ENÖGDE JOE - eller den stora musjakten

Eftersom jag härom dagen skrev om musproblemet i växthuset så vill jag börja med att uppdatera; Den elektroniska musskrämmaren har inte fungerat! Nyss var jag ute och kollade och det var återigen jord på golvet och hål i åtminstone en kruka. Den stora rektangulära. Men...Rolle är inte hemma så det får bli hans jobb att ta rätt i morgon.

Den här berättelsen publicerar jag en gång till av den anledningen att jag inte tror ni läst den förra gången jag hade den på min blogg.. Det var nämligen väldigt länge sen, minst 13-14 år! Dessutom fick jag den också publicerad i DN under deras serie "Hem ljuva hem". 

Men den tål att läsas igen.....

En decemberkväll för många år sen såg min man en liten mus som sprang från köksbänken 

utmed väggen och försvann upp i en springa. Mindre kul – speciellt med tanke på att jag dagen

innan hittat en massa matsmulor på stenplattan nedanför. Det var alltså musbajs! Min man la 

igen springan och vi hoppades att musen inte skulle komma tillbaka. Ha!!

På kvällen såg vi en mus springa från ingången till vardagsrummet in bakom vår långa sektionssoffa. Vi stängde dörren så att den inte skulle komma ut från vardagsrummet. Man kunde se musen titta fram vid soffhörnet titt som tätt..... 
Vår dåvarande hund Penny var helt oberörd, även när vi försökte få henne att kolla in bakom soffan. Så min man laddade en liten råttfälla med ost innan vi la oss.

Dagen efter såg vi att osten var uppäten men fällan hade inte slagit igen. Musen hade nu bytt gömställe och tittade fram bakom det stora vitrinskåpet. Vi försökte se in bakom skåpet, vilket var omöjligt. Så min man tog fram sin ”air gun” med små plastkulor och sköt in bakom skåpet för att skrämma fram musen. Plastkulorna kom ut på andra sidan men inte kom det någon mus inte!

Men rätt var det var så sprang den lilla musen utmed väggen in bakom soffan. Vi drog då fram soffsektionerna en och en och till slut satt musen ensam kvar. Vi försökte förgäves mota den mot den öppna altandörren utan att lyckas. Till slut började min man skjuta plastkulor runt musen. Han ville dock inte skada musen, djurvän som han är!

Musen är dock oberörd så han skjuter allt närmare och plötsligt träffar han musen. Det börjar blöda ur musens vänstra öga. Min man blev alldeles förtvivlad - han är en MYCKET STOR djurvän. Så han tar upp den blödande musen och sätter ner den i snön utanför. Den ligger alldeles stilla. Gubben min är otröstlig för att han kanske dödat musen. Efter en stund är dock musen borta. Stämningen var väldans tryckt hela dagen efteråt!

På kvällen när jag sitter och tittar på TV ser jag återigen en liten mus springa från soffan ut till matrummet och försvinna. Vi laddar en råttbur – ingen fälla den här gången – som ställs på köksgolvet. Efter en kvart hörs en smäll och i buren sitter en liten mus. Vänster öga är borta! Helt otroligt – det är samma mus!

Natten fick musen spendera i buren, men jag fick lägga in lite mat och ställa in en liten ljushållare med vatten. Först då kunde gubben min somna.
Nästa dag kör vi iväg med ”Enögde Joe” i buren till en gammal fiskeby. Där släppte vi ut honom under en fiskebod tillsammans med en halv limpa. Han fick alltså en egen bostad med fantastisk havsutsikt och mat för minst en vecka!!

När vi som ganska nyinflyttade berättade det här för våra gotländska vänner så vred dom sig av skratt. Vilka galna Stockholmare! Och man kanske kan hålla med.....

SUSIE