EN TRIST FREDAG...

...som jag hade hoppats skulle förvandlas till en trevlig och roliga sådan. Tyvärr blev det inte så,  beroende på två saker; Coronapandemin och att jag ännu inte riktigt hämtat mig efter operationen och inte får bada!

Santos i soffan, poolen med skyddsöverdrag och matplatsen på stora altanen.

Jag är dock på god väg, på onsdag ska jag tillbaka till kirurgavdelning och dom ska kolla hur det ser. Och framförallt skulle jag då få reda på vad som ska ske nu.....

Här ute och i växthuset har man spenderat en massa tid nu, jag har inte ens varit ute i trädgården ordentligt en enda gång.  I trälådan bakom stolen skulle jag satt 2 röda pelargoner, men det finns inga att köpa!? Alltså blev det en dahlia, en av dom som frös och inte har börjat blomma ännu.

Men det absolut tråkigaste är att man inte får/ska träffa andra människor. Jag börjar känna mig väldans isolerad. Visst kan man snacka i telefon, men inte hur länge som helst - och det är inte alls lika kul som att träffa folk "live". Men det är ju lika för alla.....

Bredvid poolen står en stor kruka där dahlian också frös, så den har inte heller börjat blomma. ska bli spännande att se vilken färg den har.....

Att det känns så trist kan bero på att jag inte får jobba i trädgården heller. Ja, jo jag får naturligtvis göra lättare jobb som att vattna (med en halvfull kanna) och knipsa av överblommat och sånt. Men det är ju inget RIKTIGT trädgårdsjobb..... 

Nedanför pilen syns en sån här liten vindflöjel som vi satt dit för att skrämma bort fåglarna som gick på överdraget och plockade mat - och bajsade!
Det senare inte fullt så kul.....

Härom dagen så var Rolle extra duktig, han klippte av alla skott som spretade rätt upp från den bollformade busken bredvid poolen - en Kerria japonica. Det värsta är att det finns minst tre buskar till som vi måste beskära, en pagodkornell i långrabatten där halva trädet har torkat in. Dessutom den forsythia som växer bredvid växthuset och som jag bollformat. Den har växt enormt, så den MÅSTE vi göra nåt åt. Alltså jag pekar och Rolle beskär! 

Sen är det det rödbladiga lilla trädet på andra sidan staketet i parken. På bilden ovan har jag beskurit den i datorn - och visst blev det skillnad! Så nu gäller det att ta fram en bra busksax och få Rolle att klippa där JAG vill.....

Men risken är att jag ligger här på soffan bredvid Santos och inte gör ett dugg. Jag börjar faktiskt känna mig ganska onyttig, vilket inte känns bra.

Santos nya "jaktkompis", vår hushare! Som tur är så springer han fort!!

SUSIE