Tyvärr så avled min svärmor precis innan hon hann flytta ner hit till oss. Hon var dock den enda av våra föräldrar som var här (2 gånger) och såg hur vi hade fått det - och hon gillade det verkligen.
Så vi letade för fullt efter en liten lägenhet till henne i Hemse men hann alltså inte få till det. Jag gillade mina svärföräldrar, men det var en sak som jag tyckte var lite udda. Dom hade ingen umgängeskrets att tala om, har t.ex. under alla år varit hemma hos dom en enda gång (!) när det varit fler gäster än Rolle och jag på middag och då var det en syster och hennes man!?
Färdigrensade pallkragsrabatter med massor av uppväxt! |
Och jag som hade föräldrar som alltid hade folk hemma hos sig hade lite svårt att förstå det här. Men det var förmodligen en av anledningarna till att min svärmor var så dålig på att laga mat. Eller det kanske var därför hon aldrig bjöd folk på middag!? Vanligtvis behövde hon ju inte kunna annat än det absolut nödvändigaste som hon serverade till vardag. Därför blev jag (vi) otroligt förvånade när vi en gång bjöds på något som absolut inte tillhörde det "vanliga"; En annorlunda och mycket god smörgås som förrätt!
SVÄRMORS MACKA |
Recept:
Man breder smör på en brödbit, lägger på hackad gräslök och sen sallad. Ovanpå det lägger man sardiner i olja (yes, i olja - men det gäller att hitta sådana sardiner med god smak vilket kan vara svårt) och sen skivade oliver. Klart!
Alltså inte speciellt avancerat, men väldigt gott!!
Till lunch åt vi "svärmorsmackor" igår tillsammans med lite tomater. Perfekt!
Men vad har hänt för övrigt? Pallkragarna är klara sen flera dagar tillbaka. Baksidan är räfsad och det värsta av allt skräp i rabatterna är borttaget. Buskar är beskurna och det börjar se hyfsat ut, nu kan den nya växtligheten åtminstone växa upp utan att trassla in sig alltför mycket. Idag sa Rolle att han funderade på att klippa gräset på framsidan i morgon. Det har växt nåt otroligt sista dagarna så det gör han kanske rätt i - även om det brukar vara mitt jobb! Fast jag bad nyss att han skulle börja fixa altanen så kunde jag klippa gräset. Vi får väl se om han vill det!!
I "kohagen" - som är en liten skog - på baksidan växer en jättelärk c:a 1,5 meter från vårt staket. Den är enormt stor. C:a 30 m hög, jämför med piedestalen mitt på gräsmattan! När det blåser så ramlar det ner massor med små kvistar och kottar nu på våren, på hösten är det otroliga mängder med barr. Lärken fäller ju sina till skillnad mot vanliga barrväxter. Även tallarna och granarna är jättehöga, men bonden är totalt ointresserad av att ta ner några precis här. Dessutom har han börjat lägga upp meterhöga rishögar precis på andra sidan vårt staket. Jag tror han är sur på oss för det här med att vi inte ville vara med om att dom drog bredbandet över vår tomt. Han blev alltså tvungen att låta sin bror dra det i "kohagen".....
5 kommentarer:
Lindas fotos e adorei o sanduíche de sogra!
Como mestás? beijos, ótima semana! chica
Du har allt en hel del att rensa ... men det är ju också en del av trädgårdsnöjet, tycker jag. Avkopplande i lagom dos, d v s så länge det inte blir en stressfaktor.
Ja, lärkar är förskräckliga skräphögar. Vi hade ett par fula sådana på Udden. Nu ligger de och speglar sig i Brunnsviken vatten! När vi tog ned dem kom en av våra närmaste vänner farande med hyrd släpkärra, tog lärkarna, körde massor av mil till ett litet sågverk i Dalarna och fick så småningom plankor som blev en överbyggnad/däck på hans snipa. En riktig pärla!
Ha det bra i din fina trädgård - och jobba lagom mycket :-).
Har nu sett o lyssnat på låtarna du lagt in, han är en jävel på att lira munspel, tur att inte tåget kom under tiden han var där ”at the crossroads ”. Bilderna är som vänligt kanon från din trädgård o växthus😉 jobba inte ihjäl er bara🥰 vi hörs snart igen👍
Den anonyme är ju din kusin Monica, glömde att skriva under😉
Vad synd att inte svärmor hann bli gotlänning! Mackan såg god ut!
Känner lite igen mig i det där att inte ha folk på mat... gillar inte att laga mat, och blir alltid superstressad när jag har en matbjudning, bjuder mycket hellre på fika, där känner jag mig mer "hemma". Så kan det vara, vi är alla olika ;)
Kram Gunilla
Skicka en kommentar