AKUTEN & ROSOR

Hur klumpig får man vara egentligen!? Jag vet ju sen tidigare besök på akuten att fläskkött är totalt livsfarligt för mig. Det fastnar i förträngningen i strupen och sen kan jag varken äta eller dricka, inte ens några centiliter, utan att det kommer upp - ock så gör det jäkligt ont också!

Så gör jag precis samma grej i söndags kväll igen, alltså äter fläskkött. I det här fallet fläskkotlett. Och visst fastnade det!

Jag gjorde allt för att få bort stoppet. Kräktes ett otal gånger, drack några klunkar men allt kom upp. Så igår var det bara att "bita i det sura äpplet" och åka iväg till akuten. Där togs jag om hand direkt. Som tur var hade jag kommit så pass fort att jag inte behövde dropp. Sist gick det 3 dygn innan jag helt uttorkad pallrade mig iväg till sjukhuset.

För er som inte vet hur det går till ska jag berätta hur borttagandet utfördes - men för er som inte vill läsa om det kan ni istället titta på lite fina rosor!

 Efter lite undersökningar på akuten fick jag efter ett par timmar äntligen komma till gastroskopiavdelningen.  Jag hade ringt till Rolle redan tidigare och sagt att han skulle åka hem, inte vänta på mig. Det skulle förmodligen ta minst halva dagen, vilket det också gjorde!

Personalen var underbar och jag fick faktiskt beröm för hur jag tog endeskopin. Först får man en bedövningdusch i munnen av nått äckligt. Och så får man smärtstillande i en shunt i armen - sen kör man ner en slang.

Det är i och för sig inte så vansinnigt obehagligt, men i mitt fall så skulle man ju inte bara titta utan också ha sönder den köttklump som satt som cement i strupen. Och det tog väl minst en halvtimme.....

Hela tiden tittade jag på monitoren som visade hur min matstrupe såg ut inuti. Och det var helt OK - tills man kom till det hemska stoppet.  Det såg inte kul ut.....

Man använde sig sen av alla möjliga små verktyg som man förde in i röret. Det var nått man kunde knipsa med, det var små "slyngor" - alltså tråd som man kunde lägga om biten och sen dra åt. Ja, det var allt möjligt och för varje gång man gjorde något så ändrades läget för slangen - och det var otroligt obehagligt. Så jag fick faktiskt smärtstillande två gånger till.

Hela tiden dom höll på så får man fruktansvärda kräk- och krampreflexer och det forsar saliv ur munnen. Och inte nog med det, man får in en massa luft i magsäcken som gör att den måste ut efteråt. Som tur var fick jag ligga i ett litet övervakningsrum i 45 minuter efteråt.
Sist låg jag i en korridor på akuten och hade ett helsicke att försöka låta bli att släppa mig när det gick folk förbi! *fniss*

Jag ringde direkt till Rolle och sa att allt var klart så han kunde komma tillbaka till Visby och hämta mig vid fyra. Under tiden jag väntade i övervakningsrummet så somnade jag faktiskt. För direkt efter endeskopin så hade smärtan gått bort och allt kändes bra igen. Och "lite" uttröttad var man ju.....

Till saken hör att vi bjudit hem ett par vänner på middag på kvällen. Typiskt!

Dom hade jag naturligtvis ringt redan på morgonen innan vi åkte iväg och ställt in middagen. Men...jag hade ju redan hunnit handla en massa mat, så vi bestämde att dom ska komma hit ikväll istället. Så nu ska jag sluta att "hartsa" och istället ägna mig åt lite städning och mycket matlagning. Men jag lovar, det blir INTE fläskkött.....