måndag 20 april 2020

"Som balsam för själen"...

...är veckans rubrik hos Trädgårdsfägring - och det är nåt jag verkligen behöver just nu!

Till slut fick jag lite "balsam" igår kväll då vinden ÄNTLIGEN mojnade. Fast under gårdagen så drog det så pass att jag inte kunde fixa trådgardinerna. Och vara där ute på kvällen i kylan hade jag ingen större lust med. Så jag satte mitt hopp till dagens väder!


När jag tog med mig Santos och gick ut för vår dagliga lilla kvällsprommis så var det alltså "nästan" skönt ute - vilket var riktigt länge sen. När vi kom tillbaka så gick jag till växthuset för att kolla att allt var OK och för att stänga dörren. För än så länge är det riktigt kallt på nätterna.

Den lilla uppstammade lärken har blivit grön!
Santos hade inget emot att stanna kvar ute ett tag till, så jag kunde spendera en bra stund i växthuset innan han kom och glodde på mig.
Ja, ni som har hundar vet ju hur dom kan prata med en utan att säga någonting. Inget gnäll, inget skäll, inget morr - man ser på dom precis vad dom vill!

I Santos fall var det att gå hem, för varje kväll efter prommisen får han en bit av en hundgodis, en s.k "tuggis". Och en hund glömmer ALDRIG när eller var det vankas godis!
Eftersom han fått vänta ett tag på mig, så började han bli lite otålig och därför kom han och ställde sig att glo på mig! Och det funkade, vi gick in..... 😊


Så vaknade man i morse till en solig och varm trädgård UTAN vind. Trodde jag i alla fall!
Och det höll väl i sig en kvart, sen började det dra lite igen.
Men nu brydde jag mig inte. Jag gick ut på altanen och satte igång att först trassla ut trådarna - och sen började jag klippa! Åh, fy 17 vad fullt det blev!! Men som Rolle tröstade mig med; Det är ju utomhus! 😞

Trådgardinerna innan avklippning!
Men nån bild på det färdiga resultat tänker jag inte visa idag. Jag vill inte titta på det igen. Men avklippta är dom äntligen i alla fall, även om inte alla trådarna är lika långa!
 Jag återkommer med bild när jag lugnat ner mig lite.....

Här ovan är min enormt stora och fina lavendel som växer i stenhörnan. Vilket tydligen är ett perfekt soligt och torrt läge. Det är endast en planta, men den är jättestor och härligt gråsilvrig och jättetät. Jag har klippt den lite försiktigt för nån vecka sen, men jag tänker inte ta nåt mer förrän till JAS-månaderna - om jag vill klippa in den mer.

SUSIE



4 kommentarer:

chica sa...

Tão lindas as fotos e a cachorrinha! Ótima semana! bjs, chica

Anita, de fyra blomsterhaven sa...

Ja men visst är det väl härligt nu. Så skönt att slippa de kalla vindarna. Och Santos ser ut att njuta. Lucy däremot tycker bättre om när det är kyligare. Men igår var hon på "spa" och fick klipp och bad och kloklipp så nu är inte pälsen så tjock längre.

Såg att du hade problem att länka på TrädgårdsFägring. Jag har just länkat och hade inga problem. Kan du inte testa igen. Är du säker på att du kom ihåg att kryssa i den där rutan som (i varje fall jag) brukar glömma ibland? Tror det står något med "I agree ..." eller liknande.

Ha en bra dag och njut av våren!
Kram Anita

tanthuset.blogg.se sa...

Nog blir det bra med trådarna, det tror jag säkert :) Jag är verkligen imponerad av er uppstammade lärk! Riktigt häftigt tycker jag :) Ja, hundar kna verkligen tala till en...utan att säga ett enda ord, man förstår ändå :) Kram!

Lena i Wales sa...

Vad skönt att det verkar bli lite sol till sist och att vinden avtar.
Jättestor fin lavendel du har.
Sköt om er!