fredag 20 april 2018

OGRÄS och MARMELAD

Sist skrev jag bara lite om och visade en bild på ett gulblommande ogräs jag fått in i "långrabatten" och i under buskarna vid infarten - men inte vad det var; Alltså svalört!

Men du kände förmodligen igen ogräset, dom flesta av oss brukar få in sånt i trädgården ibland. Men det kan kanske vara kul att veta lite mer detaljer! 

Så här beskrivs SVALÖRT:

Just nu är det blomningstid för några av de gula vårblommorna som växer med lök eller knölstam. Svalörten, Ranunculus ficaria, är ett litet ogräs som sprider sig snabbt  under jord. Den bildar täta mattor med piggt gula blommor.
Lyckligtvis vissnar bladmassan ner nästan med en gång så fort växten blommat klart och därefter kan andra växter ta vid.
Växten blir bara 15-20 cm hög, och bladen ännu lägre, men den växer med långa rankor över markytan. Det finns även odlade former av svalört med grönvita eller kopparröda blommor.

Jag tycker att det är ett vackert (åtminstone piggt) inslag i "vilda rabatter" som vår numera nedlagda "långrabatt" - alltså får det vara kvar. Och skulle det ta över helt under/mellan buskarna så gör ju inte det så mycket precis.

Snacka om att man ändrat sig, förr fick det inte finnas ett enda ogräs någonstans. Men det var på den tiden man bodde i Stockholm och tomten var på 700 kvm, med nästan 5000 kvm mitt ute på landet har man fått tänka om lite. 
Bellis - tusensköna - som en del tycker är jättevackert, men som jag har svårt för. Dom tar sig nämligen in precis överallt!

Att jag var såvansinnigt petig berodde på att en gång när vi bodde i Stockholm och hade rensat och klippt och skött och ansat precis överallt, fick vi gäster. Dom ville titta runt i trädgården och där gick man och var överlycklig och faktiskt lite stolt över att den var så fin just den här dagen.
Gräset var som en golfgreen (klippte varannan eller var tredje dag med en handjagare). Men den glädjen varade inte så länge.....

Brännässla - hur nån kan gilla dom fattar jag inte - även om man skulle råka tycka att soppa på dom är gott.....

 Det hör till saken att vi bodde i Örby, Älvsjö precis mitt emot Stockholmsmässan. Det var bara en jättestor äng, en f.d. sjöbotten, som delades mitt på av Huddingevägen - alltså mellan oss och mässan. Ängen var helt vildväxande vilket betydde att där växte MASSOR av ogräs, speciellt maskrosor.
Och dom letade naturligtvis sig in till allas tomter, även så våran!



Så det första man fick göra på våren efter räfsning var att plocka tusentals maskrosor. Sen fick man göra det ungefär 2-3 gånger till på försäsongen, därefter kunde man ta det lite lugnare.
Just den här gången hade vi skött maskrosrensningen ett par gånger, så det var som sagt riktigt prydligt. Men...det är ju så att en del människor inte kan se något fint och uppskatta det hos andra utan att hitta något att anmärka på. Vilket skedde naturligtvis!

Innan pallkragarna fylldes upp - av Rolle - med jord. Nu ser man inte den blå plasten längre, skönt! Det gick åt åtta stycken, men man kommer säkert få fylla på dom igen när det sjunkit ihop.


Rätt var det var så snörper en av besökarna på näsan och skriker; "Titta en jättestor maskros! Konstigt, rensar du inte bort sådana!?"
Det fanns alltså en enda, visserligen en ganska stor, maskros i trädgården som jag råkat missa missa! Dom andra 2000 hade jag dock rensat bort!!
Efter den upplevelsen blev jag enormt petig vilket betydde att jag varje dag tog bort minsta tecken på ogräs.  I början när vi flyttade hit så höll jag på att bryta ihop när jag såg alla konstiga ogräs som frodades och fanns överallt.
OK - det fanns inga maskrosor eller brännässlor att tala om, för då var det mager jord och skog runt  tomten. Med tiden har dock även sådana kommit in, men ibland kan jag t.o.m. njuta av maskrosornas och bellisen skönhet!


Det blev 2 stora och 2 mindre burkar med marmelad, men en är nästan slut redan!

För att avsluta det hela med lite roligare saker så måste jag visa den otroligt goda marmelad jag kokade för en vecka sen på mina limefrukter.
Jag fick hela 17 stycken förra året, men har bara under vintern använt fyra. Två hann inte växa till sig alls så dom tog jag bort. Resten fick sitta kvar och mogna ordentligt tills dom blev gula.
Sen kokade jag en jättegod marmelad på dom - med bara skalet från två och så en kiwi, för dom tjusiga svarta prickarnas skull!

Susie


7 kommentarer:

Ingrid sa...

Det är tur att man inte har såna ambitioner som du. Man ska njuta i trädgården! Det är det viktigaste av allt. Ett och annat ogräs gör absolut ingenting.
Kram, Ingrid

Gunilla Teckenberg sa...

Hej Susie!

Fyndig rubrik! Ja, svalört kan vara besvärlig men rätt så fin nu tidig vår under någon buske, bara den hålls där. Jag har den inte, jag är försiktig med alla dessa invasiva växter, väl medveten om att jag skall hantera dem också.

Nu har du väl sommarvärme på ön? Sonen ringde i går kväll från Gotland. Han är kemist och jobbar med vattenrening hos olika industrier och reser runt i landet. Nu hade han bestämt att stanna kvar på Gotland tills söndag, han skulle fiska havsöring.

Kram!

Glädjekällans Trädgårdsblogg sa...

Gillar de lite udda formerna av svalört. Rör man inte kring i jorden, struntar i ogräsrensning, så sprider de sig inte särskilt mycket.
Trevlig helg!
Birgitta

Gunilla i Ekeby sa...

Svalörten trivs alldeles för bra här och skulle ta över hela trädgården om jag lät den. Jag rensar och rensar men minsta lilla rotknöl som blir kvar i jorden blir till ny planta nästa år. Det är bara att acceptera. Önskar dig en trevlig helg med inte alltför mycket ogräsrensning.

Ölandsvindar sa...

Jag har svalört här men det är så kort tid så jag betraktar inte den som något större problem. Maskrosor finns det förstås men inte jättemånga. Fördelen med min torrmark är att inte ens ogräset trivs, hahaha. Mitt största problem är nog gräset (vet inte vad det är för sort) som nästlar sig in överallt. Jättesvårt att få bort och bildar snabbt ogenomträngliga rotklumpar.
Trevlig helg till dig och Rolle!
Kerstin

Anita sa...

Ha! Sickan besökare, skrika om en maskros :)

Svalört är fin men som sagt, den sprider sig. Din marmelad ser läcker ut. Kul att kunna göra på egna frukter. Brännässlor har jag på ett undanskymt ställe i trädgården, bara för att skörda på våren och kunna göra soppa. Men förra året missade jag att det dök upp i en annan rabatt. Och då blev jag inte glad! Där var dom inte välkomna. Jösses som jag fick kämpa med dom i höstas.

Kram Anita

Carina sa...

Håller med Birgitta. Jag odlar också en del namnsorter och de håller sig där de ska om jag rensar försiktigt runt.

Ha det gott! Carina