lördag 19 september 2026

JOBBIGT MEN POSITIVT

 Efter att ha avhållit mig från bloggandet i över en månad är jag tillbaka igen. Anledningen till uppehållet var att jag inte varit ute en enda gång - ja, alltså i trädgården eller på altanen - inte träffat några vänner och endast varit på "utflykt" till Visbys lasarett. 

Sen Anticimex var här och sanerade har vi inte sett en enda geting.

Det har gjort att jag inte haft nåt att skriva om eller kunnat ta några nya bilder. Och då är det inte så kul att blogga. Anledningen till att jag inte varit ute är att jag fortfarande håller på att försöka hämta mig från det jäkliga med stopp i matstrupen. Det enda som går ner är mjuk eller flytande föda, fast även det kommer upp ibland. Men nu har jag mått hyfsat i hela 3-4 dagar, så härom dagen försökte jag kontakta kirurgen och fråga om dom glömt bort mig helt!

Rosorna är nästan det enda som är fint i trädgården just nu - 

                                                                                               dom klarar torkan bra med efterföljande blöta!.

I ett par dagar har jag varit extremt grinig och ärligt talat riktigt förbannad!  Allt beroende på att jag alltså fortfarande inte fått någon kallelse till kirurgen! Och inte nog med det. När jag nu 4-5:e veckan tröttnat på att inte kunna äta utan att kräkas och ringde upp kirurgavdelningen så fick jag tala med en människa som verkade totalt ointresserad av hur jag mådde. Det enda hon sa var att jag skulle åka till akuten... 


  Har ju gjort det 2 gånger tidigare och dom kan inte hjälpa mig utan skickar mig vidare till kirurgen. Fast först efter att ha legat i timmar i ett iskallt rum och väntat på att bli flyttad dit - och då är man inte så jäkla glad precis. Sköterskan jag pratade med i tel när jag ringde i slutet på augusti kunde inte ens titta på sin dator och se om det fanns nån kallelse som kanske inte kommit fram till mig. När jag själv då propsade på det så hittade hon till slut en; i SEPTEMBER! Men exakt vilken dag och tid fick jag inte reda på...

Dahlia Missis Dutch

Det är väl bara att bita i det sura äpplet och förbereda sig nu när vi en bra bit in i september och jag  fortfarande inte hört nåt från kirurgen. Jag har mått dåligt nästan varje dag (har ont och kräks upp till 15-20 gånger per dygn) och är helt orkeslös. Man blir ju det när man inte får behålla nån mat...men inget ont som inte har nåt bra med sig; Jag går ner i vikt!

                                                                       SUSIE



























Dessa är ju numera förbjudna, man jag har några kvar i pallkragarna
som jag importerade från England för många år sen...

Vi var faktiskt uppe i Visby för två veckor sen och gjorde ett annat trist besök - hos Fonus. Allt för att dom skulle ta hand om vårt testamente, Vi är ju extremt gamla och har inga arvingar så vi ska ge det som blir kvar efter oss till Hundstallet (vi älskar hundar). Men vi blev lite sura när vi fick reda på att det skulle kosta oss 2200:-. Alltså för att dom skulle ta hand om testamentet och sen få det som huset kommer att ge vid försäljning, vilket är över miljonen. Men efter kontakt med deras advokat, som blev helt chockad när han hörde att vi skulle behöva betala, så ordnade han så det blev kostnadsfritt!






2 kommentarer:

Rosor och ruiner sa...

Nämen vad dåligt bemött du har blivit! Konstigt tycker jag, jag tycker att de oftast är så fina och omsorgstagande inom vården, ja i alla fall de flesta jag har mött. Men det här låter inte okej, och att du mår så dåligt så länge.
Hoppas du snart får en tid och att då får må bättre.
Fint att ni tänker på Hundstallet! ♥
Kram Gunilla

Ingrid sa...

Fy så jobbigt det låter. Hoppas att du snart får den där kallelsen till kirurgen. Ha en fin söndag! Kram, Ingrid