EN SORGSEN TID

Att göra ett inlägg utan att ha en enda bild att hänga upp det hela på, det är dagens utmaning. Men jag ska försöka hitta åtminstone en bild som passar in.

Just nu - klockan 10.30 - är min gubbe ute och går med Santos och jag sitter och väntar på att få servera lunch. Jodå, vi äter sån här tidig lunch. Ibland ännu tidigare.....
Han kom in precis nu och såg ut och lät som ett argt bi. När han tar sin prommis häromkring så brukar han passa på att plocka upp skräp från dikena som folk slänger ut från bilarna.
Vilket han alltså gjorde idag också. Det blev en hel matkasse smockfull - man kan ju fråga sig vad det är för underliga människor som gör så här!? Alltså förstår jag att Rolle var sur!!

Efter vi ätit så ska jag ut i växthuset och kolla musfällan samt vattna. Har inte varit ute där på flera dagar av olika skäl. I måndags t.ex. var vi i Visby hela dagen, i tisdags var jag både till VC och tog lite prover samt träffade sjukgymnasten. 

Igår var vi på begravning av en mycket god vän i Stenkumla kyrka med efterföljande minnesstund i Vibble. En vacker akt - trots avsaknaden av blommor - beroende på en mycket bra kvinnlig präst.
Vi hade faktiskt beställt blommor trots att det stod i annonsen att man skulle tänka på cancerfonden istället. Men nu gör vi det ändå på grund av att Rolle har cancer och jag har haft, så jag ville ha blommor i alla fall. Och Margareta var precis lika trädgårdsintresserad och därmed tokig i blommor som vad jag är.

Nu har ju vi inte varit på mer än två begravningar här på Gotland tidigare och den ena var inte i en kyrka, men redan då upptäckte vi att det går till lite annorlunda mot i Stockholm. Bl.a. den här seden med att lägga granris utanför infarten till husen hos grannarna. Tror att det är hos dom där kistan körs förbi. Sen bl.a. att man inte mottas av dom anhöriga på kyrkbacken eller i förrummet utan att man går in i kyrkan och går fram till kistan och visar sin vördnad. Något man aldrig gör i Stockholm så det missade vi.

Sen sätter sig vänner och bekanta till höger (!) och anhöriga till vänster. Alltså precis tvärtom mot i Stockholm, så vi hamnade naturligtvis på fel sida. Men jag tror inte att det gjorde så mycket. Folk förstod nog att vi var "utsocknes". Först därefter kommer dom anhöriga in och då står resten av församlingen upp tills dom har satt sig på sina platser. Sen vidtog själva begravningsakten men den var dock likadan.

Efter begravningen var det minnesstund en bra bit därifrån och vi visste faktiskt inte riktigt var lokalen låg exakt, men vi chansade. Vi hade Santos i bilen så vi kunde inte stå utanför kyrkan och prata och sen göra sällskap med resten av begravningsföljet i nån typ av bilkortege.
Men vi hittade naturligtvis och fick en god smörgåstårta innan vi lämnade. Vi dricker ju inte kaffe och dessutom så känner man sig inte bekväm när man vet att en ledsen liten hund sitter ensam i bilen.

När Rolle skulle säga adjö till änklingen Ingvar så satt han och pratade med prästen. När dom var klara och Rolle talade om att vi måste ge oss iväg blev Rolle haffad av prästen. Hon pratade en lång stund med honom och jag undrade vad dom pratat om.
Det visade sig att hon kände igen Rolle. Hon brukade ofta åka förbi oss och hade då sett Rolle på vägen när han tog sina prommisar med Santos och dom brukade hälsa på varandra. Och det var inte bara hon, ytterligare en kvinna till var på Rolle om att dom brukade vinka åt varandra när hon kör förbi.

Själv träffade jag också en bekant, en bloggväninna som var jobbarkompis med Margareta. Förutom dom här så var det bara Ingvar och Margaretas mamma man kände igen. Men vi - alltså jag - pratade med några som satt mitt emot oss vid bordet. Rolle hör ju lite dåligt och det gjorde mannen i sällskapet mitt emot också, så dom sa väl kanske inte så mycket.

 

Trots att det varit utlovat solsken och +10 grader av SMHI (ha, ha), så var det väldans blåsigt och grått samt ungefär 6-8 grader. Så vi åkte direkt hem och Rolle klädde om till varmare kläder innan han gick en lång runda med Santos. Själv kokade jag under tiden salt kött (i tryckkokare) och gjorde potatismos och sen var det middagsdags.

Stämningen är naturligtvis väldans tryckt, trots att vi har försökt att prata om Margareta och allt det positiva och roliga vi upplevt tillsammans. Bl.a. var vi fyra på Öland tillsammans och hämtade en massa växter till trädgårdsenusiasterna. Och Margareta och jag gick en kurs i hur man gör sushi för en japanska. Ja, mycket trevligt har vi haft tillsammans.
 Margareta var en otroligt trevlig och snäll människa, så vi kommer sakna henne vansinnigt mycket!

SUSIE