…har det varit. Nu hoppas jag att slutet på veckan blir MYCKET bättre – och det bör den bli, vi ska ju på semester!
Det började i måndags med att Rolle var till vårdcentralen och fick sitt implantat alltså en stor spruta med hormoner mot hans prostatacancer. Den får han var 3:e månad och än så länge fungerar det jättebra. Och det var ju kanske inte så speciellt ”hemskt”. Senare på dagen ringde min läkare och sa att hon tyckte jag skulle öka på dosen på den senaste blodtrycksmedicinen jag fått, trycket var fortfarande lite väl högt. Och det har jag gjort – och inte heller det var så hemskt!
Men…sen kom tisdagen och då var det Santos tur. Han var till veterinären för att ta bort tandsten. Eftersom han sövdes så skulle han samtidigt få klorna klippta samt öronen kollade. ”So far, so good…..” När allt var klart fick vi hämta en ledsen liten groda mitt på dagen. På vägen hem sov han hela tiden men gnydde lite – trots att han fått en spruta med smärtstillande. Han var trött naturligtvis, men framåt kvällen både åt och drack han. Mjuk mat, på grund av att en tand hand tagits bort. Igen, för 3:e gången – inte så bra!
Igår morse var han sen nästan sitt vanliga jag, men framåt kvällen märkte vi att det var nåt fel. Han ville inte äta som vanligt, han darrade hela tiden och när Rolle varit ute med honom på kvällen upptäckte vi blod i urinen! För 5-6 år sen hade Santos urinstenar. Det blev totalstopp – samma dag vi skulle åka till fastlandet, typiskt – och han sköljdes akut hos länsveterinären. Tyvärr blev det inte bra så efter ett tag fick han sköljas igen och så där höll det på. Till slut bestämdes att han måste opereras och rensas ordentligt! Men… det hjälpte inte det heller!!
Så det sista försöket var att operera ett hål – en s.k. fistel – mellan snopp och pung. En knepig operation som dock gick bra, men eftersom det är mycket blodkärl i det här området så blödde han otroligt i över en månad efteråt. Till slut läkte det dock och sen dess har hans kisseri fungerat jättebra. Förutom att han inte kan rikta kisset lika bra med bara ett hål som med en snopp, vilket i sin tur gjort att han kissar på baktassarna ibland. Därför torkar vi ALLTID av honom och därför märkte vi blodet och förstod direkt att nåt var riktigt fel…..
Sen blev problemen värre under natten. Han fick diarré, han kräktes, han darrade, han kissade inne (mycket ovanligt) och han hade blod i urinen, dessutom hade han hade feber. Så i morse hängde vi på låset hos Gotlands Smådjurklinik och samma veterinär som fixat tänderna tog hand om honom direkt. Och så behöll dom honom…..
Han skulle röntgas, han skulle få dropp, blodprov skulle tas och så skulle dom försöka få ner febern som var 40,2. Nu har ju hundar upp till 38 grader när dom är friska, men 40.2 är ganska mycket! Vi skulle hämta honom vid fem, men dom ringde vid tretiden och sa att en mycket ledsen hund hade hemlängtan, så vi kunde hämta honom direkt. Eftersom febern hade gått ner lite var han lite piggare. Fast bra var han inte ännu…..Och vi hörde hans gnäll och skrik så fort vi kom in på mottagningen.
Santos hade alltså fått både dropp och antibiotika och i dag ska den kvinnliga veterinären ringa och ge oss lite uppgifter om vad blodproverna visade och ge oss lite förhållningsregler. Det vi vet är att han ska äta dietmat nu när han varit/är dålig i magen, så igår kväll fick det bli kokt okryddad kycklingfilé med ris. Inte populärt precis, men kycklingen gick iaf åt. Och så sov han hela kvällen och hela natten – och kissade jättemycket efter droppet, men det kom inget blod!
Men är det inte typiskt att sånt här händer när man ska iväg, men vi får vara tacksamma för att vi alla tre åtminstone fick hela två dagar att hämta oss på!? Just nu ligger Santos i sin korg under skivbordet och det verkar som om han har börjat förstå vad vi håller på med; Packar ihop ALLT vi ska ha med oss…..och det är naturligtvis inte kul just nu. Han hade nog gärna sett oss stanna hemma ett tag!!
Nyss ringde veterinären och berättade att han hade bakterier i urinen och att blodprovet visade att han hade en infektion. Så nu ska han äta antibiotika i 10 dagar – och vi håller verkligen både tummar och tår för att han ska bli bra snabbt!!!
3 kommentarer:
Men åh, lilla Santos stackare! Hoppas han kryar på sig, och att ni får en skön semester, där ni alla mår bra!
Kram Gunilla
Oh, vilket trauma! Känner för er alla.
Hoppas Santos bara blir bättre och bättre.
Åh, det är så tråkigt när de små djuren inte mår bra! Nu håller vi tummarna för att antibiotikan gör verkan och att han snart är pigg igen. Kramar från oss på Öland.
Skicka en kommentar