FRÅN NEGATIVT TILL POSITIVT

I går klarade vi av två tråkiga saker - fast dom blev inte så tråkiga. Tvärtom faktiskt!

Rolle som har prostatacancer sen ett par år är alltid på jakt efter nya metoder att behandla honom mot the Big C. Och för ett tag sen fick han höra på radion om att man äntligen hade skaffat sig en modern apparatur i Uppsala som gjorde att man inte skulle behöva operera. Och man skulle därför göra en stor test.
Rolle visste redan vad det var man använder sig av, eftersom man gör det här sen många år på kontinenten. (Det är ganska otroligt hur vi "ligger efter" inom olika behandlingar numera.)

Just den här går ut på att man skjuter sönder cancercellerna med ultraljud! Det behövs normalt enbart en behandling, men om cancern skulle råka komma tillbaka efter flera år så kan man göra om behandlingen!!

Rolle, som beroende på sin medicinering med östrogen är hungrig jämt - och tycker allt är gott, vilket är positivt,

med en jättemumsig korv på semestern i Skåne!

Så igår diskuterade Rolle och hans läkare det hela och läkaren skulle skicka en remiss till sjukhuset i Uppsala direkt. Fantastiskt! Fast det är ju inte säkert att Rolle blir utvald att delta för det, men chansen finns i alla fall.....
Dessutom så ska Rolle få en ny tablett som tillskott till det implantat han får var 3:e månad eftersom hans värde gått upp från strax över 1 till 2,6 under dom sista månaderna. (Han hade dock hemska 170 i PSA-värde från början!)

 

Själv var jag till i Östergarns gamla skola (tar 1 timme att köra dit) där min tandläkare har sin lokal. Redan för nästan ett år sen så bet jag sönder en framtand en aning nedtill och fick den lagad strax före jul 2018. Redan efter ett kort tag så bet jag dock bort lagningen också och sen har jag inte gjort nåt åt det hela. För har man haft tandläkarskräck så är det ju aldrig direkt kul att göra sånt här. Jag får skämmas faktiskt.....

Så ringde Norbert, "tandsköterskan", för att boka in mig och jag blev överlycklig att äntligen komma iväg. Det är också så att tack vare tandläkaren Jan Timrén och Norbert är jag numera inte ett dugg rädd. Jag som tidigare under många år gick till en som sövde ner mig och efter det gick jag inte till tandläkare på hela 10 år. Alltså innan vi flyttade hit!

Men gissa vilken skillnad det har blivit. Nu var jag inte ens lite orolig när jag gick från bilen på parkeringen fram till huset. Förr var jag orolig hela tiden från det jag fått tid och ångesten var hemsk när det var dags för besöket. Nu är det bara kul att få träffa "grabbarna" igen!
Och när det sen visade sig att jag inte hade några andra stora problem blev man ju extra glad och lycklig. Förutom att fixa framtanden så fick jag all tandsten borttagen och tänderna putsade. Så nu har man ett bländande vitt leende ett tag..... *fniss*

SUSIE