö direkt. Men jag hittade också nåt väldigt speciellt, en frilandshibiskus med vit/grön brokiga blad och illröd blomma. Om den nu börjar blomma, det vet man ju aldrig....

Kolla in alla spön som spritt sig från kornellen sen i hösta - dom MÅSTE jag klippa bort i morgon...

Det är hemskt mycket att göra nu - och lite knepigt när man inte längre orkar att göra 10-15 saker på en dag. Istället får man nöja sig med kanske max 5, fast oftast bara 3 - men man får vara tacksam över att man orkar ta sig ut i trädgården trots att man har ont. Dessutom tycker jag att det känns lite bättre när man varit ute en hel dag - det är bara att jobba på så blir det kanske bra.....

Här är den oklippta (har glömt) sammetshortensian och sen två vildvuxna buxbom, en vinrödsblommande hibiskus (vars blommar man knappt ser) och så den älskade brokbladiga busken i gult och grönt. En Elaegnus som dessutom är vintergrön...

Som du förstår av texten ovan så är det inte bara orken det är fel på, även minnet har börjat säga upp sig. Än så länge är det dock inga större bekymmer med det, ibland kan det t.o.m. vara riktigt behagligt..... *fniss*

SUSIE