ETT TRÄD & MITT HÅR

Härom dagen så satt jag på altanen och kikade ut över "domänerna" på baksidan. Bland mycket annat så planterade vi ett par träd där för massor med år sen. Men som det ibland händer med växter så blev ett av dom angripet av "nattsmyg" och dog tyvärr.

Alltså så finns det numera endast två av dom tre kvar. Vilket visat sig vara tur för ett av dom håller på att bli ganska stort. Nu gör det inte så mycket, det skymmer ingen sol och det är väldans vackert att titta på. Det var ju faktiskt därför vi valde just det här arten! Och det är det trädet inlägget ska handla om idag.....

Kameleontbuskens (klängväxten Actinidia kolomikta) vita bladspetsar börjar nu rodna.

Det är ett manchuriskt valnöt (Julglans mandshurica) som nu efter c:a 15 år vuxit upp och verkligen blivit precis som jag tänkt mig när jag satte det lilla ynkliga skottet. Det var så att Rolle och jag var på semester på fastlandet och besökte ett mycket trevligt ställe som heter Magnolia som ligger i närheten av Vara där vi bodde två nätter. Jag hade planerat att besöka en marknad - vilket vi gjorde ett par timmar - och sen åka förbi handelsträdgården. Då var det nämligen bara en sådan.....

"Valnöten" står mitt på gräsmattan, i bakgrunden framför garaget en rödbladig fläder, en hängsyren och
ett tulpanträd (som jag återkommer till en annan dag).

Vi var tillbaka två år senare och då hade Magnolia utvecklats till en härlig upplevelse med både café och restaurang. Vi hade Penny (en Lancashire Heeler-tik) med oss, men vi fick ta med henne in och sitta ute i trädgården och äta en härlig lunch. En bit ifrån oss växte ett mycket vackert träd. Det var så pass snyggt att Rolle(!) kollade vad det var och sa att vi kunde väl skaffa ett sånt! Väl hemma på ön igen så gjorde jag alltså det. Det gäller att ta vara på alla möjligheter att köpa växter.....

Blomma på det manchuriska valnötsträdet.

Nu är alltså trädet uppvuxet och jag är mycket förtjust i det. Inte för att jag gillar valnötter - jag gillar i princip inga nötter alls - så när jag fick reda på att just den här manchuriska valnöten inte alls får så många nötter som det vanliga, samt att det dessutom skulle vara extra hårda skal på nötterna, gjorde det ingenting. Trädet behöver också lång tid på sig och mycket värme/sol för att eventuellt blomma. Men i fredags när jag satt på altanen och njöt så såg jag nåt rosa i trädkronan. Jag kunde se ungefär tio blommor totalt, så kul! Ibland blir man bara så lycklig över att vara växtodlare.....

Lycklig är jag också över att håret har börjat att växa till sig. Tyvärr så växer varken ögonbryn eller ögonfransar lika fort. Än så länge är fransarna bara som stumpar, men ögonbryn kan man ju rita dit! Så nu vågar jag mig ut utan peruk. Det har också varit alldeles för varmt för det sista tiden. Visserligen är håret väldans kort än så länge, men det är tjockt och har fått fin färg - och dessutom så lockar det sig!! Förr - alltså innan jag tappade allt hår - så gick jag till min väninna och frissa Margeruite i Ljugarn och så fick hon permanenta mig krulligt. För jag älskar att ha det så man platsar bland andra gotlandsfår.....

SUSIE