"Man ska aldrig säga aldrig..."

 ...är temat i "Trädgårdsfägring" den här veckan. Och det kan man ju inte bara missa!

I mitt fall så började det redan innan vi flyttade hit till Gotland för 18 år sen. Vi letade efter nåt lämpligt ställe och jag sa till min käre gubbe att jag ville att huset skulle ligga på hällmark. Anledningen var att jag inte gjorde annat än var ute på vår lilla tomt (702 kvm) och pysslade med trädgården, men...dom sista åren hade jag tröttnat!

Min gubbe Rolle och jag hade åkt på en 4-dagars semester till Gotland i september och upptäckte då att vi bara älskade ön, så varför inte flytta dit!? Till att börja med var det bara en rolig tanke, men efter att ha diskuterat med varandra, tittat på nätet efter hus och dessutom spenderat 12 dagar i ett hyrt sommarhus på östkusten i augusti, så var vi frälsta. Vi bestämde oss för att flytta och det var anledningen till att jag tröttnat. Jag kunde ju inte börja på några nya projekt.....

Sen vidtog det besvärliga att hitta nåt som passade oss. Vi hade ju ett hus i Älvsjö sen 30 år. Fräscht renoverat helt i vår smak, samt dessutom tillbyggt så vi kunde ha firman hemma. Men vi - som båda är infödda Stockholmare - hade tröttnat på stan. Den var inte längre lika trevlig, det hände massor med otäcka saker i närområdet och i stan började det se väldigt skräpigt och trist ut. Så när väl tanken på att flytta - till landet nånstans - hade slagit rot så fanns det ingen återvändo. Vi måste flytta.....

Vi gjorde ett antal försök att hitta nåt passande, men mäklarna vi kontaktade förstod inte riktigt vad vi menade när vi sa att vi inte ville ha några nära grannar. Dom trodde att vi som Stockholmare skulle tycka att det var helt OK att ha 50-75 m till närmaste grannen. Det tyckte inte vi! Dessutom var det ju det här med tomten. Jag vill inte längre ha en trädgård, utan jag ville att huset skulle ligga på hällmark. Mina väninnor påpekade då för mig att jag skulle bli galen om jag inte fick nån gräsmatta att klippa eller nån jord att gräva ner blommor i. Men jag bara svarade att jag aldrig mer skulle skaffa mig en tomt där besökare som kom för att titta kunde gnälla på att dom hittade 2-3 maskrosor i gräsmattan. Om dom tittade på andra sidan vägen på fältet så fanns det miljoner och jag rensade bort tusentals varje år som hade spritt sig in till oss! Det skulle bara bli skönt att slippa att sköta en tomt så att den hela tiden var perfekt.....

Sen åkte vi ner till Gotland igen och redan första dan åkte vi förbi ett hus (hade tryckt ut en massa husalternativ på nätet) som såg mycket tilltalande ut. Men...det låg utmed vägen med hemskt höga träd och en jättegräsmatta runt huset. En gräsmatta!? Usch, det är det absolut jobbigaste att ha på en tomt. Den ska skötas med klippning, gödsling samt ogräsrensning - och det ville jag ju inte! Jag ville enbart ha en tomt för några krukor i vilka jag kunde ha lite vackra växter.....

Alltså körde vi bara förbi och sen var vi och tittade på ett 30-tal hus under veckan vi var här. Men vi såg inte ett enda ställe som passade oss, så vi åkte tillbaka till det första huset som just då hyrdes av ett ungt par. Tjejen var hemma och hon påpekade direkt att det inte var nån visning, men vi fick se tomten samt titta in i garaget (det som nu är Rolles verkstad) och gå upp på altanen. Vi blev lite småförtjusta, så när vi kom hem till Stockholm så började jag följa budgivningen som skedde på nätet. Sen åkte vi ner igen och då tog mäklaren med oss och vi fick se det - ganska misskötta - huset inomhus. Ja, det var alltså bara kosmetiska problem, vi tänkte iaf måla/tapetsera om så att det skulle passa oss. Så vi slog till direkt!

Huset hade dock en bördig jättegräsmatta runt om samt en ganska stor bit av tomten var beväxt av massor med höga träd som indikerade att det fanns mycket vatten i området. Så det där med drömmen om "hällmark" gick i stöpet direkt - som tur var! Man ska ju "aldrig säga aldrig"!

Men det slutade naturligtvis inte där. Redan i Stockholm så hade jag bestämt mig för att aldrig ha rosor. Varför; Frågar du förmodligen!? Jo, efter att ett antal gånger varit full av taggar samt att vår älskade strävhårige tax Brasse fått taggar i tassarna, så tog jag bort dom som fanns planterade (av mig) vid den långa ingångsrabatten. Dom enda som fick vara kvar var några klängrosor vid gaveln på vår altan; 2 st Flammentanz - som jag älskade!

Så bodde vi alltså på Gotland - Rosornas Ö - och alla var på mig och tyckte att jag bara "måste" plantera rosor. Och naturligtvis föll jag till föga. Det började med fyra klängrosor (se dom första bilderna) i det jag kallar min "folly". Sen följde några buskrosor och till slut massor av klängrosor vid infartsparkeringen samt även ett antal buskrosor nedanför dom. Tyvärr är väl inte jorden där det bästa för dom, väldigt sandig och torr, så en del har dött under åren. Dessutom var det extremt torrt 2018 och då räckte det inte med punktbevattning, så det dog ytterligare några. Dom andra lever kvar och får göra det, jag har förlikat mig med att dom har taggar.....

"Man ska alltså aldrig säga aldrig..."

SUSIE