måndag 17 augusti 2015

LILLRONE VATTENKVARN I STRÖMMAÅN

I lördags när jag mådde så bra, hade inte läckt på flera dagar så bestämde vi oss för att ta en liten kort hundprommis. Men var.....?
Det var ju så otroligt varmt att jag var nöjd bara att få sitta i bilen och njuta av svalkan från AC´n, så vi åkte bara runt lite på vinst och förlust. I närheten av Lye kom vi till en nyuppsatt skylt; "Lillrone Vattenkvarn". Där hade vi ju aldrig varit.....



Det var som sagt ett fantastiskt väder och det fläktade bara en aning över Strömmaån så flugor och andra flygfän höll sig borta. Alltså helt perfekt!


Men...om ni tittar noga så finns det inget betongfundament på två ställen på mitten. Där är det endast några plankor som man ska gå på!? Aldrig!! 
Jag är ju höjdrädd, så vi fick vackert hålla oss på den ena sidan av ån. Den här vägen/stigen kan man gå i c:a 3 km, då kommer man till ett område där vi tidigare gått. Men den här gången gick vi endast 300 m, det räckte tyckte jag.....


På vägen tillbaka så skulle naturligtvis både Rolle och Santos ge sig ut mot spången, men jag fick Rolle lova att inte gå över. Jag är nämligen inte höjdrädd bara för mig själv, utan för andra också..... *fniss*



Men det blev en riktigt lyckad hundprommis, förutom att Santos trots nästan nytt fästingshalsband fick en fästing på sig - som satt sig fast! Men vad kan man förvänta sig i ett sånt här område med högst gräs!?




Den här gården där vi parkerade (längst till vänster) ligger otroligt vackert - och ogenerat, men ändå nära civilisationen - så här skulle man kunna bo. Om det inte vore för dom tråkiga eternitplattorna på huset förstås.....


Så bar det av hemåt och kvällen blev lugn och skön, men sen började jag läcka lite på söndagsnatten. Inte så kul! Men gårdagen blev ännu jobbigare. Först och främst så började jag läcka lite strax efter det hemvårdarinnan varit här och lagt om mig (enligt alla konstens regler, så det var inte hennes fel).  Sen fick jag feber 37,7 - lite ont i hela kroppen, blev vansinnigt trött, fick lite huvudvärk och mådde en aning illa - precis som när man håller på att bli förkyld. Men det var förmodligen det starkare cellgiftet som slagit till! 


Sen inatt, då jäklar, då forsade det ur mig och jag var uppe 4-5 gånger och la om mig, böt säng- och nattkläder och grät en skvätt. Där fick jag för att jag trodde jag var på bättringsvägen.....
Idag öppnade Klinte Vårdcentral efter sommarstängningen och jag skulle dit först 15.30,  men jag ringde jag och bad att få komma tidigare. Vilket jag fick!

Och där fick jag hjälp av två sköterskor och en läkare. Alla var helt underbara, men lite chockade över hur mycket det rann ur mig, alltså forsade. Dom ville först att jag skulle åka till kirurgen akut, men nu ska jag ju träffa onkologen och kirurgen på Visby lasarett på torsdag. Vilket jag tror dom var glada över, det lät så i alla fall.Och när jag var skjöld så såg det inte så hemskt ut längre.....

11 kommentarer:

Bosse Lidén sa...

Vad sugen jag blev efter att ha sett dina bilder på att åka dit. Jag tyckte det lät spännande med att balansera över. Bra att du är höjdrädd åt andra med. Mindre bra att du fick "återfall" senare med läckaget. Det andra är säkert biverkningar av cellgiftet. Hoppas det är en duktig och trevlig expert du ska träffa. Kram Bosse som önskar jag kunde "trolla" bort dina hälsoproblem.

Gunilla Teckenberg sa...

Det tycks finnas hur mycket som helst av vacker natur på ert fagra Gotland, härliga bilder!

Så tråkigt att läsa att dina sår inte läker, hoppades att du var på bättringsvägen.

Kramar!

Marlise sa...

Jag önskar er
experter på torsdag i Visby
kan hjälpa dig.
☼ ♥♥♥♥♥♥♥♥♥ ☼
Kram Marlise

Unknown sa...

Kram

lavendia sa...

Först visar du jättevackra bilder. Men sedan låter det ju för eländigt. Man kan undra hur mycket det kan vätska sig. Blir du inte väldigt törstig, du förlorar ju vätska? / Britt

Magganmagi sa...

Hur utrotade du din parkslide? Hittade en kommentar från 2012 av dig på Bland rosor och bladlöss:-)

Evas Kvarnaro sa...

Hej Susie, nämen vad hopplöst med att det började på nytt igen.
Även jag blev så glad att det hade slutat, du har ju haft det så länge och envist, att du inte fick glädjas länge, ack ack ack . . .
Jag har ju skickar liten bukett blommor (rosor) från min trädgård, som skulle pigga upp dig lite, tusan också . . . .
Kanske de rosorna bara var vissna när de kom fram ?

Men du visar så fina vackra bilder på eran lördags utflykt, dit vill jag också
Vi var oxå på en tripp i lördags men en bad-utflykt med Lina, hon ville stanna längre hos oss och Annie skulle hem och umgås med en kompis.
Den lördags trippen finns på bloggen, men på söndagen åkte jag och Rolf själva på en biltur, ja dit näsan pekade och det blev också gamla kvarnar vattenfall, historiska krig m.m.

Nu håller jag alla fingrarna och tårna för dig, att det ska sluta läcka (forsa)
en massa ur dig. Märkligt vad kommer allt ifrån ? men det där illamåendet är säkert en försenad reaktion från cellgifterna, precis som du skrev.

Styrke kramar/ Eva

mammi sa...

Tack för en fin rundvandring. Dit lär vi nog aldrig komma
Kram och krya på dig.

Ingrid sa...

Fy så jobbigt Susie!
Inte undra på att du grät en skvätt. Jag tycker att du har varit fantastisk på att hålla humöret uppe, men man orkar ju inte hur mycket som helst.
Hoppas att det gått bra på onkologen idag!
Varm kram, Ingrid

HWIT BLOGG sa...

Ja du kämpar på...och det gör mig glad och ödmjuk. Hoppas ditt vackra Gotland ger dig styrka!
Underbara bilder du bjuder på och höjdrädd, ja det är bara förnamnet! Allt ovan 10 cm mark får jag svindel av!
Kram till dig,
Titti

Veronica sa...

Ska det aldrig ta slut? Så omständligt och onödigt!!
Det är inte ett jäkla skit roligt att läsa nu när jag inte kollat bloggar på länge! Å andra sidan så är det galet mindre roligt för dig :(

Kämpa på tjejen!!

Kram