POSITIV TID

 Dom senaste dagarna har det tidigare livet börjat återkomma! Jag har kunnat ta mig lite längre än tre steg utan krycka, rullator eller rullstol!!

Fast det är klart att jag inte orkar ta mig några längre sträckor och att hyllor och framförallt väggar då är mina hjälpmedel. Utan att kunna stödja mig så skulle jag ramla, men får jag bara stödja mig lite kan jag gå ett 10/15-tal steg. Men jag tror att rullatorn kommer hjälpa mig att träna upp gången snabbt. 

Vi har inte gjort så mycket sista veckan, annat än glott på bilrace på TV. Har dock börjat återgå till att laga mat, även om Rolle hjälper till med att handla, bestämma vad vi ska ha både till lunch och middag, samt lägga sig i själva matlagningen. Vilket gett mig både glädje, tacksamhet och problem. Han kan ju inte laga mat, vilket gjort att en del rätter blivit lite konstiga...

Men det senare gör inte så mycket, jag tycker ingenting är gott (jo, kräftor men det kan man ju inte leva på för jämnan) eftersom jag numera använder Ozempic. Alltså diabetessprutan som gör att man går ner i vikt. Den påverkar mig så mycket att jag ibland får tvinga mig att äta - i förrgår t.ex. blev det en hård macka till middag. 

Igår däremot skärpte jag till mig ordentligt. Rolle hade köpt blomkål så jag bestämde mig för att hitta på nån kul rätt till honom. Han älskar blomkål!  Jag la dom små träden i en smord form, sen hade vi rester av kassler som var skurna i små bitar och hårdstekta och dom la jag ovanpå. 

För att få lite smak så saltade jag - försiktigt - och tog lite torkade chiliflakes och krossade över, hällde på lite grädde och rev sen parmesan över alltihop. In i ugnen i 175 gr i 45 minuter. Rolle åt kokt potatis till och tyckte det blev urgott. Själv tvingade jag i mig några skedar, men hade önskat att det hade varit både mer chili och mer parmesan - och kanske bacon istället för kassler. Det var ganska smaklöst. Men man tager vad man haver!

SUSIE