LYCKLIGT LOTTAD

 Efter att i flera inlägg berättat hur jobbigt jag har det just nu, tänkte jag faktiskt idag bara berätta om positiva saker. Kan ju vara kul som omväxling.....

Till att börja med är jag enormt glad och tacksam över att vi flyttade hit för 17 år sen. Som infödd Stockholmare fick man då höra att "Ni kommer aldrig stå ut, det kommer bli så trist under vintern". "När ni blir äldre (vi är det nu) kommer ni märka hur sjukvården är eftersatt" (!?). "Ni har ju varken släktingar eller vänner på ön, hur ska ni klara er utan ett aktivt socialt liv?" 

Nu kan jag informera dom som misströstade att det har gått över förväntan. Vintrarna här på Gotland är betydligt mildare och kortare än i Stockholm, dessutom sköts vägarna betydligt bättre. Vilket är till glädje för oss som kör bil. Och eftersom alla vet att det inte sandas - annat än i svåra kurvor - eller saltas så har folk vettiga mackor (=däck) och kör dessutom mycket lugnare och försiktigare. Så vintrarna är numera överkomliga.....

En (!) enda gång har jag längtat tillbaka och det var när min väninna och granne Bibbi låg dödssjuk och jag inte kunde hälsa på henne på sjukhuset. Men det går ju färjor så jag var beredd att direkt kasta mig på en sån och åka upp till stan, men fick inte för Bibbi. Hon ville absolut inte ha något besök.....

Förutom den gången så har jag faktiskt inte en endaste gång längtat tillbaka till Örby/Älvsjö trots att jag - och Rolle - trivdes otroligt bra där. Vi bodde där i 30 år, men dom sista åren började Stockholm och även området i närheten förvandlas - och absolut inte till det bättre!

Det skedde några överfall vid Älvsjöstationen och t.o.m. ett mord i Örby centrum. En tidig sommarkväll blev också Rolle nersparkad från sin cykel av några ligister på andra sidan Huddingevägen. Kom hem alldeles blodig.....

Alltså bestämde vi oss efter ett kort besök för första gången på Gotland (4 dagar 1998) att börja leta efter ett  hus. Ingen gård, det kände vi att vi redan var för gamla för, utan något modernt. Dessutom skulle det vara ett enplanshus som helst skulle ligga lite för sig - och absolut inte i Visby. Vi ville ju flytta till landet.....

Till slut hittade vi ett passande hus för oss på södra delen av ön och det har vi renoverat och byggt till med förråd, garage, pool och växthus. Nu är det helt perfekt för oss, speciellt som den stora tomten (5700 kvm) inte längre är bara en gräsmatta och en skog, utan en riktigt fin trädgård med en liten park!

Naturen här på Gotland är helt fantastisk och helt perfekt för oss som tidigare hade hund. Först Penny som flyttade hit med oss, en Lancashire Heeler-tik som blev 16,5 år. Sen Santos, vår Podengo Portuguese Pequnio som blev 13 år och som vi hade glädjen och förmånen att ta hand om i 8,5 år. Men som tyvärr hastigt avled den 13 september i år. 

På grund av dessa två har vi nog sett mer av ön än en del infödda gotlänningar för vi älskade att ta "vilda" prommisar. På södra delen har vi nog sett det mesta, men vi har en hel del kvar på norr - så det är bara att ta nya tag nästa år när man är frisk igen!

Det här med hur sjukvården fungerar här på ön har jag berättat om tidigare, så där behöver jag bara skriva; Kunde inte vara bättre! 

Sen har vi det här med socialt liv. OK, där kan jag väl erkänna att vi inte har en lika stor umgängeskrets som tidigare, men vi har skaffat oss flera goda vänner och bekanta. Dessutom kommer gärna släktingar, kompisar och bekanta och hälsar på hos oss varje år - utom i år förstås! Och skitåret 2020 kunde man gärna få stryka ur almanackan och minnet.....

SUSIE