TRÄDGÅRDSFUNDERINGAR

 Helgen är över och med det racen vi roade oss med att titta på. Det var först MC-träning, sen deras                  kvalificering och så race. På kvällen var det sen helgens clou; Nascar. 

Det senare - som tillsammans med F1 är våra favoriter - spelade vi in hälften av så att vi skulle få nåt att njuta av i början på veckan. Just nu är dock Rolle ute i trädgården för att göra lite nytta. Själv sitter jag alltså här och grämer mig för att jag inte kan göra nåt där ute. Jag älskar ju att hålla på i trädgården...

Det är nu över två år sen jag fick min stroke som har gjort att jag inte längre kan sköta trädgården, så stackars Rolle som egentligen inte är intresserad är tvungen. Men han jobbar på - och jag har lärt mig att inte klaga och påpeka när han gjort fel. För det förekommer! Te.x. när han skulle rensa ogräs i "långrabatten" och tog bort alla perenner på 2 kvm som växte i hörnan, men lämnade kvar vildmoroten!? "Den blommade så vackert med sina vita blommor!" Ja, ja, sånt plus en fruktansvärt massa överväxta växter samt en djungel av ogräs får man stå ut med numera...

I våras köpte vi en släpkärra till Rolles gräsklippare och idag ska den komma till nytta. Alla vindruvsslingor han klippte ner i slutet på förra veckan håller han på att lasta i den. Så ska han köra ut skräpet till vårt dike mot "kohagen" och tippa av det  längst bort. Diket är extremt långt, över hundra meter och dessutom djupt, så trots att vi nu använt det som avstjälpningsplats i ett par år så märks det inte. Vilket är skönt... 

Om du undrar vad det blev av alla vindruvor så bestämde jag mig för att som vanligt göra vindruvsgelé med chili. Gjorde det hela enligt konstens alla regler, men nån gelé blev det inte. 😢 Så nu har vi runt 1,2 liter saft som står i kylskåpet. Har ju gjort det här flera gånger tidigare - och lyckats! Vad som blev fel den här gången vet jag inte, men jag får förvandla saften till gelé med hjälp av gelatin...

Så såg det ut för några år sen - nu växer där bara ogräs!

Det var året innan jag fyllde 60 som vi flyttade hit till den här nästan helt orörda tomten. Då var min största oro att jag aldrig skulle få se några växter uppväxta ordentligt. Men det blev alltså precis tvärtom. Det växer nåt otroligt, både det man vill ska växa och det som gett oss en massa jobb. 

I vår trädgårds början - alltså innan nåt har växt upp!

För det är ju så att trädgårdar sköter sig inte själva, dom måste ha åtminstone en ägare som är riktigt intresserade. Alltså en sån som mig - och så får man absolut inte bli gammal, sjuk eller handikappad...

SUSIE