GLÖMSKA, TAKTVÄTT & LOKALSINNE

 Eftersom jag alltid haft problem med att komma ihåg namn (och det blir ju inte lättare ju äldre man blir) så reagerade jag först inte alls när jag idag skulle kommentera hos en bloggare!

Men när jag efter ett antal försök att skriva ner namnen på dom klassiska filmer man minns bäst - eller gillade bäst - och det bara stod helt still så blev jag lite irriterad. Alltså på mig själv. För hur jag än funderade så kunde jag inte komma ihåg namnen på tre av mina favoriter som jag tänkt ange. Men jag kommer ihåg filmerna otroligt bra. Och det är lika illa fortfarande. Va, håller man på att bli dement eller vad är det som händer.....!?

På baksidan nedanför taket på tillbyggnaden så kom dom här "mosskluttarna" ner igår när rengöring till slut kom igång.

Fast jag är inte speciellt orolig för det beroende på att namn är något som jag aldrig har kommit ihåg. Har varit likadant under dom senaste 40-45 åren. Lite pinsamt när man på ett medlemsmöte i en förening där man är redaktör frågar vad personen man pratar med heter - för 10:e gången. Däremot kommer jag ihåg röster och utseenden samt har ett fantastiskt bra "lokalsinne". Vilket man har haft nytta av många gånger!

På framsidan nedanför samma tak på ingången blev det ännu värre! Tur att vi klädde in min nya svarta kruka, annars hade den också varit full med skräp!!

Rolle har aldrig använt GPS i bilen t.ex. Det sitter ju en bredvid honom som hittar lätt överallt - och det här med GPS-vägvisning har man ju hört talas om och t.o.m. råkat ut för. En enda gång kulle jag göra mig till och titta på en vägvisning i Småland när vi var på semester. Det slutade med att istället för att komma till stuguthyrningen vi skulle till, hamnade i urskogen hos en bonde där han stod och mekade med en traktor på gårdsplanen. 

Det kom bara ner mer och mer skräp, men innan taktvättaren gick hem för dagen igår så räfsade han ihop skräpet till tre högar - och sa han att dom skulle han ta bort idag. Rolle stod dock inte ut, utan han gick ut tidigt i morse och sopade gången samt väggarna.

Bonden skrattade gott när han hörde vart vi skulle och frågade om vi åkt efter en GPS - och det hade vi ju. Två gånger; Första och sista! Det var ett flertal personer som råkat ut för samma sak - och visst gick det en stig rätt genom skogen bakom hans lada. Men...det var inte ens en liten skogsväg (såna åker vi på jämt) utan två hjulspår från traktorn han jobbade med. Och visserligen kom man rätt om man tog den till uthyrningen, men han rekommenderade inte att man körde stigen med en personbil. Dessutom fanns det bommar.....

Vi får nu se om takläggaren tar bort högarna idag. Jag tvivlar att han hinner, han är nu uppe på det stora hustaket
- sen ska han spola av väggar & fönster samt altan- & växthustak också.

Så istället för bilens eller kamerans GPS har vi utnyttjat min förtjusning över att "läsa" kartor och mitt lokalsinne, vilket gjort att vi alltid kommit fram dit vi tänkt oss komma. Även på såna udda ställen som ute i naturen i Storbritannien eller i New York. En enda gång kan jag påminna mig att jag visat fel väg och det var i London när vi och mina föräldrar som var med på resan kom ut från en restaurang där vi både dansat (pappa och jag) samt ätit och druckit gott. 

Ärligt talat var jag faktiskt på snusen när jag envisades med att vilja gå åt fel håll till hotellet. Men som tur var så påpekade Rolle att mitt lokalsinne inte riktigt fungerade när jag druckit så många glas vin. Dessutom var pappa med som jag ärvt lokalsinnet av och han höll med Rolle, så jag fick ge mig till slut.....

SUSIE