Sakta, mycket sakta - men säkert hoppas jag - blir jag lite bättre. Nu är jag så pass att jag kan ställa mig upp helt utan hjälp. Skönt!
I helgen får vi Stockholmsbesök, min kusin Monica och hennes kusin Eva. Den senare har jag inte träffat sen vi var små och både lekte och bodde ihop på somrarna – alltså c:a 65-70 år sen! Vi hade massor av kul ihop, vi var ju tripp-trapp-trull i ålder med ett år emellan. Så nu måste jag "städa undan" lite. Det är vansinnigt med damm överallt...
Tjejerna ska inte bo här – det sa jag ifrån för länge sen, orkar inte det tyvärr – utan på hotell i Gustavsvik. Så vi kommer nog bara träffas här för en lunch en dag. Monica föreslog att vi skulle dela på 2 färdigköpta räkmackor från Djupvik. Och Rolle höll med, det räcker så bra med en halv sådan och otroligt goda är dom...
Annars har det inte hänt speciellt mycket sista tiden. Vilket känns väldigt skönt, det är ju oftast bara tråkigheter numera. Vädret har blivit mer höstlikt med kyligare kvällar och nätter. Så jag undrar om vi kan luncha ute på altanen. Jag skulle tycka det vore underbart, men då måste det vara åtminstone 22 grader där...
SUSIE


.jpg)

3 kommentarer:
Så skönt att du känner att det går åt rätt håll nu. Fortsätt krya på dig och njut av Stockholmsbesöket. Sånt brukar göra att man piggnar till.
Kram, Ingrid
Trevligt med fastlandsbesök, hoppas ni får det trevligt.
Kram Gunilla
Hej Susie!
Kul med besök, hoppas ni får det trevligt och att du känner dig pigg.
Ha det gott /Kram Marika
Skicka en kommentar