"I´M BACK....."

Ja, alltså hemma igen. Fast hem kom jag redan i fredags efter att ha legat på världens bästa och trevligaste sjukhus, Visby lasarett, i 10 dagar. Visserligen inte riktigt kurant ännu, så jag har inte orkat slå på datorn ens en gång förrän idag (!?), men jag har inte haft ont alls - har inte haft det på hela tiden faktiskt. 

Du som tycker det är läskigt med operationsberättelser tycker jag ska scrolla ner och bara titta på bilderna. Jag tänker - som vanligt - dokumentera det allra viktigaste som händer mig och det är naturligtvis det här med med canceroperation just nu.

Operationen som gick ut på att ta bort en tumör i tjocktarmen gick jättebra, trots att den istället för 3 timmar tog hela 8 timmar. Det visade sig att blindtarmen var angripen så den måste tas bort - men den saknar man ju inte precis. 

Sen så låg tumören mot urinblåsan så då undersöktes den MYCKET NOGA, men som tur var så fanns det ingen cancer i den - vad dom kunde se då! 

Ovanpå det så hade jag en massa bråck i ett gammalt operationsärr (efter borttagande av en cysta och en äggstock för 27 år sen), så det togs bort och så fick jag ett stödjande nät i buken. 

Jag sövdes naturligtvis men fick också epiduralbedövning (ryggmärgsbedövning) vilket är underbart. Slangen fick sitta kvar i tre dagar och bedövningsmedlet pytsas in automatiskt, så jag hade inte ett dugg ont. Ovanpå på det får man ju också en massa värktabletter oralt, vilket betydde att jag var otroligt pigg hela tiden - till 5:e dagen efter operationen. Då skulle jag bli utskriven, men.....

Eftersom dom kapat c:a 30 cm på tjocktarmen så uppträder ju kanske inte magen precis normalt, vilket gjorde att jag fick fruktansvärd kolik på natten och när det sen visade sig att jag ovanpå det läckte otroligt med "sårvätska", så blev det ingen hemgång till min enormt stora besvikelse.

Inte för att jag inte hade det bra; Det var redan lyxhotellet, fantastisk personal som kom springande vid minsta tryck på klockan, eget rum med TV och badrum och framförallt havsutsikt! 

Men hemma är ju hemma.....

Det slutade aldrig att rinna sårvätska, så till slut skickades jag på datortomografi (röntgen) och då visade det sig att det inte var inifrån buken, utan från själva såret på utsidan. Jag är ju uppsprättad ganska långt, från bröstbenet ner till blygden. 

När dom sen började prata om att jag "kanske" skulle få gå hem på fredagen innan pingst så tog jag dock inte ut glädjen i förskott, utan räknade med att det inte skulle bli förrän efter pingst. Jag ville inte bli besviken igen.....

Hela tiden så ringde det i telefon, jag hade massor av besökare och folk var i största allmänhet otroligt snälla mot mig. Så någon nöd har det inte gått på mig. Jag ska också passa på att TACKA ALLA som hört av sig, antigen i telefon, med mail eller kommit förbi hemma eller på sjukhuset med blommor. TACK alla underbara vänner!!!

På fredagsmorgonen vaknade jag i en pöl av vätska och även om jag försökt intala mig att inte bli besviken när jag inte skulle få åka hem, så blev jag naturligtvis det ändå! Det är en sak vad man kan intala sig mentalt och en helt annan vad känslorna säger.....

Men vad hände!? Jo, läkaren och sjuksköterskorna kollade mig noga och sen sa läkaren att han tyckte att jag nog kunde få gå hem ändå. Förutsättningen var att jag hade någon som kunde hjälpa mig med omläggningen!?

Jodå, sa jag, hemma har jag doktor Bloom. Jaså, sa läkaren, är du gift med en läkare?

Nej, men jag är gift med en mycket ordentlig, petig och kunnig gubbe som inte är klemig på något sätt utan säkert skulle fixa det här. Och inte bara det, han är också otroligt renlig - nästan på gränsen till att ha bacillskräck! Toppen, så läkaren, och så skrev han ut mig! 

(Dom vill ju gärna bli av med en så forts om möjligt och jag hade ju legat där ett tag!)

Så i fredags kom jag hem, men herregud vad slut jag har varit. Har inte orkat någonting, bara sovit, sovit och sovit och Rolle stackarn har fått lägga om såret varenda dag, gå ut med Santos, lagat mat, städat, pyssla i trädgården samt vara uppassare åt mig. Eftersom han hör lite dåligt och vi har ett långt enplanshus, så fick jag t.o.m. en visselpipa så jag kan vissla på honom när jag behöver hjälp. Fast det blir mer och mer sällan som tur är.

Idag var jag på återbesök och på grund av att det fortfarande rinner sårvätska från mig så fick jag en liten påse fastklistrad över ett hål i operationssåret som man kan tömma - och byta - så nu hoppas jag att jag inte förstör mera kläder och sängkläder. Jag slapp alltså stomipåse, men fick "sårpåse" istället.....
Ja, ja blir det inte värre så får man ju stå ut.
Nu väntar det slutliga domen om 14 dagar då jag får svar på alla prover och får veta vad det ska bli för behandling i framtiden. Tills dess har jag pratat klart om det här; 

Lahana Sido!