fredag 29 december 2017

ÅRETS SISTA DAGAR

Det närmar sig slutet på året och jag hoppas att 2018 bär med sig betydligt trevligare och roligare saker än vad 2017 gjorde. Just idag sitter jag här ensam beroende på en tråkig sak - men man vet inte, det kanske rent av är en trevlig sak, det vet vi inte förrän ett par veckor!

Det blev en prommis i kohagen idag - trots att det inte såg så inbjudan ut på marken; Väldans blött och lerigt!

Rolle är på fastlandet för att få en skelettröntgen på Nuclearavdelningen på Huddinge Sjukhus. Han åkte igår eftermiddag och spenderade sen natten på ett hotell i Nynäshamn.

Det var ingen idé att försöka gå ut i skogen, utan jag och Santos fick snällt hålla oss på traktorstigarna!

För en timme sen ringde han och berättade att han redan var på sjukan, han skulle egentligen inte vara där förrän 10.30 - vilket hon är precis nu när det här skrivs - men han hade haft lite svårt att sova och vaknade redan klockan sex. Han ska ringa igen efter det första steget i röntgen; insprutning av isotoper i blodet.

Santos fick gå kopplad så han inte sprang ut i den blöta marken, men han har faktiskt inte något emot det!

Sen kommer han få vänta 3,5-4 timmar och under tiden åker han till en mycket god vän som bor bara 5 min väg från sjukhuset. Därefter ska han alltså tillbaka till sjukan för själva röntgen. Svaret på röntgen ska han sen få av läkaren här den 9 januari. Tills dess måste man hålla tummarna.....

Som synes är vädret otroligt fint, inte 17 kan man tro att det är i slutet på december!?

Då hoppas vi att den här röntgen också visar att det inte finns några metastater från protstatacancern i skelletet. Han har nämligen gjort både magnetröntgen och datortomografi som inte visade någonting! 

Den här bilden skulle lika gärna kunna varit tagen i somras!

Färjan hem går inte förrän vid åtta ikväll, så han skulle "roa sig" med lite shopping på tillbaka vägen till Nynäs. Till Visby kommer han vid halvtolvtiden så jag räknar med att han dyker upp här strax efter tolv. Det ska bli jätteskönt!

Här gick det bara att gå en liten bit till, sen blev det alldeles för sankt. Jag hade ju kunnat tagit stövlarna, men det tänkte jag inte på tyvärr! Får göra det till nästa runda!!

Jag saknar Rolle, det är så vansinnigt tyst och tråkigt. För att inte tala om Santos som satt längtande vid dörren halva kvällen igår. Sen låg han tryckt mot mig under täcket som tröst hela natten, vilket var mysigt. Ingen av oss är ju van vid att vara ensam hemma!

På hemväg igen, huset skymtar bakom tallarna!

Strax ska jag ta Santos på en liten prommis (se bilderna) och sen ska jag koka lutfisk som jag har ligger i blöt. Det gäller att passa på att äta den idag så jag hinner vädra ut lukten innan Rolle kommer hem eftersom han tycker det både luktar och smakar vedervärdigt!.


Som sagt - är det verkligen snart januari!?

Nej, nu börjar Santos titta uppfordrande på mig. Han tror nog att han ska få sin vanliga lååånga prommis, men han får nöja sig med en kortis. Jag lider fortfarande av både rygg- & benont, även om den numera är ischiasen som är värst, så jag går tills jag känner att det börjar ta emot.

Kolla in sommarblomman i krukan bredvid garaget - den är grön och har alla bladen kvar fortfarande!

Jag tog dock med mig kameran och tog några bilder på den ljusa och soliga -  men genomblöta -  naturen. Sen haltade jag sakta hem.....och sitter nu här och väntar på att Rolle ska höra av sig!

Susie




5 kommentarer:

Carita och Bertel sa...

Jag håller tummarna att allt ska gå bra, det jobbigaste är nästan att vänta på svar. Bilderna är jättevackra man kan nästan inte tro att det är vinter, men blött ser det ut.Fast jag föredrar att det är sånt här väder i stället för snö men vi får säkert det också vad det lider. Jag önskar ett riktigt Gott Nytt År . Carita

trädgårdsdrömmar sa...

Ja fy så jobbigt för er att vänta på svar.Kommer ihåg den känslan när dom äntligen hörde av sig och jag fick veta att det inte behövdes några cellgifter utan strålning och tabletter var det som jag fick .Håller tummarna för din Rolle att inget syns på röntgen utom det som ska vara där.Sen får ni fira in det nya året när ni vet.
Gott nytt år.

Anita sa...

Nu håller vi tummarna för att även den här röntgen visar att det inte finns några metastaser. Förstår att det ska bli skönt när han är tillbaka ikväll. Vädra ut lutfisklukten ordentligt först bara ;) Fantastiskt fint väder ni har. Det ser nästan ut som vår på dina bilder.

Ett Gott Nytt År till er båda!

Kram Anita

HWIT BLOGG sa...

Förstår att du saknar Rolle...men han är säkert hemma snart och förgyller din tillvaro :) Jamen det ser ut som Gotland fått vår redan, härligt! Lite sådär grönskande ängar och allt. Önskar dig en skön helg, ett roligt nyår och så en varm kram till dig...
Titti

Ingrid sa...

Jag hoppas verkligen att man inte hittar några metastaser och att prognosen för Rolle ser bra ut.
Jag önskar er båda ett gott slut på 2017 och ett riktigt Gott nytt år!
Kram, Ingrid