I MÖRKRET

Vid sextiden varje kväll brukar jag gå en liten runda med Santos. I kväll tvingade Rolle mig att ta med kameran! 

Eftersom han nästan aldrig brukar ta några bilder så vet han inte hur jobbigt det är att gå på prommis med kamera och en hund i långt koppel som kan åka ut och in, samt stor (verkligen enormt stor och otymplig) ficklampa - det krävs nämligen när man är ute och går mitt ute i "nowhere" den här mörka årstiden. Vare sig det är på vägen som i det här fallet - eller i kohagen där jag går om det är halt. Just nu är det dock behagliga 6 grader, så jag behövde inte oroa mig för att halka omkull också!

Rolle ville att jag skulle ta några bilder på julbelysningen i Forsythiabusken bredvid växthuset. Anledningen var att han tycker att den speglar sig så snyggt, det ser ut som om hela växthuset är fyllt med små lampor! Men jag vet hur jobbigt det är, så jag har lyckats undvika kameran sen vi fick upp belysningen. Tog visserligen några bilder en eftermiddag för ett tag sen, men det var betydligt tidigare då så det fanns fortfarande lite dagsljus kvar. Alltså såg man inte speglingen då!

Men nu gick det inte längre - och jag mitt fån svarade; Naturligtvis ska jag fota om du vill!

Om han var så sugen på belysningsbilder kunde han ju faktiskt tagit med kameran igår kväll när han gick ut med Santos! Men han vill inte fota när han vet att det inte blir bra bilder  - vem vill det förresten!?

 För det är så enkelt att tar man med blixt, då blir själva belysningen inte bra. Tar man utan blixt, så tar kameran flera bilder på en gång, så det blir gärna suddigt (se ovan). Det är ju lite svårt att hålla stilla dom sekunder som krävs, när man har en hund som inte riktigt har fattat det där med att stå blixtstilla när matte fotar!

Så det blir som det blir. Av åtta foton blev det iaf fyra där man ser ungefär vad det föreställer. Det får man nog vara nöjd med! 😉

SUSIE