DAGBOK

 Idag är det 10 dagar sen sista cellgiftsbehandlingen - och jag mår uruselt. Alltså precis som jag visste att jag skulle göra.....

Det började igår natt att jag fick lite ont av bröstsåret när jag låg i sängen. Spelade ingen roll hur jag vände och vred på mig. Det var väldans ömt. Men jag trodde att det var den bit som stoppas in i såret för att suga upp sårvätskan som var "fullsugen" och på väg ut och lagt sig ovanpå. Det har nämligen hänt så tidigare! Hela dagen kändes det ömt och när jag försökte känna efter så tyckte jag att det kändes som om jag fått en "bulle" precis bredvid operationssåret. Till slut var jag tvungen att be Rolle titta och han sa att det såg ut som en jättestor blå (!) finne. 

Senare på kvällen fick jag feber och blev väldigt orolig. Förra gången jag fick över 38 grader fick jag direkt åka in till akuten i Visby och sen blev jag inlagd i 5 dygn. Hade nästa inga vita blodkroppar kvar och var enormt mottaglig för infektioner och fruktansvärt trött. Sov dygnet runt i 3 dagar. Jag fick antibiotika intravenöst 2 gånger om dagen och till slut hjälpte det och jag blev utskriven. Tog en 10-12 dagar till innan jag började känna mig något så när normal - men då var det dags för den andra starka behandlingen.

Jag fick med mig en spruta hem som jag skulle ta själv i magen efter 24 timmar. Den innehöll nåt som gjorde att produktionen av vita blodkroppar satt igång och jag mådde aldrig så illa som vid första behandlingen med det starka cellgiftet. Och precis en likadan fick jag den här sista gången måndagen den 11. Men nu har det alltså gått 10 dagar och det är tydligen så att jag reagerar som mest efter den tiden. När jag fick dom första 9 behandlingarna innan dom här tre sista så reagerade jag dagen efter - och dessutom inte alls lika kraftigt.

Men tillbaka till den här "karbunkeln" som till slut sprack av sig själv sent igår - vilket var otroligt skönt, för då värkte den inte längre. Så det var bara att lägga om den så att allt var som rann ur inte skulle sprida sig i sängen. När jag kollat tempen på kvällen så visade det sig att den var alldeles för hög, men efter en koll efter en timme så såg man att den var på gång ner. Jag höll verkligen tummarna!

Idag har jag ingen temp och jag ska till VC så nu får dom ta hand om operationssåret plus karbunkeln. Tvätta rent och eventuellt klämma ur mer var. Men det är inte bara såna här grejor jag lider av just nu, jag har dessutom så vansinnigt ont i korsryggen (diskbråck), benet och ankeln (ischias?) att jag inte kan sova och knappt kan gå. Idag får jag nog använda mig av dom kryckor vi har hemma. 

Nu hoppas jag att det här är sista inlägget under rubriken DAGBOK.....nästa MÅSTE bli trevligare!

SUSIE